En liten hjälpreda

Som en liten hjälp när jag läser Äcklet har jag letat fram det här bokmärket - ett sådant som visar inte bara vilken sida man är på utan också vilken rad. Egentligen brukar jag inte ha problem med det, men i den här boken tänkte jag att jag tar emot all hjälp jag kan få... brukar ni komma ihåg vilket ställe ni är på när ni läser?

Årets reafynd

Idag har jag passat på att ta en sväng på bokrean, och som man kunde vänta sig är inte en enda av de böckerna jag köpte med på listan jag gjorde över vilka böcker jag ville köpa på årets rea. Mest för att jag köpte mina böcker i en vanlig butik och för att jag är alldeles enormt kräsen. Med rätta, anser jag, eftersom jag har så lite pengar och eftersom bibliotek existerar. Men ändå, lockelsen var för stor när det kom till de här tre.

På Science Fictionbokhandeln hittade jag Thirteen, den sista boken i Kelley Armstrongs serie The Otherworld Series, som väl är det närmaste jag kommer guilty pleasure när jag läser. Jag gillar Armstrongs serie skarpt, hennes karaktärer, vilda genreblandning och humor. Ändå har jag fortfarande inte läst de två sista böckerna, men det får jag hoppas att det blir ändring på nu.

Sen är det så att jag har en hund som på senaste tiden blivit allt mer krävande och krävt mer och mer aktivitet - vad passar då bättre än en bok på temat? Jag och Bella ska definitivt prova på några av övningarna i den här boken.

Sist men inte minst hittade jag en väldigt fin utgåva av Maria Gripes bok Agnes Cecilia - en sällsam historia som är en av mina absoluta favoritböcker. Egentligen hade jag velat ha boken med originalomslaget eftersom det är målat av Maria Gripes man, men den här är också väldigt vacker. 

Har ni fyndat några böcker? 

Jag kämpar på

Med Äcklet, alltså. Den ska vara utläst om mindre än en vecka till bokcirkeln, och jag är inte ens halvvägs. Det är bara att konstatera; filosofiska romaner är inte riktigt min kopp med te.Vad läser ni?

Bara själva iPhone som saknas

Jag har hittat vad som kan vara de absolut snyggaste iPhone-skalen, på Chick Lit Designs sida på Etsy. De är handgjorda, liknar bokomslag och är helt sjukt fina. Kolla bara!

Synd och skam att jag har en Samsung.

Helgsysslorna

Idag har jag haft lördagspass på bibblan, och samtidigt gått igenom biografier som ska gallras. Två böcker om Edvard Munch och en om Man Ray fick följa med mig hem. Dock slaktade jag Man Ray-boken och en av Munch-biografierna med en sax för att klippa ut några av konstverken som jag tycker gör sig bättre på min vägg än i en dammig bok från 87...

Igår såg jag dessutom filmatiseringen av American Psycho, och trots att jag tycker filmen är hyfsat bra och trogen boken, så är den ändå miltals ifrån bokens intensitet. I jämförelse med romanen hade den lika gärna kunnat visas på barnkanalen, så nedtonat var det med boken i bakhuvudet.

Från ett psykfall till ett annat

Jag har nog bäddat ner mig lite väl mycket i böcker om män med psykiska sjukdomar - från American Psycho har jag nu gått över till Sartres Äcklet, som är nästa bok till läsecirkeln jag är med i. Efter det här lär jag behöva någon lite mer fluffig bok. Eller terapi.

Inför årets bokrea

Jag hade nästan helt glömt bort att det är bokrea på gång! Fast, jag måste medge att jag de senaste åren har fyndat väldigt lite på just bokrean (jag är en sån där gammalmodig en som tycker bättre om bokrean i butik än digitalt). Men ändå, nu har jag skrollat igenom Bokus och Adlibris listor inför den 25:e februari, och det finns ju ändå några stycken som jag blir sugen på...

Kanske framför allt är jag lockad av De dömdas ö av Stig Dagerman. De senaste åren har jag utvecklat lite av en Dagermanfetisch och jag skulle hemskt gärna vilja läsa allt han skrivit, för han är helt fantastisk.

Vidare hittade jag fackboken John Bauers sagovärld - betydligt billigare på bokrean än på Myrorna som jag skrev om för ett tag sedan, så det är kanske läge att slå till?

En annan fackbok som fångade mitt intresse är Lär dig skriva spännande av Olov Svedelid. Inte för att jag är något enormt Olov Svedelid-fan, men jag minns hans böcker från när jag gick i mellanstadiet, och jag kan mycket väl tänka mig att han kan sitta inne med en del väldigt praktiska tips.

Sist men inte minst - novellsamlingen Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist. Visserligen står fortfarande hans första samling Pappersväggar kvar på hyllan alldeles, alldeles oläst, så kanske borde jag ta itu med den först, men kan man låta bli? Tveksamt.

Det var alla de böcker jag själv är intresserad av att köpa (fast hellre i fysisk bokhandel än via nätet, om det går att undvika). Men i mitt letande hittade jag också en hel del böcker som jag läst, och som jag inte har något emot att tipsa mina läsare här om att köpa:

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist var en väldigt speciell läsupplevelse som inte liknar något annat jag lagt vantarna på, särskilt inte när det dessutom rör svensk litteratur. Absolut en läsvärd roman om vad som händer med en grupp människor när deras sammanhang bokstavligen försvinner i tomma intet.

Livbåten av Charlotte Rogan tyckte jag visserligen var lagom rolig själv, men jag kan tänka mig att andra skulle finna den betydligt bättre än vad jag gjorde, om vad som händer med en grupp människor strandade i en livbåt. Och när det är rea och allt...

Gone Girl av Gillian Flynn hoppade också upp på realistorna - inte heller den en personlig favorit, men filmen kom ju i år och om ni inte redan sett den är det ju alltid en bra idé att ta sig an boken först, om en man som blir anklagad för att ha mördat sin hustru.

Jag kommer nog aldrig i mitt liv missa ett tillfälle att pracka på någon Steglitsan av Donna Tartt, en av mitt livs bästa läsupplevelser. Om pojken Theo som efter ett terrorattentat får med sig en ovärdelig tavla som kommer påverka hela hans liv. Köp den, stjäl den, så länge du läser den.

Stephen Kings 22/11 1963 kommer också på rean och också den är en av mina favoritromaner under senare år, och definitivt en av Kings bästa i mitt tycke. En roman om en tidsresa, om Kennedymordet, om femtiotalets USA och om kärlek.

Och sist ut - har du inte redan läst Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar om att leva med och omkring aids i Stockholm under 80-talet, så ta chansen nu och köp dem. Det är de verkligen värda.

Recension: American Psycho av Bret Easton Ellis

Att jag alls bestämde mig för att läsa American Psycho beror mest på att den gång på gång återkom på listor jag hittade över kontroversiella böcker, och att det fångade mitt intresse att den beskrevs som så motbjudande. Jag undrade, kan den verkligen vara så illa? Svaret är, helt utan tvekan, ja. American Psycho är förmodligen den mest vidriga roman jag någonsin läst, och det vill inte säga lite.

På pappret verkar Patrick Bateman vara en riktig fullpoängare - ung, snygg, välutbildad, smart och ofantligt rik. Han jobbar på Wall Street, rör sig i de mest välbeställda kretsarna och har sinne för det exklusiva. Men precis under den så välpolerade ytan döljer sig någonting helt annat - en okontrollerbar vrede, en pervers blodtörst och svindlande brist på känslor. Patrick Bateman är en skrupelfri seriemördare utan någon som helst förmåga till empati.

Jag är inte alls en särskilt känslig läsare - skräck är en av mina favoritgenrer och det är inte ofta jag tycker att böcker blir jobbiga att läsa. Men jag måste tillstå att den här romanen faktiskt gör mig nästan illamående. Till en början är det mest vaga antydningar som jag tycker är snyggt utformade och på sätt och vis lockande, men ju längre boken varar, desto mer detaljerade blir våldshandlingarna, och det är riktigt, riktigt svårt att läsa utan att dämpa impulsen att helt enkelt bara bläddra förbi tills sekvensen är över, lite som att vilja täcka för ögonen när en särskilt äcklig scen visas på film.

Jag har alltså hittat den första bok som jag fullt ut kan förstå att man vill förbjuda. För även om jag förstår syftet med våldet i boken kan jag ibland inte låta bli att tycka att den vältrar sig alltför mycket i det. Riktigt bra skräckromaner är bra när de lyckas få en att känna rädslan utan att man får den slängd i ansiktet, och i American Psycho kan jag känna att boken förlitar sig så mycket på den totala äckelfaktorn att det nästan blir billigt. Dessutom bildar de grova våldsskildringarna en mur som blir svår att se förbi. Det är synd, för själva bokens teman och handling är betydligt mer intressanta än morden i sig.

För egentligen är det här en bok om vår tids mänsklighet, om kapitalism och om ett samhälle där man värderar yta högre än intellektualitet och där det enda som spelar roll är värdet på saker och ting. Det som boken egentligen utforskar är vad som händer med oss som människor när det enda vi har att bli respekterade för är materiella ting. Bateman börjar behandla också människor som ägodelar att göra vad man vill med, och däri ligger den riktiga skräcken i American Psycho. Det är en skräck som är iskall och betydligt mer skrämmande än det överdrivna våld som huvudpersonen ägnar sig åt, och som tyvärr hamnar lite i skymundan när allt blod, hjärnsubstans och krossade tänder istället drar åt sig rampljuset.

Boken är skriven i jagform vilket också bidrar till en viss osäkerhetskänsla. Patrick Bateman är otroligt instabil och ibland frågar jag mig själv om alla de mord han begår faktiskt händer eller om de är någon typ av hallucinationer. Besattheten av yta märks också allra tydligast genom att man får se alla andra karaktärer genom Batemans ögon - det är ett ständigt uppräknande av vad för märkeskläder de bär, i vilka material och i vilka mönster. Också maten de äter och prylarna som ägs är beskrivna i extrem detalj vilket förstärker känslan av att de är det enda som spelar roll. De maximalt detaljerade beskrivningarna har visserligen sin tydliga poäng men det hindrar också läsningen något, eftersom det i längden blir ganska trist att läsa.

En grej jag också reagerar över med boken är hur daterad den börjar bli - den är i stor utsträckning en satir över det samhälle den skrevs i, och även om det finns många gemensamma nämnare med vårt 2010-tal är det svårt att undgå den kompakta 80/90-talsstämpeln. Det är freestyles, kassettband och videokassetter, och hela kapitel ägnas åt artister som Genesis och Whitney Houston på ett sätt som jag tycker blir lite tröttsamt. Samtidigt är det naturligtvis en del av romanen att den är ett slags tidsdokument.

Det finns också, absurt nog, en slags bitter, vriden humor i boken som är svår att undgå. Alla karaktärer är så rika och viktiga, men samtidigt så totalt lika varandra att de blir utbytbara. Genom boken blir det som ett stående skämt att ingen någonsin känner igen varandra. Också när karaktärerna pratar men aldrig kommunicerar är det svårt att inte tycka att det är lite roligt samtidigt som man ryser över vilken ensamhet de alla flyter omkring i.

Sammanfattningsvis måste jag ändå säga att jag finner American Psycho väldigt intressant, mest på grund av hur väl författaren har lyckats skildra den totala tomhet som uppstår när man börjar lägga värderingar i saker istället för människor, och hur det avhumaniserar oss. Jag gillar bokens tema och den är skickligt skriven, och den tål fortfarande att diskuteras och tänkas på.  Dock är min aversion mot våldsskildringarna svår att komma över, och det finns tillfällen i boken när jag verkligen inte kan se någon poäng med att läsa något så fruktansvärt äckligt. Jag rekommenderar den, men för första gången bara till människor som är arton eller betydligt äldre.

"American Psycho", 1991

Måndagsmys (typ)

Ikväll tar jag det lugnt med chokladmuffins och American Psycho. Så lugnt som det nu möjligtvis kan kännas med den här boken - jag har inte särskilt mycket kvar av den nu och jag måste säga att jag verkligen fattar varför den är så kontroversiell. Jag vet inte ens om jag kommer kunna äta min muffin om det kommer fler scener som de jag läste igår, men som tur är så är jag inte särskilt äckelmagad av mig. Vad läser ni?

Valentintips

Det är kanske lite sent påkommet för min del, men idag råkar ju faktiskt vara Alla hjärtans dag. En ganska kommersiell och överskattad högtid tycker jag personligen, men icke desto mindre är det på sin plats med lite romantiska boktips (för alla som i likhet med mig spenderar den här dan med en bok).

Jag ska med en gång erkänna att kärleksromaner inte är mitt starkaste kort. Det är inte en genre jag är särskilt insatt i, men det finns ändå en hel del bra böcker vars huvudsakliga tema är kärlek, och som råkar vara fantastiskt läsvärda.

Först ut på listan; Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger, som är en av mina favoritböcker. Den är en fantastiskt vackert skriven berättelse om Henry som ofrivilligt reser i tiden, och hans hustru Clare. I högre grad en kärlekshistoria än en science-fictionberätteslse, och en väldigt välskriven och originell roman (men vad du än gör, se inte filmen.)

Med nummer två hamnar vi med en gång i ungdomsboksträsket, som är mitt favoritträsk. Nästan inga andra författare lyckas beskriva kärleksrelationer så bra som ungdomsförfattare. The Fault in Our Stars av John Green är både fruktansvärt sorglig och fruktansvärt vacker, om två cancersjuka tonåringars dödsdömda kärleksrelation. Näsdukar är obligatoriskt (och här får du gärna se filmen efteråt).

Jag fortsätter på det deppiga sjukdomstemat också med nummer tre, Torka aldrig tårar utan handskar 1: Kärleken. Kanske inte en kärlekshistoria i samma bemärkelse som de förra två, utan desto mer en redogörelse för aidsspridningen i Stockholm på åttiotalet. Ändå är berättelsen om Rasmus och Benjamin väldigt berörande, och Jonas Gardell är en otrolig författare. Om du inte redan läst den här trilogin är det verkligen dags.

Sedan tar vi ett språng tillbaka till det rena feel-good-andet med Eleanor & Park, ännu en ungdomsroman, om de två lite utstötta high school-eleverna som finner varandra. En lättläst och välskriven bok som balanserar bra mellan mörka och ljusa teman. Dessutom känns de två huvudpersonerna så verkliga - betydligt mer på riktigt än, säg, Bella och Edward.

Sist ut kör vi en sista ungdomsbok, Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan, som utspelar sig under en enda oändlig New York-natt. Nick och Norah skiljs åt, stöter på varandra igen och igen medan de rör sig från klubb till klubb i den upplysta Manhattan-natten, till tonerna av sin gemensamma musik.

Har ni några bra kärleksböcker att tipsa mig om?

Ge mig pris?

Förresten är det kanske någon som har lust att nominera min blogg till Massolit Book Blog Award?  Man kan nominera i tre olika kategorier; Årets bokblogg, Årets nischade bokblogg och Årets bokbloggsinlägg. Om någon har lust och tycker bloggen är värd det förstås! Sista dagen är idag den 13:e.

God morgon!

Man borde alltid börja dagen med varm choklad och en bok! Det går lite långsamt med American Psycho  - inte för att den är dålig, utan mest för att texten i den här boken är så fruktansvärt liten. Vad läser ni?

Jag blir nästan ännu mer sugen på att läsa den

Kunde inte hålla masken riktigt idag - jag spelade ett quizspel på temat "litteratur" och plötsligt dyker det upp en fråga om just den boken jag läser nu. Med den här formuleringen. Borde jag sluta läsa?

50 bokfrågor

Det var längesedan jag körde en frågeenkät, så here we go. Fritt översatta från tumblr. Varsågod och sno!

1. Vilken var den senaste boken du läste?

Det var Onanisterna av Patrik Lundberg.

2. Var den bra?

Den var lättläst och lättsmält, men knappast någonting jag kommer minnas om ett år.

3. Vad i den var bra?

Jag gillade mest av allt hur bra den gestaltade känslan av att vara ung i en småstad precis efter studenten.

4. Skulle du rekommendera den till andra?

Nja. Det vet jag inte riktigt, det finns hundra andra böcker som jag hellre tipsar om än just den.

5. Hur ofta läser du?

Konstant om jag får min vilja igenom, men visst har jag lässvackor. Plugg resulterar oftast i mindre lästa böcker, men för tillfället har jag en ganska bra vana där jag läser ungefär en bok per vecka. Fast det beror såklart på hur pass lättlästa böckerna är i sig också.

6. Tycker du om att läsa?

Ja! Naturligtvis! Det är något av det bästa som finns.

7. Vilken var den senaste dåliga boken du läste?

Jag tyckte inget vidare om I Know What You Did Last Summer av Lois Duncan.

8. Vad fick dig att ogilla den?

Karaktärerna var fruktansvärt tråkiga, och hela boken kändes som en moralkaka.

9. Vill du bli författare?

En liten hemlig författardröm bor det nog någonstans i mig ändå.

10. Finns det någon bok som influerat dig mycket?

Jag svarar alltid Harry Potter på den här typen av fråga, för utan att ha läst de böckerna hade jag aldrig läst någonting annat heller. Svaret kommer nog alltid att vara Harry Potter.

11. Läser du fanfiction?

Nej. Jag har aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra heller - jag tror det beror på att jag har en viss olustkänsla så fort folk inte hittar på sina verk själva. 

12. Skriver du fanfiction?

Nej.

13. Har du någon favoritbok?

Jag har för många! Men för att inte vara tråkig kan jag svara Steglitsan, för den tänker jag väldigt mycket på fortfarande.

14. Vilken är den sämsta bok du läst?

På rak arm kan det nog vara Ormfågel av Mats Wahl. Blä.

15. Föredrar du fysiska böcker eller läser du på någon form av läsplatta?

Jag har aldrig läst på någon läsplatta och tror inte heller att jag kommer göra det, även om jag inser att det kan vara ett bra alternativ för många.

16. När lärde du dig läsa?

Jag tror att jag lärde mig det i skolan, när jag var fem eller sex år. Jag minns fortfarande hur fascinerad jag var över att plötsligt kunna läsa skyltar och annat som förut bara varit tecken.

17. Vilken är din favoritbok av de du var tvungen att läsa i skolan?

I åttonde klass läste vi Jonas Gardells bok En komikers uppväxt, som jag tyckte mycket om och fortfarande gillar skarpt.

18. Vilken är din favoritserie?

Igen - svaret bara måste bli Harry Potter.

19. Vem är din favoritförfattare?

På den frågan måste jag nog svara Stephen King, för jag vet mer om honom och hans författarskap än om någon annan författare jag läst.

20. Vilken är din favoritgenre?

Jag är väldigt mycket av en allätare, men jag är svag för skräcklitteratur och böcker med övernaturliga inslag. Och om böcker som handlar om homosexualitet räknas som en genre, så läser jag mycket sådant också.

21. Vem är din favoritkaraktär från en bokserie?

Oj. Den frågan har jag minst tio svar på. För att nämna bara en - jag är ganska fascinerad av Roland Deschain, huvudpersonen från Det mörka tornet-serien.

22. Har en bok någonsin fått dig att känna dig som om du är någon helt annanstans?

Åh, ja! Det finns böcker som jag varit totalt uppslukad av, så att jag knappt märkt omvärlden. En av dem var Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt.

23. Vilken bok önskar du hade en fortsättning?

Alltså, jag är en av de där tråkiga människorna som faktiskt föredrar när böcker kan avslutas och kännas kompletta på egen hand. Jag tycker det är ganska skönt att inte behöva investera mig i en serie som kanske inte kommer vara lika bra som första boken. Och jag kommer faktiskt inte på någon bok som jag egentligen vill ska ha en fortsättning.

24. Vilken bok önskar du inte hade en fortsättning?

Jag är frestad att svara Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm. Jag var så positivt överraskad av den boken och blev lite besviken när den slutade med en cliffhanger. Dessutom tyckte jag inte på långa vägar lika mycket om fortsättningen, Ormringen.

25. Hur lång tid tar det för dig att läsa en bok?

Det där beror ju helt på. Dels hur lång boken är, dels hur mycket annat jag har att fokusera på och dels på hur boken är skriven. En relativt kort bok på 150 sidor kan kännas som det drygaste någonsin när språket är invecklat, medan en riktigt spännande bok på 800 sidor kan kännas lättläst så till den grad att man läser hundratals sidor på en enda dag. Men i snitt läser jag en bok per vecka, så jag tippar på allt mellan en och tio dagar. Jag läser sällan böcker under längre tid än så.

26. Tycker du om när böcker blir film?

Ja, numera gör jag det. Jag har fått en helt annan uppskattning för filmatiseringar de senaste åren än vad jag hade förut, och numera kan jag se filmer och tänka att de är en slags tolkning av boken. Men sen är det klart att man blir så djävulens förbannad när de ändrar och rumsterar om så att berättelsen knappt går att känna igen.

27. Vilken bok blev förstörd av sin filmatisering?

Många av Stephen Kings böcker har blivit till riktigt dåliga filmer. Sen är jag en av dem som faktiskt ogillar Harry Potter-filmerna och inte alls tycker att de gör böckerna någon rättvisa, och jag kan ibland bli irriterad på att filmerna känns som det folk i första hand pratar om när de pratar Harry.

28. Vilken film har gjort boken rättvisa?

The Shawshank Redemption är en riktigt bra film som i mitt tycke till och med är bättre än boken.

29. Läser du tidningen?

Ibland, men inte varje dag.

30. Läser du tidskrifter?

Inte så ofta, men ibland kostar jag på mig ett nummer av Skriva, Språk eller någon hundtidning.

31. Föredrar du dagstidningar eller tidskrifter?

Det är ju två helt olika saker, och jag tror att båda fyller sitt syfte.

32. Läser du i sängen?

Haha, om jag gör!

33. Läser du på toa?

Det händer.

34. Läser du i bilen?

Mja. Jag blir lite åksjuk av att läsa i bilen, men på raksträckor kan det gå ganska bra.

35. Läser du i badet?

Nej.

36. Läser du fort?

Ja, jag läser ganska fort om jag bara får upp ångan ordentligt.

37. Läser du långsamt?

Nej.

38. Var läser du helst?

Jag har egentligen ingen favoritplats, men jag tror att de ställen där jag läser bäst egentligen är ställen där jag väntar på saker och ting. I väntrum, under resor eller i väntan på tåget. Det är en av de saker jag gillar mest med böcker, att de kan fylla de där döda luckorna av tid som uppstår i vardagen.

39. Har du svårt att koncentrera dig när du läser?

Beror på hur intressant boken är, och på min omgivning. Det finns böcker jag inte kunnat släppa ens när jag haft saker jag oroat mig för, och sen finns det böcker som jag lagt undan gång på gång för att jag inte kunnat koncentrera mig på dem långa perioder i taget. Tv:n har jag extra svårt för, den distraherar mig enormt.

40. Måste du vara i ett tyst rum för att kunna läsa?

Nej, det brukar gå ganska bra med bakgrundsljud eller rentav musik i lurar.

41. Vem gav dig kärleken till böcker?

Jag tror inte att någon gett mig min kärlek till böcker. Den är något som växt fram i och med att jag alltid haft lätt för att läsa och skriva och för språk. 

42. Vilken bok står näst i tur för dig att läsa?

Jag tänker mig American Psycho av Bret Easton Ellis.

43. När började du läsa kapitelböcker?

Svårt att säga, jag minns inte riktigt. Andra klass kanske? Vid typ sju, åtta års ålder?

44. Vem är din favoritförfattare när det kommer till barnböcker?

Strikt sett är väl J.K. Rowling både barn- och ungdomsförfattare, men jag måste bara svara J.K. Rowling. 

45. Vilken författare skulle du helst vilja intervjua?

Åh, jag vet inte. Jag tror det skulle bli jobbigt att behöva intervjua någon man har jättemycket respekt för. Men ju mer jag läser Stig Dagerman, desto mer önskar jag att han levde och att det fanns en chans att sitta ner med honom en stund.

46. Vilken författare tror du att du skulle kunna vara vän med?

Humhum. Jag vet faktiskt inte. Carol Rifka Brunt var sjukt trevlig när jag träffade henne, fick nästan en impuls att krama henne, så kanske hon?

47. Vilken bok har du läst om flest gånger?

Skriet från vildmarken av Jack London.

48. Vilka böcker anser du är klassiker?

För mig är klassiker böcker som bidragit till litteraturhistorien på något vis, och som fortfarande går att läsa flera år efter att de gavs ut. 

49. Vilka böcker tycker du ska läsas i alla skolor?

Jag tycker att Dödssynden av Harper Lee är väldigt viktig. Och En komikers uppväxt, Torka aldrig tårar utan handskar och så skulle jag gärna se fler böcker som handlar om genusfrågor, till exempel böckerna om våldtäkt och våldtäktskultur som Katarina Wennstam skrivit.

50. Vilka böcker borde vara förbjudna i alla skolor?

Jag tror verkligen inte på att förbjuda böcker. Man ska få läsa vad man vill, under förutsättning att man kan diskutera böckerna på ett bra sätt.

Vårens läsning

Högen med böcker jag hade tänkt ta mig an ser ut så här nu. Jag har nyss börjat på American Psycho, och till bokcirkeln jag är med i är det Äcklet som ska läsas till nästa gång. Andra bokcirkelböcker är Udda verklighet (som jag redan läst för ett par år sedan) och Paganinikontraktet. Jag och deckare - det blir intressant...

Som alltid ligger Den lille vännen i högen, för jag är seg, och Anne Franks dagbok som jag fick i julklapp. Bara sedan solen sjunkit och Finns det liv på mars? hittade jag begagnade på Myrorna, och de vill jag också läsa. Och sist men inte minst, Ett hem vid världens ände som jag nyss lånat hem från biblioteket.

Vilken ordning jag ska läsa i är ännu oklart, men lite översikt har jag åtminstone. Vad läser ni?

Recension: Onanisterna av Patrik Lundberg

Förra året läste jag Patrik Lundbergs självbiografiska bok Gul utanpå, om att växa upp som adoptivbarn och om resan han gjorde när han åkte till Korea för att hitta sin biologiska familj. Onanisterna är hans första skönlitterära bok, och eftersom jag tyckte om hans språk i Gul utanpå tänkte jag att jag skulle ge också den här boken en chans.

Det är hösten efter studenten och Kim har börjat på Komvux i Sölvesborg tillsammans med sin kompis Simon. Tillsammans skolkade de bort gymnasiet och nu måste de höja sina betyg. I skolan var de coolast, roligast och helt oantastliga, de som alla ville synas tillsammans med. Men nu upptäcker Kim att han känner sig mer och mer som en loser. Dagarna ägnas åt snabbmat med det gamla gänget, tv-spel och häng i fotbollslagets klubbstuga. Skämten och historierna är desamma, men ingen skrattar längre. Men så stöter Kim på Robin, som visar en annan värld - helt utan hembränd sprit, kebabpizza och fotboll.

Jag har lite svårt för att bestämma mig för vad jag faktiskt tycker om Onanisterna. Visserligen tycker jag att boken är en träffande samtidsskildring av livet i en liten ort när man är ung, och på problemen som uppstår efter gymnasiet när livet plötsligt förändras och man kastas ur de mönster som man vant sig så mycket vid. Jag känner igen typen av killar som Kim hänger med från när jag själv gick i skolan - den typen som platsar i högstadiets korridor men som inte riktigt fungerar utanför den. Även om skildringen av dem är något stereotyp kan jag inte låta bli att tycka att den är träffande. De opassande omogna skämten och det äckligt grabbiga är så påtagligt.

Lika stereotypa blir beskrivningarna av de vänner som Kim senare lär känna, de som klär sig i brillor med fönsterglas, äter veganskt och bor i kollektiv där de diskuterar genus och kritiserar hipstermänniskor utan att inse att de själv är sådana. De två grupperna ställs emot varandra och det är i det jag gillar Onanisterna - hur den pekar ut att trots att de två grupperna verkar väsensskilda är de ändå mer lika än vad man skulle kunna tro.

Men jag har också svårt för vissa delar av boken. I vissa partier, kanske särskilt dialogen, haltar den rejält. Det beror troligtvis på att det här ändå är en skönlitterär debut, men det stör mig hur käcka alla är, hur uttänkt och liksom skrivet allt tal är. Dessutom ogillar jag alla citat från låtar som används flitigt boken igenom. Musik i litteratur är alltid svårt tycker jag, eftersom det nästan krävs att man själv har en relation till det som citeras för att man ska uppskatta det fullt ut. Och jag är inte särskilt insatt i någon av de låtar som boken använder sig av, vilket gör att en del av känslan den fiskar efter inte når mig.

De partier som handlar om fotboll har jag också svårt att engagera mig ordentligt i, eftersom jag fattar ganska lite trots att boken anstränger sig för att vara läsarvänlig. Kanske är det hur lite jag har gemensamt med Kims killkompisar, men jag har väldigt svårt att relatera till någon av dem även om jag som sagt känner igen typen.

Men språket flyter på bra, det finns mycket humor som får mig att skratta då och då, och framför allt är det en snygg skildring av att växa upp, att vilja vara mer än vad som erbjuds i en liten stad, och jakten på en identitet där man inte behöver ge upp det man har för att få något mer.

"Onanisterna", 2014

Kaniner all the way

Idag är jag klädd i en av mina favoritböcker, Den långa flykten av Richard Adams. Och så har jag gått över till att läsa Onanisterna av Patrik Lundberg. Vad läser ni?

Den här boken vinner över mig

Nej alltså, den här boken är faktiskt jättetråkig. "Rättegångsthrillers" (som den kallas på baksidan) är nog inte min grej. Karaktärerna är dåliga, språket är så trist att jag skumläser och jag känner inget särskilt inför den, inte ens efter att ha kommit 140 sidor in.

Storyn är kanske lite intressant - jag gillar ändå tanken på att huvudpersonen, som är åklagare, måste finna sig i att hans egen son är brottslingen. Men njä. Jag tror att jag tar och lägger undan den här och går över till något annat. Fyrahundra sidor till av det här orkar jag bara inte.

Februariböcker

Välkommen till februari, alltså! Ny månad betyder ny Månadens favorit - och den här gången kör jag med Clive Barkers Abarat, en av de mest underskattade fantasyserier jag känner till.

Idag har jag börjat på en deckare (!) som heter Till Jacobs försvar. Den är inte särskilt bra hittills, så det återstår att se om jag faktiskt avslutar den. Och så har jag lånat hem Patrik Lundbergs skönlitterära debut Onanisterna. Jag gillade ju hans självbiografiska Gul utanpå och jag tror verkligen att han kan bli en bra ungdomsbokförfattare. Vad läser ni?

Recension: Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Ett öga rött är en sådan där bok som följt mig länge utan att jag läst den. Första gången jag hörde talas om den gick jag i nian och Jonas Hassen Khemiri skulle komma och prata om boken på min skola. Sedan dess har jag tänkt att jag borde läsa boken, men det har dröjt ända tills nu innan det faktiskt blivit av.

Halim är femton år och tycker sig ha genomskådat allt, framför allt integrationsplanen som ska göra alla invandrare svenska och som han vägrar bli en del av. Sedan hans mamma dött har han flyttat till en annan stadsdel i Stockholm med sin pappa, och börjat i en ny skola. Där börjar han se tecken på integrationsplanen överallt, och i ett sökande efter sin arabiska identitet börjar han föra ett privat korståg mot svennefieringen. Samtidigt inser Halim att hans pappa är betydligt mesigare och svagare än vad han tidigare förstått.

Ett öga rött är skriven i dagboksform ur Halims jagperspektiv, och det som kanske är allra mest utmärkande för den här boken är dess språk, eftersom den är skriven på bruten svenska. Till en början var det lite knepigt att komma in i boken, men det tog inte lång tid innan jag insåg att språket är vad som är den här bokens största förtjänst. Förortsslangen, det icke-grammatiska, det talspråkiga, det som man i vanliga fall kallar inkorrekt eller brutet, bildar i Ett öga rött helt nya möjligheter för svenskans användning. Det är fascinerande och inte minst roligt att läsa, även om jag inte kan låta bli att undra över hur relevanta alla slanguttryck är nu, så här mer än tio år efter att boken först skrevs.

På grund av sitt språk och sin unga huvudperson är det lätt att läsa Ett öga rött som en ungdomsroman - den går dessutom i ett snabbt tempo och är väldigt lättläst. Men de teman boken tar upp är betydligt mer vuxna. Halims längtan efter en identitet och en kultur är snyggt gestaltade och inte minst väldigt relevanta, kanske mer nu än när boken faktiskt kom ut. Men de frågor som Halim brottas med är ofta inte specifika för någon med invandrarursprung - lika ofta är de universella för den unga sökande människan. Det är ensamhet, utanförskap och identitetssökande i ett samhälle som aldrig verkar göra sitt bästa för att förstå, och där närmar sig Ett öga rött snarare böcker som Räddaren i nöden och andra böcker om unga, sökande män.

Som tur är, är också boken ofta ganska rolig. Den har en bitande humor som inte sällan beror på Halims uppblåsta bild av sig själv (också detta är en bok som kräver att man som läsare tar sin berättare med en rejäl nypa salt). Men samtidigt kan Ett öga rött också vara väldigt allvarlig och ibland rentav sorglig. Den är en underhållande typ av samhällskritik som går lätt att läsa och som jag fann betydligt lättare att till mig än vad jag först trott.

Dock tycker jag nog att själva språkexperimentet är betydligt intressantare än berättelsen i sig, som liknar så många andra "ung sökande man"-böcker. Att erövra och stöpa om det svenska språket på det här sättet är inte bara coolt att läsa, utan dessutom oerhört inspirerande. Och för det tycker jag verkligen, verkligen om den här boken.

"Ett öga rött", 2003