Veckans recension: No Humans Involved av Kelley Armstrong

Jamie Vegas, attraktiv, nästan-kändis och med talang för att tala med de döda, befinner sig i Los Angeles för ett särskilt uppdrag. Hon och två andra kända spiritualister medverkar i ett tv-program där deras uppgift är att kontakta Marilyn Monroes spöke och fråga henne hur hon dog.
Precis som när det handlar om resten av hennes kändiskarriär spelar Jaime bara teater. Att hon verkligen kan tala med döda gör ironiskt nog hennes arbete svårare.
Hon och de andra två spiritualisterna Grady och Angelique har bosatt sig i ett av husen på gatan där Monroe bodde. Mellan dem pågår en kamp om vem som är den bäste av dem, vem som kommer vinna och få sitt eget tv-program. Det här är Jaimes chans till något större.
Men det finns saker som stör. Hennes tankar på sin mor och hennes drömmar om vad hennes dotter skulle bli. Och inte minst den underliga närvaron i husets trädgård. Hon är säker på att det är spöken, men hon har aldrig stött på någonting som liknar de här förr. Hon brukar kunna se dem, höra dem, prata med dem. Det här är bara svaga ekon, och de verkar inte kunna höra henne eller kunna tala till henne. Istället kan de röra henne. Ständigt känner hon fingrar mot huden, mot händerna, kläderna, håret. Och när hon inser vad de är har hon inget annat val än att försöka, till varje pris, att hjälpa dem. De är barn. Döda barn som fastnat mellan världar.
Men varför? Hur kan hon känna dem, men inte se dem? Hur ska hon kunna befria dem när hon inte vet någonting?
Tillsammans med Jeremy, alfahannen för the Pack, försöker hon hitta en lösning, någon ledtråd till hur hon ska kunna hjälpa. Hon kommer också i kontakt med nya övernaturliga människor – Hope Adams, till exempel.
Förutom att hon försöker hitta dem som mördat barnen i trädgården, måste hon också hålla skenet uppe i tv-programmet där hon medverkar. Hennes karriär, och andras, står på spel.
Och så har hon ju Jeremy. Att han kommit alldeles ensam till L.A. för att träffa henne måste väl ändå betyda något? Hon vet vad hon känner för honom, men vad känner han?
Hon har honom, och hon har Eve, som beter sig alltmer mystiskt. Men i slutändan är det ändå upp till Jaime själv.

Efter att ha recenserat sex böcker i samma serie har jag lite kvar att säga om Kelley Armstrong. Att jag fortsatt läsa är väl svar nog. Hennes ständiga blandning av spänning, humor, feminism och kärlek gör mig trollbunden och i det här fallet tog det mig bara en dag att läsa den här boken, som ändå består av femhundra sidor engelska.
No Humans Involved är spännande, rolig och tankeväckande. Det är en bok jag inte kan vända ryggen åt mer än någon timme, om ens det.
Det är kul att läsa om Jaime, om än inte fullt lika roligt som att läsa ur Elenas synvinkel. Hon är en intressant karaktär och att få veta mer om henne är något jag velat göra sedan hon först blev introducerad i serien.
Och så har vi ju Jeremy. Han har varit en av mina favoriter från början, och att få se honom i en mer central roll är en stor del till varför jag gillar boken så mycket. Att se honom ”in action”, både bokstavligt och relationsmässigt sett, är rent ut sagt jävligt kul. Och för att göra det hela bättre är han och Jaime förmodligen ett av de gulligaste par jag någonsin läst om.
Boken är aldrig tråkig, aldrig för mycket eller för lite. Den väcker tankar om döden och saker som man inte borde ge sig in på. Människors oförståelse och ignorans. Och det är, som vanligt, lika kul att se moderna kvinnor i rollen som ockulta fantasyvarelser, som tvingas lyssna på spöken samtidigt som de målar tånaglarna. Det är en intressant infallsvinkel som gör det hela komiskt och desto mer övertygande.
Jag tycker det är en av de bästa böckerna i serien. Nu är ju alla väldigt bra, men den här är nog ändå en av seriens bästa. Armstrongs karaktärer och storylines är originella och har, i alla fall inte ännu, upprepat sig. De fortsätter vara fräscha och spännande.
Nästa bok, nummer åtta i serien, heter Personal Demon och där är Hope Adams huvudperson – en ung, snygg reporter… som dessutom är halvdemon och älskar kaos.
Låter bra.

”No Humans Involved”, 2009

Veckans recension: Broken av Kelley Armstrong

Ända sedan Elena Michaels fick reda på att hon är gravid har hon inte varit sig själv. Det finns så många frågor kring graviditeten som hon inte har svar på. Hon är världens enda kvinnliga varulv, och har aldrig hört talas om någonting i närheten av den situation hon befinner sig i. Två varulvar som ska ha barn? När generna vanligtvis förs vidare från far till son – hur kommer då det här barnet att vara?
Frågorna är många och ingen kan besvara dem. Clay och Jeremy är överbeskyddande och kvävande, och Elena skriker efter andrum, vad som helst som kan få hennes tankar bort från barnet bara en stund.
Chansen kommer i form av Xavier Reese, en halvdemon som Elena stötte på då hon var fånge på en forskningsanläggning för ett par år sedan. Han erbjuder Flocken en racka i utbyte mot en tjänst – att stjäla ett brev från en man i Toronto.
Brevet har stort historiskt värde – det är det så kallade From Hell-brevet, som man antar att Jack Uppskäraren skrev till journalisterna under tiden för de berömda morden.
Varför det ska stjälas vet inte Elena, men det verkar vara en uppgift tillräckligt farlig för att ge hennes nerver vad de vill ha, och med Clay och Jeremy i hälarna är hon aldrig i livshotande fara. En enkel och lagom farlig uppgift, som kan vara avklarad snabbt och lätt.
Tror de.
När Elena av en olyckhändelse aktiverar en portal genom From Hell-brevet, blir saker långt farligare än vad någon av dem trott. Har Elena på något sätt släppt ut Jack Uppskäraren från det viktorianska England till nutidens Toronto? Är varelserna som plötsligt är efter dem verkligen zombies? Och varför vill de åt Elena…?
För att kunna stänga portalen och rätta till sitt misstag måste Elena och Flocken kalla in alla resurser de har i den övernaturliga världen. Men att slåss och försöka ta reda på vad som kommer stänga portalen medan hon är gravid är mer än Elena klarar av. Men saker blir snart så allvarliga att hon kanske kommer bli tvungen att kämpa, för att skydda inte bara sig själv och de hon älskar, utan också barnet hon bär på.

Efter att ha blivit beskviken på förra boken i serien blir jag helt och hållet förälskad i den här. Elena är en ideal huvudkaraktär och boken är spännande, rolig och fullständigt underbar. Jag kan inte sluta läsa, Broken är en riktig bladvändare.
Även om jag tyckte ploten som boken vilar på – portaler, Jack the Ripper och zombies – var ganska tunn när jag först läste om den, så är jag helt och fullt inställd på alla de sakerna när jag väl läser. Det är övertygande och bra skrivet, på ett sätt som ständigt överraskar och som aldrig blir tråkigt.
Humorn i det hela driver mig till gapskratt ibland, åt Elena och Clays ständiga smågräl, Jeremys lugna och förutseende karaktär och så naturligtvis några av de gamla – vi får inte bara återse Antonio och Nick, som varit frånvarande sedan seriens första bok – utan också Jaime Vegas, en av mina nya favoriter som är minst lika intressant och rolig som Elena och Paige varit. Jag längtar verkligen efter att få läsa nästa bok i serien, No Humans Involved, där hon är huvudperson. Och så får vi bekanta oss med några nya karaktärer också, tillexempel Zoe Takano.
Broken är riktigt bra och jag har ingenting att klaga på alls. Jag är lika överväldigad av Kelley Armstrongs berättarteknik som förut och jag hittar ingenting att kritisera över huvud taget.
Jag har verkligen fastnat för den här serien, och planerar att inte bara läsa alla romaner, utan också ge mig på samlingarna och internetnovellerna som går att hitta via författarinnans hemsida; www.kelleyarmstrong.com.

”Broken”, 2006

Veckans recension: Haunted av Kelley Armstrong

Eve Levine har varit död i tre år, och hennes liv efter detta är helt och hållet koncentrerat på en enda sak: att hålla ett öga på sin dotter, Savannah. Men hon kan inte skydda henne, hur mycket hon än skulle önska. Hon är bara ett spöke som Savannah varken kan se, höra eller känna av, och ingenting som Eve gör kan förändra det faktum att om något skulle hända, så skulle hon bara kunna stå maktlös bredvid. I livet efter detta, i spökvärldens version av jorden, kan hon få allt hon vill och ändå är hon inte nöjd. Det enda hon vill ha är kontakt med sin dotter, att kunna skydda henne från alla faror, och det är det enda hon inte kan.
Kristof Nast, Savannahs far som Eve aldrig på allvar slutat älska, envisas med att säga åt henne att släppa taget. Savannah måste få ha sitt eget liv, utan att Eve känner sig tvungen att vara där hela tiden. Eve vet att han har rätt. Och hon vill ha Kris tillbaka, men enda sättet att få det är att sätta ner båda fötterna i spökvärlden, och det är hon inte redo för än.
Så kallar the Fates till sig Eve igen. Eve, som tror att hon brutit mot ännu en regel, blir förvånad över att höra att hon ska betala tillbaka tjänsten som the Fates gjorde henne för två år sedan, då hon räddade Paige och Lucas från att stanna i spökvärlden. Det är dags att betala tillbaka skulden.
Eve må ha brutit alla regler, men hon har aldrig brutit ett löfte, och hon tänker inte göra det nu heller. Hennes uppgift blir att hämta tillbaka en av de andar som brutit sig fri från en helvetesversion av spökvärlden. Men det är inte vilken ande som helst – det här är en Nix.
En Nix är en varelse som lever på kaos, och den här särskilda individen har hittat ett sätt att ta sig in i sina offers kroppar. Fast egentligen är de inte offer. Det är mördare, alla kvinnor med starkt hat mot någon de vill se död. De saknar bara modet att ta det sista steget. Det är vad Nixen kan erbjuda – uppmuntran, planeringen, det sista lilla som krävs för att mördaren ska ta beslutet och faktiskt döda. Sedan sviker hon sina partners och ser dem gå under – ju mer kaos och död, desto bättre.
Detta är varelsen som Eve måste ge sig ut och hitta och föra tillbaka till spökvärlden. Till sin hjälp har hon Trsiel, en äkta fullblodsängel som the Fates utsett. Och så har hon förstås Kristof, som aldrig lämnar hennes sida. Men hur ska Eve kunna lyckas där änglar tidigare misslyckats? Är det här verkligen vad Kristof säger – ett syfte för henne i spökvärlden, något som ska få henne att inse att hon måste låta Savannah gå? Och hur är det med de rykten som Trsiel är så säker på – att den här jakten på Nixen egentligen är ett test för att se om hon kan bli en ängel?
Men sedan börjar jakten bli alltmer personlig – när Nixen tar sikte på Savannah, måste Eve hitta en lösning. Snabbt.

Jag har förälskat mig i Women of the Otherworld, magin, de övernaturliga varelserna, monstren. Men i den här, femte boken, blir saker lite för flummiga för min smak. En av anledningarna till att jag älskat de föregående böckerna så mycket, är att det är vår värld, men med övernaturlighet som gör det hela mer intressant. Här, i Haunted, tillbringar man så mycket tid i andra dimensioner att jag inte riktigt fastnar för det. Att hoppa mellan världar och alternativa dimensioner är inte riktigt min grej, särskilt inte när det tillkommer visioner och hopp i tidsåldrar. Det hela blir helt enkelt för mycket för mig att kunna hålla reda på ordentligt. Kanske är det också så att jag inte riktigt fastnar för Eve som karaktär, som jag gjort för de föregående berättarna Elena och Paige. Visserligen är Eve rolig och har en stark personlighet som kryddar berättelsen med sarkastisk humor, men jag tycker ändå aldrig om henne på samma sätt. Och jag gillade aldrig Kristof Nast, och även om hans karaktär i Haunted borde göra att jag tycker bättre om honom, så kan jag inte riktigt släppa den syn på honom som jag har sedan innan.
Vad jag tycker om med boken är att den återkommer till många av mina favoriter från de förra böckerna. Vi har inte bara Paige, Lucas och Savannah, utan också Jaime, nekromantikern som jag fastnat ordentligt för. Jag ser fram emot att se mer av henne senare, för hon är verkligen en intressant och rolig karaktär som livar upp saker ordentligt.
Till dess att vi återser Jaime, kommer nästa bok att återförena oss med ingen mindre än Elena. Och henne vill väl ingen missa? Boken där hon återkommer har titeln Broken.

”Haunted”, 2005

Veckans recension: Industrial Magic av Kelley Armstrong

Att pojkvännen Lucas Cortez förhållande till sin far är dåligt är ingen nyhet för Paige Winterbourne. Och det är heller ingen nyhet att Benicio Cortez utnämnt sin rebelliske son till den som en dag ska ta över företaget, något som Lucas själv kämpar för att undvika med all sin kraft. Precis som han undviker sin fars alla telefonsamtal och alla försök till kontakt.
Men när Benicio ser till att få träffa Paige ensam och berättar om mordförsöket på en av hans anställdas dotter, kan inte Paige låta bli att nappa på betet och bli intresserad. Naturligtvis är betet egentligen avsett för Lucas själv, i hopp om att sonen äntligen ska ta sig an ett fall som hans pappa rekommenderar. För Lucas skull försöker Paige att inte tänka på vad Benicio sagt, men eftersom mordförsöket gäller en ung häxa kan hon inte riktigt släppa det. Dessutom anser Lucas att det kanske vore bäst om han officiellt introducerade Paige inför sin far. Förr eller senare måste han involvera henne i den del av sitt liv som han så desperat kämpar emot – rikedomen, fjäskandet, de mordlystna halvbröderna och hans påträngande pappa. Men väl i Miami, där Cortez Cabal finns, blir Paige och Lucas snart involverade i mer än bara situationen inom familjen. Någon, eller möjligtvis något, har börjat döda ungdomar från alla fyra Cabals. Mördarens mål verkar vara tonåriga rymlingar med kopplingar till någon av the Cabals – mål som är oväntade och som orsakar mest smärta. Och ju längre Paige och Lucas stannar, desto mer trubbel hamnar de i. Varken Lucas eller Paige är några favoriter bland någon av the Cabals. Lucas halvbröder skulle döda honom om de inte varit direkt beordrade att låta bli. Och eftersom Paige är en häxa är hon inte direkt välkommen heller, särskilt inte efter vårens sammanstötningar med the Nast Cabal.
Eftersom samarbetet mellan de fyra Cabals är ostadigt och fullt av lögner och ärelystnad blir Paige och Lucas tvungna att ta saken i egna händer. De tvingas ta hjälp av alla Lucas kontakter, såväl som Paiges, och snart är de mitt uppe i något som är en röra av mord, gåtor, familjefejder och övernaturliga varelser.

Industrial Magic är fjärde delen i Women of the Otherworld-serien, och andra boken med Paige som huvudperson. Även om jag gillade förra boken tycker jag att den här är bättre. Den har tempo, spänning och framförallt humor.
Jag har aldrig fallit för konceptet i en deckare eller någon som helst annan kriminalroman, men om man kastar in häxor, besvärjare, varulvar och vampyrer – ja, då har man mitt fulla intresse. Jakten på en övernaturlig mördare med hjälp av övernaturliga vapen är spännande, nervkittlande och bjuder inte minst på överraskningar. Och jag älskar att bli överraskad när jag läser, eftersom det händer alltmer sällan att jag inte kan förutse hur saker och ting kommer gå. Kelley Armstrong lyckas med det – inte bara en eller två gånger i en enda bok, utan fler än jag ens kan räkna, både vad gäller små och stora saker.
Det är som vanligt väldigt skickligt skrivet, med den där kryddan av sarkastisk humor som får mig att gapflabba på vart och vartannat kapitel. Industrial Magic är överhuvudtaget en bok som framkallar reaktioner hos mig – allt från att himla med ögonen eller skratta, till att slå mig för pannan eller höja ögonbrynen i förvåning. Det finns såklart stycken som jag finner mer tvivelaktiga än andra, men eftersom de hanteras så bra med en modern, rolig men aldrig löjlig ton, så överser jag med dem.
En sak som jag verkligen uppskattar är att gamla karaktärer blir involverade och har stora roller. Det är alla från Cassandra och Aaron till mina personliga favoriter – Elena, Clay och Jeremy. Elena och Clay får mig som vanligt att skratta mig halvt fördärvad innan jag kan fortsätta läsa. Dessutom introducerar boken fler karaktärer som jag vet eller känner på mig kommer spela stor roll – däribland den underbara Jamie Vegas, och den avlidna Eve Levine, som är huvudperson i nästa bok med titeln Haunted.
Det slår mig när jag läser den här boken, hur otroligt välkonstruerade och komplexa karaktärer det finns i den här serien, alla med sina egna problem som är högst mänskliga, men med den där lilla skillnaden att de är övernaturliga. Tidigare har jag sett exempel i Elena, Clay och Jeremys karaktärer, och här får jag också ta del av Lucas familjeproblem som sonen till sin fars hemlige älskare, målet för sina halvbröders och deras mors hat, samt rollen som sin fars oförklarlige favorit. Det är intressant och inte minst avundsvärt komplext och genomtänkt.
Jo, jag får nog sätta upp Kelley Armstrong på listan över idoler snart.

”Industrial Magic”, 2004