I boken möter vi Janie, en helt vanlig sextonårig tjej som precis som alla andra vill lära sig att köra bil, flirta med killar och umgås med sina kompisar. Men hennes liv förändras dramatiskt när hon i skolans cafeteria får syn på fotot som finns tryckt på sidan av en mjölkkartong. Det är en efterlysning av en flicka som blivit kidnappad för tolv år sedan - och Janie känner igen henne. Bilden föreställer henne själv. Hennes liv förvandlas i en handvändning till en mardröm. Har hon sett fel? Kan hennes kärleksfulla, helt normala föräldrar verkligen ha kidnappat henne? Vem är de egentligen? Och den kanske ännu större frågan - vem är hon själv?
Jag läste som ni ser boken på engelska - ofta ett bra val när det gäller ungdomsböcker, och i det här fallet faktiskt ännu bättre än vanligt. När jag sneglar på den svenska översättningen upptäcker jag nämligen att stora delar av den är redigerade - censurerade, faktiskt. Ofta i min läsning har jag rynkat pannan lite åt de partier som snuddar vid ämnet sex - läste jag verkligen det här i fjärde klass? Svar: nej, det gjorde jag inte. I B. Wahlströms utgivning har hela partier tagits bort, kanske mest märkbart när Janie och hennes nyvunne pojkvän vill köra till ett motell för att ligga med varandra. Jag vet inte riktigt varför man valt att göra så i översättningen, men jag antar att man tänkt sig målgruppen något yngre än vad författaren själv gjort. Därför rekommenderar jag starkt att man väljer den engelska versionen om man får lust att läsa den här boken.
Hur som helst förstår jag fortfarande dragningskraften hos The Face on the Milk Carton. Det är en spännande och lättläst berättelse som är enkel att ta till sig och väldigt lätt att relatera till. Själva handlingen är av den sort man gärna själv föreställer sig, ett vad hade hänt om-scenario som både lockar och skrämmer. Boken är enkel och rak utan att för den sakens skull bli platt eller tråkig. Språket är visserligen ganska trist och ingenting man kommer att minnas, men själva porträtteringen av Janie och hur hon slits mellan att få veta sanningen och få stanna kvar i det trygga liv hon vill ha är skickligt utförd.
En av bokens största förtjänster är hur den lyckas förena temat med den egna identiteten med sin handling på ett så snyggt (om än lite övertydligt) vis. På många sätt är The Face on the Milk Carton en psykologisk roman om identitet och familjerelationer, och om den psykiska stress som Janie måste utstå när hon kommer allt närmare sitt eget förflutna.
Det har varit kul att läsa om en bok som jag läste första gången när jag var så pass ung, och det är kul att se att den fortfarande håller. Ännu roligare är det att veta att den fortfarande blir läst - trots att avsaknaden av mobiltelefoner och närvaron av skrivmaskiner börjar kännas duktigt daterade. Det är en spännande ungdomsbok som kanske inte är något för den erfarne läsaren, men som duger gott åt någon i tonåren, och jag tror också att den kan vara ett bra val om man vill börja läsa på engelska, eftersom språket inte är särskilt komplicerat.
För min del räcker det nog med att ha läst om den första boken, men för den som fått mersmak på Janie och hennes struliga familjesituation så följs boken av fyra andra delar, som i tur och ordning heter Whatever Happened to Janie?, The Vocie on the Radio, What Janie Found och Janie Face to Face. Läser man hellre på svenska finns det bara två uppföljare översatta, Vad hände med Jennie? och Måste Jennie välja?.
"The Face on the Milk Carton", 1990
Åh, jag läste den när jag var runt 12-13 och var medlem i Läslusen. Köpte den via dem :) Minns att jag inte tyckte den var särskilt sensationell och att den var alldeles för kort. Men samtidigt måste den gjort intryck för jag kommer ihåg den fortfarande :P
SvaraRadera