Veckans recension: Det mörka tornet III: De öde landen av Stephen King

I tredje boken kastas vi hals över huvud återigen in i Rolands värld. Tillsammans med sina vänner Eddie och Susannah som håller på att utbildas till revolvermän av Roland försöker han hitta en väg till Det mörka tornet. När han gör det är det med hjälp av Eddie och Susannah, men också av en Väktare som de blir tvungna att bekämpa.
Men när de hittar vägen – det som kallas Strålen – och börjar följa den händer något med Roland som har med pojken Jake att göra. Roland slits av två minnen, två röster, två verkligheter, och hans psyke börjar vackla.
Eddie inser att de måste göra något innan Roland skadar sig själv – eller honom och Susannah. Han förstår att Jake är lösningen, men också att Jake vill något i världen han befinner sig i…
Jake är i vår värld, men mår inte särskilt bra, eftersom han lider av samma sak som Roland – två minnen och två verkligheter. Den enda lösningen för honom är att ta sig tillbaka till Rolands värld, på något sätt. Till synes förgäves försöker han hitta en dörr tillbaka.
Under tiden färdas de tre revolvermännen längs Strålen, och Eddie kämpar för att få Jake till en port innan Roland kollapsar helt.
I den dramatiska upplösningen blir gruppen tvungen att ta hjälp av ett ursinnigt tåg som ska ta dem genom de giftiga öde landen.
Men tåget vill ha något av dem först.

De öde landen är en mycket bra fortsättning i serien. En sjukt bra bok som rekommenderas till alla som läst föregående delar – och till de som inte gjort det rekommenderas att göra det direkt. Mina favoriter är naturligtvis Roland själv, en sinnebild av godhet, Eddie, Susannah, Jake och den nya, intelligenta djurkaraktären Oy.
En stor nackdel är dock upplösningen där gruppen splittras och man hoppar mellan tre olika ställen och personer. Det är jobbigt då man i ena stunden bara längtar till Rolands del och i nästa undrar vad som nu hände med Eddie.
Trots det – en av de bästa böckerna i serien!

”The Dark Tower III: The Waste Lands”, 1991

Bokrea-fynd

De sista bokrea-fynden:














Älskade syster av Joyce Carol Oates
Superbilligt pris, och sen har jag haft ögonen på den ett tag - jag tycker den verkar bra.

The Hunger Games av Suzanne Collins
Har jag velat läsa nu ett tag, men precis som alla andra böcker jag köper nu så måste de vänta till sommaren. Har hört så mycket positivt och jag tror de är bra.

The Hunger Games: Catching Fire av Suzanne Collins
Andra delen. Ville ha den sista också men den var slut, så jag ska köpa den nästa gång jag ser att den kommit in.

Processen av Franz Kafka
Till skolan. 25% rea så jag tänkte att jag lika gärna kunde köpa den. Kul bok att ha också.

Pojken i randig pyjamas av John Boyne
Också en bok jag blivit sugen på att läsa när jag sett den i butik.

Vad har ni hittat för kul på årets bokrea?

Hallelujah! Bokrea!

Idag drog bokrean officiellt igång, och jag har varit i Malmö i sex olika bokhandlar och spanat. Här är årets första skörd reaböcker:





















Jag vet, det är en dålig bild, men batterierna i kameran dog precis efteråt. Det är iallafall:

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger
För att jag hört mycket positivt om den och tycker den verkar vara i min smak.

Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
Jag har sagt att jag ska läsa mer av honom så många gånger, och skräck passar faktiskt otroligt bra i novellformat. Och sen gillar jag noveller i sig också.

Anteckningsblock
Har spanat in de här anteckningsböckerna från PocketShop väldigt länge, men tyckt de varit aningens dyra - men nu har de 25% rea på hela sitt sortiment, så det är bara att tacka och ta emot ^^ Jag älskar skrivblock.

Varghunden av Jack London
Skriet från vildmarken är en av mina absoluta favoriter och den bok jag läst flest gånger i flest olika format och versioner. Detta är dess spegelbild av samma författare, och det är åratal sen jag läste den, så jag blev glad när jag hittade den billigt.

Förhoppningsvis ska jag köpa något mer innan rean är slut också - jag hoppas kunna få tag i The Hunger Games på engelska och idag såg jag Joyce Carol Oates Älskade syster till bra pris - den vill jag också läsa. Det får bli update på det sedan.

Chock

Jag... kollade nyss igenom schema och litteraturlistor inför delkursen efter denna... och jag tror att de utan tvekan försöker ha ihjäl eleverna.
Jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid universitetet.
Längtar till sommaren när jag kan börja läsa vad jag vill igen.

Veckans recension: Det mörka tornet II: De tre blir dragna av Stephen King

När vi återförenas med revolvermannen Roland Deschain har det bara gått några timmar sedan förra boken avslutades och han vaknar på stranden av att tidvattnet når honom. Men den här gången är saker inte ljusa för Roland – hälften av hans patroner har blivit förstörda av vattnet och till råga på allt kommer en hummerliknande varelse krypande upp mot honom, monstruös och hungrig.
Efter att ha förlorat en tå och två fingrar på höger hand lyckas Roland trampa ihjäl humstroiten. Men nu ser han sakta hur röda strimmor börjar krypa upp för hans arm – blodförgiftning. Han börjar ändå gå, i riktning mot Det mörka tornet, över strandens sand, fast besluten att komma så nära Tornet han kan om han så måste krypa de sista metrarna.
Men han kommer inte långt förrän en dörr dyker upp ur tomma intet framför honom. På dörren står ett bekant ord; Fången. Roland öppnar dörren och finner sig vara i en annans kropp, i en annan värld, i en stad kallad New York.
Eddie Dean, i vars huvud revolvermannen befinner sig, är heroinmissbrukare och sitter på ett flygplan, i full färd med att försöka smuggla in narkotika. Men det visar sig att han kommer att behöva Roland lika mycket som Roland behöver Eddie för att överleva.
Som Roland anat finns det även två andra dörrar på stranden; en med orden Skuggornas Dam och en med Döden. Han får nu bekanta sig med den modiga Odetta Holmes, den oförskämda och aggressiva Detta Walker och den grymme Jack Mort, som ingen av dem är vad Roland väntat sig. En för en drar han dem, de som ska bilda treenigheten, det tal som ska besegla hans öde när det gäller Tornet:
Tre.

Den andra boken i serien Det mörka tornet är storslagen, en mycket bättre bok än man väntat sig. Den är bra, rolig och hemsk, eftersom grymheten i vår egen värld uppenbaras på ett nytt sätt. Ett roligt avsnitt är då Roland befinner sig inuti Eddie Dean på flygplanet.
Det är först i De tre blir dragna som man kan ana den riktiga storheten bakom serien. I den här boken förefaller Roland också vara mer mänsklig, kanske för att han för första gången visar vad han är, en ljusets riddare, ensam i en kamp mot något mycket större.
De tre blir dragna fick mig att längta efter nästa bok, nästan hungra efter den, som heter De öde landen.Läs och fastna i Rolands halvt om halvt medeltida, halvt nutida värld!

”The Dark Tower II: The Drawing of the Three”, 1990

Just det

Jag har ju köpt ny bokhylla också! Så nu har jag två stycken. Det behövdes verkligen, kan jag säga...

Det gav mig också tillfälle att lägga alla böcker i en hög på min säng.

Och så här blev det till sist:

Ny header

Ja. Trots att jag borde jobba som ett djur på min hemtenta har jag slösat tid på en ny header, gjord på den extremt underhållande sajten Wordle: http://www.wordle.net/.

Och om ni ursäktar ska jag nu återgå till min hemtenta om Strindbergs Röda rummet och litteraturens värde. Om någon känner för att mörda mig säger jag just nu inte nej.

Sista "Sherlock"

Det finns fan inget värre än cliffhangers i slutet på säsonger. Gah! Det måste komma en säsong två. Det bara måste.

Veckans recension: Det mörka tornet I: Revolvermannen av Stephen King

När vi för första gången får se Roland av Gilead, den siste kvarvarande revolvermannen i en värld som har ”gått vidare”, är han mitt ute i öknen, på jakt efter mannen i svart. Med sig har han sina två revolvrar, hans käraste ägodelar som en gång ägts av hans far. Han kan hantera dessa två vapen lika skickligt med båda händerna, snabbare än ögat kan uppfatta.
Världen han befinner sig i är förödd och något av en förvrängd avspegling av vår egen. Den har gått vidare, blivit öde och förändrad, tid och avstånd har förlorat sin innebörd.
Här inleder Roland sitt långa sökande efter det mörka tornet, alltets mittpunkt, där alla världar inklusive vår strålar samman. Tornet är kärnan, kärnan till alltets allt, och för att få svaret på varför hans värld blivit stympad behöver Roland hitta dit. Det är hans plikt som den siste vite riddaren.
På sin jakt efter mannen i svart som han måste nå för att få reda på vad han måste veta i sitt sökande efter Tornet, träffar han den ensamma Alice, vars liv mannen i svart förpestat, bonden Brown, hans tama korp Zoltan, och inte minst pojken Jake, som kommer att bli Rolands följeslagare men även hans öde.

Han får också tid att tänka tillbaka, på sina upplevelser som barn och ungdom, sin utbildning till revolverman med sin tuffe lärare Cort och höken David, sina gamla, döda vänner som också var revolvermän, och på vad som hände i staden Tull.
Och borta i fjärran hägrar det mörka tornet som en inte riktigt, men nästan, förlorad dröm.
Den första delen i Det mörka tornet-eposet är mer en lång prolog än en del. Visst händer det saker, och visst har detta stor betydelse inför de nästa böckerna, men på något sätt känns inte boken så. Den är seg, berättad i ett nog inte avsiktligt slött tempo som känns sömnigt. Trots det känns det speciellt när man är klar med boken, som om man nu gått igenom porten och kommit in i Rolands värld.
Nästa bok i serien heter De tre blir dragna och är mycket, mycket bättre, men den historien hade inte fungerat om den inte föregåtts av Revolvermannen.
Så trots att boken kan kännas seg – läs vidare! För i nästa del kommer allt det du väntat på, allt det som en bok ska vara.
Det mörka tornet är en serie om sju böcker som nu släpps som en hel serie, eftersom den svenska översättningen förut varit dålig och inte slog igenom över huvud taget i Sverige. Därför kom bara två böcker först, med namnet Det svarta tornet. Nu kommer den på nytt, illustrerad och med fina omslag, och med mycket bättre översättning.
Ett mäktigt epos med blandgenren fantasty/västern/sci-fi/skräck håller på att uppenbara sig i den första delen, Revolvermannen.

”The Dark Tower I: The Gunslinger”, 1982

John Green på YouTube... DFTBA!

Eftersom jag just pubclicerade en recension om John Greens bok Looking For Alaska så är det på sin plats att nämna att författaren är väldigt stor på YouTube. Han och hans bror Hank korresponderar och gör varannan video i sin kanal Vlogbrothers: http://www.youtube.com/user/vlogbrothers?feature=chclk#p/u/7/S0pz5g5FP0g
Historien bakom hur jag upptäckte det här är ganska lustig. Jag blev nämligen tipsad om boken Looking For Alaska av en engelsklärare i gymnasiet (som dessutom är en av de ägigaste lärarna jag någonsin haft). Jag skrev ner titeln men som alltid tar det ju extremt lång tid innan man kommer sig för med att läsa, och under tiden började jag följa Charlie McDonnell och Alex Day (aka Charlieissocoollike och Nerimon) på YouTube (och jag kan verkligen tipsa om dem, de är underbart underhållande). Och när man börjar prenumerera på deras videor börjar man automatiskt prenumerera på Vlogbrothers.
Så jag läste boken och hade ingen aning om att killen jag kollade på faktiskt var författaren. Det tog extremt lång tid innan jag fattade vem det var jag satt och glodde på. Yeah, så himla observant man kan vara....
Så nu vet ni det - och ikväll är det dags för andra avsnittet av Sherlock på kanal 1!

Tills dess... DFTBA! (det är Vlogborthers-iska för Don't Forget To Be Awesome!)

Veckans recension: Var är Alaska? av John Green

När Miles börjar på internatskolan Culver Creek i Alabama vill han lämna allt gammalt bakom sig. Han lämnar sitt tråkiga, nördiga jag, sin brist på vänner, sina förstående och vänliga föräldrar – och byter ut allt det mot en osäker framtid. Ska han kunna få vänner på Culver Creek när han aldrig haft det innan? Kommer han klara de svårare studierna? Men trots osäkerheten är han väldigt tillfreds med sitt beslut. Vad har han egentligen att förlora? Att börja om på nytt kommer vara en befrielse. Han tänker på framtiden som ett Stort Kanske – ord som är en del i hans stora samling. Miles samlar nämligen på berömda personers sista ord, en lite morbid fascination.
Väl på skolan blir han snabbt vän med sin rumskamrat som går under namnet Översten, som direkt döper om Miles till Bullen på grund av hans magra kropp. Han träffar den japanske killen Takumi och den söta Lara – men framförallt Alaska Young.
Alaska är allt som Miles inte är. Om han är ett duggregn så är hon en orkan, tänker han och han kan inte ha mer rätt. Hon är galen, impulsiv och vansinnigt vacker. Miles blir direkt upp över öronen kär, trots att Alaska redan har en pojkvän, trots att hon är ouppnåelig. Han vet att han aldrig kommer få henne, men man kan ju ändå hoppas… Ändå vet han inte fullt ut vad Alaska Young kommer betyda för honom. Hon förändrar hans liv ända från första ögonblicket, och inget kommer någonsin bli sig likt igen.


Jag har någon slags konstig motvilja inför att läsa böcker som har ett tecken med i titeln. Alltså ett frågetecken, utropstecken, komma eller punkt. Jag vet att det är fördomsfullt, men jag kan bara inte låta bli att tycka det ser amatörmässigt ut. Och visst låter originaltiteln Looking for Alaska bra mycket bättre än Var är Alaska?
Hursomhelst, oavsett om det finns ett tecken i den svenska titeln eller ej, så har jag länge velat läsa den här boken. Och jag är verkligen inte besviken på den. Det är en enkel men ändå komplicerad historia om vänskap, kärlek, livet och döden. Men kanske mest av allt om meningen med livet, om varför vi finns här och vad som kommer efteråt.
Boken lyckas med konststycket att vara både spännande, sorglig och rolig på samma gång. Jag läste nästan hela boken på en natt och mer än en gång fick jag kväva gapskratt i kudden. Men det finns också djup förtvivlan och stark kärlek, och kanske är det just den mixen som gör boken så bra och fängslande.
Vad jag mer kan skriva om Var är Alaska? utan att förstöra läsupplevelsen vet jag inte. Det är en speciell bok som definitivt är läsvärd, mer än så vet jag inte vad jag kan komma med. Den når inte riktigt upp till de fenomenala höjderna, men den är nästan där. Nästan. Vad som saknas kan jag inte sätta fingret på. Den har egentligen allt; ett bra, målande språk som lyckas vara både lättsamt och djupt; sprudlande karaktärer (inte minst skildringen av Alaska som man bara måste älska för hennes otämjbarhet) och genial dialog. Den behandlar många ämnen och lyckas beröra på så få sidor som 221. Så vad är det som fattas?
Jag har faktiskt ingen aning. Men det är en bok som man definitivt borde ha på sin lista över lästa böcker. Jag tror så väldigt många kommer älska den.

”Looking for Alaska”, 2005

Magic Box

En påse från min favoritbokhandel! Kan det vara...?






Ja, det kan det! Wohoo! Så jävla snygg låda också.



Sommarens läsprojekt. Ser redan fram emot det.
Planerar även att följa kapitel för kapitel på http://hpcompanion.com/ som är en av mina absoluta favoritsidor när det kommer till HP. Helt underbart ovärdelig om man är så nördigt förälskad i serien som jag är. Go check it out om ni inte redan sett den!