Veckans recension: Tales of the Otherworld av Kelley Armstrong

Precis som föregångaren Men of the Otherworld är Tales of the Otherworld en samling kortare berättelser som ger svar på alla de frågor man undrat över när man läst böckerna i serien Women of the Otherworld. Boken består av åtta berättelser; Rebirth, Bewitched, Birthright, Beginnings, Expectations, Ghosts, Wedding Bell Hell och The Case of El Chupacabra.
I den första berättelsen¸Rebirth, får vi se hur Aaron blev vampyr och hur han mötte Cassandra. I Bewitched får vi svaret på hur den svarta häxan Eve Levine mötte Kristof Nast, arvingen till the Nast Cabal, och hur de blev förälskade – ett förhållande som omöjligt kan fungera och som hotar att krossa båda deras liv.
I Birthright träffar vi Logan, och får vara med under hans första möte med the Pack. Därefter följer Beginnings, en längre novell där vi får se hur Clay och Elena träffades.
I Expectations råkar Lucas på Eve Levine, och i Ghosts träffar vi på Jeremy Danvers under perioden då Bitten utspelade sig.
Till slut har vi två noveller om Paige och Lucas; Wedding Bell Hell och The Case of El Chupacabra. Vi får se hur hektiskt ett bröllop kan vara när man är häxa och ska gifta sig med den rebelliske arvingen till tronen i the Cortez Cabal, och sedan, i The Case of El Chupacabra, får vi följa det gifta paret när de tar sig an ett fall som ser misstänkt mycket ut som en vampyrattack...

Det är väldigt svårt att skriva vad den här boken innehåller på ett bra sätt. Det är en novellsamling där alla noveller hör samman med Women of the Otherworld-serien, men också en bok som inte faller in naturligt i serien. Novellerna var från början bara publicerade på författarinnans hemsida, men efter påtryckningar av fansen blev de till de två samlingarna Men of the Otherworld och Tales of the Otherworld. Den förra var mer som en enhetlig berättelse, eftersom alla de fyra berättelserna innehöll samma karaktärer. I Tales of the Otherworld är det bara den kronologiska ordningen som gör boken mer organiserad.
Det är inte en bok jag rekommenderar till någon som inte läst serien den kopplar an till, för bara några få av novellerna är fristående. Några av dem; Rebirth, Birthright, Expectations, Ghosts och Wedding Bell Hell är väldigt korta, några av dem inte mer än ett par sidor långa, och innehåller ingen vidare storyline, men är fantastiska godbitar för mig som undrat över hur Paige och Lucas bröllop såg ut och hur Logan kom in i the Pack. Andra av berättelserna, Bewitched, Beginnings och The Case of El Chupacabra, är betydligt längre och innehåller mer av en berättelse i sig än vad de andra gör. Den sistnämnda är mest lik de övriga böckerna i serien, med mord och mysterier, medan de två första är berättelser om hur två osannolika kärlekspar uppstod.
Jag har längtat länge efter boken, och den är verkligen ett härligt komplement till serien jag redan älskar. Jag tycker det finns en så mysig känsla i den här serien, som är ett nätverk av personer där man skiftar fokus från en till en annan genom böckerna, men som aldrig glömmer bort de karaktärer man träffat på förr som man fortfarande älskar. Humorn är oundviklig och flera gånger ligger jag dubbelvikt i skrattattacker, samtidigt som det är sorgligt och vackert. De romantiska elementen är starka, men i kombination med spänningen och humorn gör det ingenting alls.
Jag tycker också om att få mer perspektiv på de karaktärer jag redan känner till men som jag inte reflekterat så mycket över. Kristof tyckte jag aldrig om, men i och med hans roll i Bewitched faller jag mer och mer för honom. För att inte tala om hans son Sean, som man bara vidrört som snabbast i Industrial Magic och Haunted. Hans svåra val mellan att ge upp sin familj och allt han känner till, eller att leva en lögn för resten av sitt liv, är sorgligt och så bra skildrat att jag kommer på mig själv med att mumla ”men åh, stackare” åt boksidorna.
För att sammanfatta det hela kan jag säga att om du läst och tyckt om Women of the Otherworld precis som jag, så finns det ingen anledning att inte läsa den här boken. Den är som en godispåse för ett fan av de övriga böckerna. Men om du inte känner till Women of the Otherworld (och förmodligen inte har förstått ett smack av vad jag skrivit i hela den här recensionen), så kan jag bara peka på första boken Bitten och be dig komma tillbaka om du fallit för serien.

”Tales of the Otherworld”, 2010

Veckans recension: Men of the Otherworld av Kelley Armstrong

För alla som undrat över hur det gick till när Clayton Danvers först blev biten, eller vad som egentligen hänt mellan Jeremy och hans pappa – här är berättelserna. Vi får följa hur Clay som barn inte motstod bettet, utan begärde det. Vi följer honom under hans första tid som varulv, hur han blir mer varg än människa och hur han till slut lät sig tämjas av Jeremy.
Som ett fullfjärdrat varulvsbarn var Clay mer annorlunda och mer konstig än något annat barn, och vi får följa hans kamp – inte för att passa in, utan för att blidka Jeremy, som blivit hans beskyddare och gud. Livet för honom i the Pack är inte lätt, eftersom han är den ende av the Packs söner som redan kan bemästra förvandlingarna och som redan kan överleva på egen hand. Och det här var långt innan Jeremy var den som stod högst i rang i the Packs hierarki. Liksom Clayton betraktades Jeremy som annorlunda, konstig, kanske till och med någon som inte borde få tillhöra. Vi får se the Pack som den var under Clays uppväxt, full av politiska rävspel, och bekanta oss med karaktärer som vi tidigare bara hört talas om.
Jeremys far Malcolm lurar bakom varje hörn, en djävul mitt i Jeremy och Clays paradis. Clay måste bli av med Malcolm, men hur? Malcolm är the Packs bäste slagskämpe, den starkaste av dem alla, med ett rykte som når långt och han är helt utan mänskligt samvete. Hur ska han, Clay, kunna driva bort Malcolm när han själv inte är mer än en valp med för stort självförtroende…?
Och så finns det andra problem. Kommer Jeremy lyckas få honom accepterad av resten av the Pack? Och kan Jeremy klara av att ta hand om sin far mycket längre, med Malcolms ständiga krav på pengar som inte finns, och det rykte som drar rackor till Stonehaven? Och kan det verkligen finnas något mer hos Jeremy, det som gör honom annorlunda, det som gör att han alltid vet när någonting är fel?
Clay har för längesedan bestämt sig för att han ska göra allt för Jeremy, vad som än krävs. Och han kommer inte tveka. Det spelar ingen roll vad han måste göra – han kommer göra det, hur långt han än måste gå…

Författarinnan till Women of the Otherworld skriver på sin hemsida att den här boken är ett komplement till serien. Jag kan inte annat än hålla med. Det är inte en bok man plockar upp innan man läst Women of the Otherworld, för då kommer man förmodligen inte att förstå särskilt mycket.
Det är en antologi bestående av fyra historier, berättade under olika tider – Infusion, Savage, Ascension och Kitsunegari. Alla handlar om och berättar om the Pack och dess medlemmar innan tiden då Bitten tar sin början och startar hela Women of the Otherworld-serien. Savage och Ascension är de två längsta berättelserna som utgör större delen av boken, med Clay som berättare. De övriga två handlar mest om Jeremy, med Malcolm och Jeremy själv som huvudpersoner.
Till skillnad från Women of the Otherworld är inga av karaktärerna som medverkar kvinnliga, vilket gör att boken inte faller in naturligt i serien. Men eftersom the Pack är den mest intressanta gruppen av övernaturliga har läsarna själva frågat efter berättelserna om Clays barndom, hans uppväxt och relationen mellan Jeremy och Malcolm. Jag är väldigt tacksam för att författarinnan bestämde sig för att inte bara skriva dem, utan också ge ut dem. Som komplement till serien är boken underbar, med massor av ledtrådar som hintar tillbaka till det man redan läst.
Det är berättelsen om Clay – hans utanförskap, hans uppväxt och hans dilemman, sidan av honom som aldrig återgick till att vara mänsklig. Men framförallt är det kanske berättelsen om Jeremy, och hans kamp mot en far som gör allt för att trycka ner honom på alla sätt och vis. Det är inte bara intressant utan också sorgligt och lite melankoliskt att se hans karaktär som yngre, naivare och framförallt sårbarare. Hans gång från någon som alla i the Pack ser som lite underlig, lite utanför och konstig till hans nuvarande position som den högste av dem alla är en berättelse om makt och om att styrka inte alltid ligger på ytan. Både han och Clay är två av mina favoritkaraktärer, och Men of the Otherworld är en bok som jag tar in och välkomnar helt på grund av just de två.
Men den här boken bör läsas inte som en del av serien, utan som ett komplement till vad man redan läst. Den är inte en viktig del, utan mest kul vid sidan av, om man undrar över andra karaktärer. Och Armstrong planerar även att ge ut en liknande bok, den här med titeln Tales of the Otherworld, som tar steget ifrån the Pack och presenterar en samling med övriga berättelser från Otherworld-universet, bland annat hur Clay mötte Elena…

”Men of the Otherworld”, 2009

Veckans recension: Living With The Dead av Kelley Armstrong

Sedan Robyn Peltiers make Damon dog har hon inte varit sig själv. Hon har helt enkelt inte kunnat ta sig upp på fötter efter chocken som följde på Damons oväntade, meningslösa död. Och det är inte likt henne. Hon har alltid kunnat hantera vad som helst, utan att någonsin sluta vara effektiv. Men det här blev bara för mycket.
I ett försök att komma vidare med sin sorg tar hon ett jobb i Los Angeles, som en PR-assistent till en ung kvinna som inte är känd för någonting annat än att hon är rik och korkad. Robyn tror att en förändring som den här kommer kunna få henne normal igen, få henne att ta tag i sitt liv.
Men istället finner hon sig snart på flykt från polisen, anklagad inte bara för ett, utan två mord. Och som om det inte vore nog med det, så är mördaren henne i spåren. Men varför?
Saker stämmer inte. Hur kan hennes förföljare hitta henne överallt? Vad betyder allt nonsens hon hör, om varulvar, klärvoajanter, nekromantiker, demoner och häxor? Har hela världen blivit komplett galen?
Den enda som verkar vara på hennes sida är hennes vän Hope Adams, som tillsammans med sin lite läskiga pojkvän Karl Marsten försöker klara upp vad som hänt – utan att Robyn ställs inför rätta för mord hon inte begått.
Hope själv har problem med att dölja hela den värld som Robyn ovetandes hamnat i. Hur länge kan hon komma med bortförklaringar? Hur mycket kan hon berätta? Borde hon hålla helt tyst för Robyns egen särkerhet?
Samtidigt som hennes oro för Robyn växer, börjar hon känna att förhållandet med Karl knakar i fogarna. Hon kan inte lita på att han ska hålla sitt löfte om att stanna kvar hos henne. Hur mycket styr egentligen vargen inom honom?
Samtidigt som Robyn försöker undvika att bli mördad och Hope försöker ställa allt till rätta, har polisdetektiven Finn fått fallet. Men han är inte heller vad han ger sig ut för att vara – han är en svag nekromantiker, även om han inte själv vet om det. Han löser mord eftersom han kan tala med spökena. Och jakten på Robyn och de människor som står henne nära kommer betyda mycket mer för honom än vad han någonsin trott.
Frågetecknen tätnar medan situationen blir alltmer ohållbar. De befinner sig i den stad där the Nast Cabal har sitt fäste, och där en Cabal är, finns det alltid mord, pengar och hämnd…


Det här är den nionde romanen i Women of the Otherworld-serien, och till skillnad från sina föregångare är den här inte skriven i jagform utan helt i tredje person. Den växlar också ständigt perspektiv och har ingen huvudkaraktär på samma sätt som i de föregående böckerna.
Överlag är det nog bra, eftersom berättelsen aldrig kunnat berättas från bara ett par ögon. Men det tar på sätt och vis också bort lite av den nära inpå-känslan man haft genom de förra böckerna. Men man vänjer sig snart och lär känna och tycka om de nya karaktärerna också. Jag tycker om Hope mer och mer, mest eftersom hon har fler och svårare dilemman än de föregående huvudkaraktärerna, dilemman som gör henne till en intressant och spännande figur. I den här boken växer också mitt tycke för Karl Marsten, som jag inte tyckt vidare om förut. När varulvar är inblandade är humorn oundviklig.
Robyn och Finn är också karaktärer som jag faller snabbt för, liksom Adele som verkligen utgör en läskig fiende.
Trots nästan tio romaner på samma ämne känns Armstrongs böcker alltid fräscha och nytänkande, vilket jag uppskattar oerhört mycket. De starka kvinnokaraktärerna som står i centrum är alltid levande och fulla av mer eller mindre humor.
Just Living with the Dead känns mindre humoristisk än några av de föregående böckerna, och mer vikt hat lagts på spänningsmomenten. Så fort historien planar ut och saker börjar lugna ner sig, dyker någonting nytt upp – ett skrivsätt som tajmar otroligt bra och lyckas, i alla fall för mig.
Slutet i boken är för mig lite mer melankoliskt och lämnar mer att undra över än de förra böckerna.
Vad gäller de nästkommande böckerna i Otherworld-serien, så finns det två man kan välja mellan att fortsätta med. Nästa bok i själva serien heter Frostbitten där Elena återvänder. Jag kan knappt vänta. Men sedan finns också boken Men of the Otherworld som är en samling berättelser som fokuserar mer på de manliga karaktärerna i serien, och särskilt då på the Packs historia. I väntan på att Frostbitten kommer ut i pocket ska jag definitivt läsa den, om inte annat så för att det är the Pack och jag älskar verkligen alla karaktärer som har med den att göra.

”Living with the Dead”, 2008

Veckans recension: Personal Demon av Kelley Armstrong

Hope Adams är ung, snygg, arbetar som journalist… och har en omättlig hunger för kaos. Samtidigt som hon njuter av det, av död, smärta och sorg, så känner hon sig otroligt skyldig. Hon måste ständigt dölja hur mycket hon får ut av andras kaos och att hon söker upp det, avnjuter det, gör att hon känner sig omänsklig och elak. Hope är halvdemon, men betyder det att hon inte kan känna mänskliga känslor?
När Benicio Cortez, överhuvudet i the Cortez Cabal, erbjuder henne ett jobb dröjer det inte länge förrän hon accepterar. Det här är chansen hon väntat på – att kunna testa sig själv. Se vad hon klarar. Lära sig att kontrollera sitt begär.
Hon ska nästla sig in hos ett övernaturligt gäng i Miami, som hotar the Cortez Cabal genom naiva, men destruktiva, små planer. Väl där, med ny identitet, möter hon medlemmarna i det gäng hon ska hålla koll på och få information ifrån. Det är Guy, ledaren, och hans underordnade unga medhjälpare. En av dem är Jaz – en magiker med ett ansikte hon snabbt faller för… och en aura av kaos som drar henne med sig.
Medan hon blir allt mer involverad med Jaz och rider på de visioner av kaos som gänget är upphov till, kommer Karl till Miami. Karl är varulven som just fått tillträde till Flocken, hennes bäste vän och kanske något mer… som nyss lämnat henne och sårat henne djupare än vad hon trodde var möjligt. Och som om inte hennes ilska mot honom vore nog, så är han inte heller särskilt glad över vad hon håller på med tillsammans med gänget. Det står snart klart att Karl kanske har rätt. Kanske har Hope tagit sig vatten över huvudet den här gången. Hon kräver alltmer kaos, mer förstörelse, och hon kan inte stoppa det.
Ligger det något i vad Karl tror – att Benicio Cortez gett henne det här jobbet för att locka henne till ett framtida jobb hos honom?
Men snart börjar saker hända lite för snabbt och blir för farliga. Det som var amatörmässiga slag mot Cortez Cabal blir snart något mycket större… Och Hope själv skulle helst av allt skulle vilja strunta i sin mänskliga sida och sina plikter, bara låta kaoset bära bort henne...

Personal Demon är åttonde boken i serien om övernaturliga kvinnor. I början tycker jag inte riktigt om boken – Hope är en för ny karaktär som jag inte riktigt känner än, och tillsammans med the Cortez Cabal som inte är riktigt lätt att förstå på engelska, så är jag lite off. Men sedan, när saker blir komplicerade och spännande, så är det omöjligt att sluta läsa. Hope är en komplex karaktär på grund av sin förmåga att uppfatta kaos. Det är intressant att se hur hon inte är uppenbart god som de förra hjältinnorna, utan snarare väldigt lockad av den mörkare delen av sig själv. Hennes hunger för kaos drar paralleller till beroende, droger och alkohol. Det går att applicera på läsaren och man känner igen sig och kan föreställa sig hur det är att vara Hope, fylld med skuldkänslor över ett begär man inte har kontroll över.
Själva boken är spännande, och återigen blir jag förvånad över att storyn är så pass originell till och med efter sju föregående böcker på samma tema. Det känns som om Armstrong borde upprepa sig själv snart, men det gör hon aldrig. Personal Demon är svår att skriva vad den handlar om helt och hållet, eftersom man då skulle spoila flera av bokens perfekta överraskningsmoment. Det är en berättelse som går snabbt från att vara en oskyldig lek till ett komplett blodbad.
Till skillnad från de föregående böckerna är inte Hope bokens enda berättare. Hon står för majoriteten av berättelsen, men Lucas Cortez har inte mindre än 21 kapitel där man ser saker från hans synvinkel. Det är relevant och ger en annan infallsvinkel mot berättelsen som skulle saknas annars.
Förutom Lucas återser vi också Paige, och inte minst Karl som jag aldrig gillade i första boken Bitten, eftersom han var en av skurkarna. Här ser vi en ny sida av honom som gör att jag omvärderar hans karaktär och tycker om honom mer, även om han kanske aldrig blir en av mina favoriter.
De förra böckerna har alla slutat mer eller mindre lyckligt. Inte den här. Den lämnar ett melankoliskt slut som är lite bittert, ett avslut där inte allting ordnat upp sig. Frågorna om några av karaktärernas framtid finns kvar, och jag längtar efter att se vad som kommer hända dem. Nästa bok heter Living with the Dead.

“Personal Demon”, 2008