Recension: Sista vakten av Stephen King

Jag vet att jag har varit frånvarande från bloggen alldeles för länge, och det gäller kanske recensionsinläggen mer än några andra. Livet och läsandet är lite vad det är, och ibland hinner det förra ikapp det senare. Jag har helt enkelt inte riktigt hunnit med. Men så däckades jag i årets första förkylning i en lägenhet utan internet, och det blev pushen som tydligen behövdes för att jag skulle ta mig upp på banan igen. Boken i fråga blev den sista i Stephen Kings thriller-trilogi om Bill Hodges.

Trots att Bill och hans medhjälpare lyckats få fast Brady Hartsfield, mannen som kallade sig Mercedesmördaren, och till och med gjort honom till invalid för livet på stadens sjukhus, så verkar historien om honom inte överspelad. När människor med kopplingar till Hartsfield oförklarligt börjar ta livet av sig misstänker Hodges att Hartsfield inte är så borta som han vill tro. Ligger det något i alla de rykten från sjukhuset, de om att mystiska saker händer i Hartsfields rum? Trots att det verkar omöjligt leder alla trådar ofrånkomligen tillbaka till den lealöse mannen i sin sjukhussäng – och till en serie utdaterade spelkonsoler vid namn Zappit. Snart inser Hodges att han står inför något han aldrig kunnat drömma om, och tiden rinner ut snabbare än han vill erkänna.

Jag har gillat de båda första böckerna i den här trilogin långt mer än vad jag väntat mig, jag som normalt inte har så mycket till övers för deckare eller kriminalromaner. Även om jag tyckt att karaktärerna ibland är lite väl platta så har de haft sin charm, och King är som vanligt hemskt duktig på det han gör. Han är effektfull när han behöver vara det, tillbakahållen när det krävs och vrider tempot upp och ned precis vid rätt tillfällen. Ibland kan det kännas en aning som en formula, men det går inte att förneka att det är en formula som fungerar.

Jag är lite tveksam till den sista bokens inslag av övernaturligheter, eftersom jag på sätt och vis gillade att se King helt förkasta det greppet, som han normalt så ofta återvänder till. De första två böckerna var en ganska trevlig försäkran om att jo – han kan ju skriva annat också. Och han gör det bra. Ändå tycker jag nog att de övernaturliga elementen i Sista vakten är så pass stramt hållna att det ändå fungerar, även om jag kanske hade gillat serien mer om den var enhetlig på den punkten. Sista vakten fungerar, rakt igenom, och är en bok som man liksom kan hoppa på i farten och sen bara njuta av färden. King kan konsten att hålla en underhållen, undrande, och på helspänn, och de sista hundra sidorna är svåra att släppa.

Jag har också gillat konceptet med en trilogi. Det är inte ofta King skriver serier – rätta mig om jag har fel men jag tror bara att det är hans Det mörka tornet-serie som finns, utöver den här lilla trilogin, och det har varit roligt med utsikten att ha karaktärer att återvända till. Serien som helhet är snygg och väl ihophållen, den har en formula utan att vara tråkig, och passar helt och hållet in i deckargenren utan att för den sakens skull kännas trist. I efterhand kan kanske den andra boken, som jag visserligen gillade skarpt, kännas lite som den udda fågeln i sammanhanget, men det gör mig inte särskilt mycket.

Det som dock stört min läsning en smula har varit en översättning som emellanåt skaver. Det förvånar mig, eftersom översättaren, John-Henri Holmberg, normalt gör ett enastående jobb med sina King-översättningar. Det finns ordval som känns märkliga eller slarviga, för att inte tala om de otaliga stavfel – och ett par formgivningsfel – som smugit sig in. Det sänker helhetsbilden av romanen.

Men kort sagt har Sista vakten varit en perfekt bok att ta sig an när man legat vrålförkyld i radioskuggans land. Det är en värdig och passande avslutning på en fin trilogi som känns unik för Stephen King, och just därför både rolig och fräsch att läsa. En bra första bok att börja året med, med andra ord.

”End of Watch”, 2016

Bokåret 2016: en enkät

Sen eller ej med mina genomgångar i år, här kommer de iallafall! Det är såklart också dags för årets enkät. Läs förra årets här.

1. Hur många böcker har du läst år 2016?
34 stycken.

2. De fem sämsta böckerna du läste? 
Det här är nog böckerna som gav mig minst eller gjorde mig mest besviken:
The City and the City av China Miéville
The Blue Flower av Penelope Fitzgerald
Disclaimer av Renée Knight
Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling mfl.
Om jag var din tjej av Meredith Russo.

3. De fem bästa?
Och böckerna som levde upp till förväntningarna eller helt toppade dem:
Another Country av James Baldwin
Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Den som finner av Stephen King
Yuko av Jenny Milewski
Störst av allt av Malin Persson Giolito

4. Den sorgligaste boken du läste?
Jag känner att jag borde svara I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv här, men det kommer jag faktiskt inte att göra. Den sorgligaste boken för mig i år var nog All the Bright Places av Jennifer Niven.

5. Den du aldrig kommer glömma?
Det har visat sig svårt att glömma Baldwins Another Country, men det kan nog bero mycket på de föreläsningar av vår duktiga lärare som kom med på köpet.

6. Den mest spännande?
Helt klart Kings Den som finner. Kanske den enda boken i år som verkligen, verkligen sög fast mig.

7. Den längsta?
Föga förvånande: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie (som faktiskt skrev den längsta boken jag läste förra året också), med 586 sidor.

8 ... och kortaste?
Novellen Ojura av Stina Stoor, 28 sidor. 

9. Den med vackrast omslag?
Jag gillade alla tre omslagen till Philip Pullmans His Dark Materials-trilogi väldigt mycket. 

10. Den med fulast omslag?
Förmodligen Frukost på Tiffany's av Truman Capote.

12. Hur många böcker recenserade du?
32!

13. Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2016? 
Jag har sett den usla filmatiseringen av Philip Pullmans His Dark Materials: Northern Lights, men tack och lov inte i år. Sen såg jag också Psycho, filmen som ligger till grund för fackboken Monster i garderoben av Johan Hilton.

14. Hur många seriealbum läste du?
Inga alls...

15. Hur många av böckerna kom ut 2016?
Om jag var din tjej, Du, bara, Harry Potter and the Cursed Child, och Störst av allt.16. En som bok alla borde läsa?
Jag tror jag slår ett slag för Americanah, som kändes väldigt viktig om än USA-centrerad.

17. Den roligaste boken du läste?
Den här frågan får mig alltid att känna mig som världens deppigaste människa - läser jag ens roliga böcker? Jag antar att Magisterlekarna är rolig på ett lite absurt sätt, men också Another Country och Störst av allt har inslag av humor, om än en mycket svart sådan.

18. Den mest hypade boken du läste?
Här är det ju svårt att inte svara Harry Potter and the Cursed Child.

19. Den du hade väldigt stora förhoppningar på, och boken överträffade?
Störst av allt hade fått så mycket bra kritik att jag inte riktigt vågade hoppas på att jag också skulle gilla den, men det gjorde jag minsann.

20. Den du blev mest besviken på?
Helt klart Harry Potter and the Cursed Child.

21. En relativt okänd bok du läste, som fler borde läsa?
Fler borde verkligen läsa James Baldwin överlag, och Another Country i synnerhet.

22. Vilka fem böcker som kommer ut 2017 ser du mest fram emot att läsa?
Just nu kan jag inte komma på någon bok jag är riktigt pepp på som jag vet ska komma. Jag ser istället fram emot att blanda en massa nytt och gammalt och läsa mycket på svenska igen.

23. En bok som kom ut det här året som du inte hann läsa, men vill?
Oj, många. Oväntat nog har jag blivit sugen på Fredrik Backmans nya, Björnstad. Flickan med gåvorna tycker jag också verkar bra, och så tegelstenen Ett litet liv.

24. Den bok/de böcker du rekommenderade mest till andra under 2015?
Störst av allt, skulle jag tro.

25. Den bästa serien du upptäckte under 2016?
I år läste jag bara en serie, och det var en omläsning av His Dark Materials. 


26. Den bok du såg mest fram emot?
Nog också Kings Den som finner.

27. Favoritförfattare du upptäckte 2016?
Det känns som om jag upptäckte James Baldwin allt mer - inte för att jag läste mycket av honom, men jag fick upp ögonen för honom som författare och tänker verkligen se till att läsa mer av honom. Han var en mycket intressant människa med ett ännu intressantare liv, och hans böcker reflekterar mycket av det. Dessutom har han ett driv jag sällan skådat hos någon annan författare.

28. Den mest minnesvärda karaktären du stötte på?
Störst av allts Maja kommer jag nog minnas ett tag.

29. Vilken bok påverkade dig mest?
Det var nog Therése Söderlinds Norrlands svårmod. Den var extremt svår att släppa.

30. Vilken bok kan du inte fatta att du INTE läst förrän 2016?
Anne Franks dagbok. Hur har jag missat den?

31. Favoritcitat från en bok du läst 2016?
Kanske det här, från Another Country:
"Perhaps now, though, he had hit bottom. One thing about the bottom, he told himself, you can't fall any further. He tried to take comfort from this thought. Yet there knocked in his heart the suspicion that the bottom did not really exist."

32. Den bok du läste 2015, som du kan tänka dig att läsa om 2017?
Another Country kan jag nog tänka mig att läsa om i framtiden.

33. Vilka tre bloggare taggar du?
Nu är jag ute i så extremt sen tid i år att jag helt struntar i att tagga folk, för de har bergis redan gjort alla sådana här listor redan.

En mycket sen årslista 2016

Hej bloggen! Long time, no see, som man säger. Men nu tror jag faktiskt att jag kanske är tillbaka - alla mina akuta deadlines är nu över, jag har avslutat mina vikariat, flyttat tillbaka till Göteborg och skaffat mig internet - och faktiskt också läst ut årets första bok!

För att fira allt detta kan jag ju ta och göra min årsgenomgång, som jag aldrig gjorde i slutet av december. Den är inte så kul för år 2016, men nog är den väl ändå värd en titt. Alltså - här är alla böcker jag läste 2016.

Magisterlekarna av Kristofer Folkhammar
Allt går sönder av Chinua Achebe
Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz
Jack av Ulf Lundell
Anne Franks dagbok av Anne Frank
His Dark Materials: Northern Lights av Philip Pullman
His Dark Materials: The Subtle Knife av Philip Pullman
His Dark Materials: The Amber Spyglass av Philip Pullman
Another Country av James Baldwin
The City and the City av China Miéville
All the Bright Places av Jennifer Niven
Frukost på Tiffany's av Truman Capote
The Blue Flower av Penelope Fitzgerald
The Vertical Hour av David Hare
Om jag var din tjej av Meredith Russo
Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath
Monster i garderoben av Johan Hilton
Djupa ro av Lisa Bjärbo
Den som finner av Stephen King
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist
Du, bara av Anna Ahlund
Yuko av Jenny Milewski
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Snödrottningen av Michael Cunningham
Disclaimer av Renée Knight
Leo av Catharina Bergsten
Vi bara lyder: en berättelse om Arbetsförmedligen av Roland Paulsen
Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Macbeth av William Shakespeare (svenska)
Macbeth av William Shakespeare (engelska)
Gulliver's Travels av Jonathan Swift
Ojura av Stina Stoor

Sammanlagt har jag läst 34 böcker år 2016 - en siffra jag inte är supernöjd med, med tanke på att förra årets var 74. Att jag läst så mycket mindre under året som gått beror dock på massor av olika saker, kanske främst bara sådant som kan tryckas in under rubriken "Livet". Jag har varit betydligt mer upptagen än vad jag räknat med, med saker som att plugga en fortsättningskurs i engelska i Brighton, med deadlines och tentor var och varannan vecka, och dessutom med att skaffa pojkvän. Det hela har resulterat i att tiden helt enkelt inte räckt till, och all läsning jag gjort har varit skolinriktad. Men jag tänker att så får det helt enkelt vara, ibland.

Hur som helst - hur ser årets lista ut mer i detalj?

Att jag pluggat engelska syns - sju av böckerna på listan är kursböcker (de av dem jag lyckades läsa ut, vill säga...), och sammanlagt är elva av årets böcker på engelska. Jag måste erkänna att jag under mina två terminer i England blev lite mätt på att läsa just på engelska, och jag har längtat tillbaka till svenskan. Därför läste jag ganska mycket svensk litteratur på sommaren medan jag var hemma i Skåne.

I år har det också smugit sig in två fackböcker - Monster i garderoben och Vi bara lyder (och kanske räknas också Anne Franks dagbok in i den här kategorin).  För ovanlighetens skull finns det också tre pjäser med - helt och hållet engelskakursens förtjänst - nämligen The Vertical Hour och de två upplagorna av Macbeth. Två noveller från Novellix finns också med, Plaths Johnny Panic och drömbibeln, och Stoors Ojura.

På tal om Plath, så kan nio av årets lästa böcker nog räknas in som klassiker eller kultromaner, från Lundells Jack till Swifts Gulliver's Travels. 

Någon bra geografisk variation finns det dock knappast - jag har läst Achebe och Adichie som båda är nigerianska författare, annars är det bara engelskspråkiga och svenska författare på listan. Bättring utlovas. Detsamma gäller fördelningen män/kvinnor - 19 män och 15 kvinnor är inte så väldigt ojämställt, men ändå.

Sist men inte minst ber jag om ursäkt för hur åsidosatt bloggen blivit 2016. Jag hoppas att 2017 blir ett bättre år. Tack till alla läsare som trots allt funnits kvar! Ni är vad som gör det här så roligt.

Vad håller jag på med?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag har missat både att skriva min årslista och månadens favorit för januari - för att inte tala om att recensionerna är färre än nånsin. Det hela beror på att jag suttit som i ett akademiskt skruvstäd hela julen - med uppsatser, arbeten och deadlines för att hålla mig konstant sysselsatt. Det, i kombination med julhelger, resande, flyttförberedelser och jobb har fått bloggen att hamna långt ned på prioritetslistan.

Jag hoppas att jag snart kommer på banan igen. Ett av mina nyårslöften för året är att läsa mer och blogga mer, och jag hoppas på att uppfylla det.

Hoppas annars att alla mina läsare har haft en fin början på året! Jag hoppas att vi ses mer frekvent här under 2017!