Årets bokmässerapport

Jo, jag åkte ju till mässan i år med, trots att jag inte ens bor i Sverige den här hösten. Här i Brighton taggade jag inför besöket genom att köpa en t-shirt med motiv från Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet, för jag kan ju inte vara på mässan utan att vara klädd i någon litterär referens.

Mässbesöket blev inte riktigt lika intensivt som förra året, när jag var där i nära åtta timmar, men nästan sex timmar blev det ändå på mässgolvet. I år höll jag mig där också, och gick inte på några seminarium, mest av ekonomiska skäl. Det hindrade mig ändå inte från att se några författare - en del mest i förbigående (som Jan Guillou, Björn Ranelid, Leif GW Persson och Ulf Lundell), men så såg jag också Sofi Oksanen prata om yttrandefrihet i ett av monterprogrammen:

Signeringar fick jag också två stycken - jag köpte såklart ett ex av Malin Persson Giolitos Störst av allt som jag fick signerad av henne i egen hög person. Sen fick jag även ett Lilla Berlin-album av Ellen Ekman signerat, fast till min kille. Extra roligt eftersom Ellen Ekman ritade en av sina karaktärer tillsammans med dedikationen:

I övrigt gick tiden som vanligt hemskt fort, jag plockade på mig massor av pins, bokmärken och godis, och gjorde också några inköp. Mitt bästa blev nog ändå den fantastiska dealen i Muminmontern, där man kunde köpa två Mumin-böcker för 150 spänn och samtidigt få en Muminmugg och en tygkasse på köpet. (Och utanför montern stötte jag dessutom på både Mumin och Lilla My!)

Novellix monter var lika fin som vanligt, och jag köpte några av deras fantastiska författar-filmisar (eget inlägg om dem sedan, skulle jag tro), och insåg att även om jag inte kommer hinna läsa några fler romaner i år än de som är till min kurs, så kanske ändå några noveller kan slinka emellan. Så jag köpte American Hotel av Sara Stridsberg, De blå silkesstrumporna av Elin Wägner, Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån av Amanda Svensson, och Ojura av Stina Stoor. Fyra svenska kvinnliga författare som jag varit nyfiken på/velat läsa mer av länge.

En grej jag blev ledsen av var dock att Stig Dagerman-sällskapet inte fanns på plats den här gången, utan tydligen ställde ut för sista gången förra året. Jag gick och letade förgäves bland författarsällskapens montrar och det gjorde mig lite ledsen att inte köpa mina sedvanliga vykort, bokmärken och magneter med honom på.

På det stora hela är jag ändå väldigt nöjd med årets mässa för min egen del. Titta bara på vilken haul det blev! Var ni på mässan? Hur var den för er?

En natt med Gulliver

Jag är tillbaka i England efter en fantastiskt fin helg i Göteborg på årets bokmässa. En rapport om den är på väg, men tyvärr står jag till halsen upp i plugg just nu och har hemskt lite tid för annat än grammatik, språkhistoria och litteraturvetenskap. Jag ligger illa till med läsningen av nästa bok; Gulliver's Travels, så jag sitter uppe inatt och försöker få den utläst. Jag har iallafall pluggstrumporna på! Vad läser ni?

Sverigehelg

Eftersom jag är en massiv nörd åker jag hem till Sverige idag - kan ni gissa varför? Jomen för att bokmässan är i helgen, såklart!

Jag har spenderat timmar med att kolla igenom programmet, men den enda författaren jag känner att jag verkligen vill se är Malin Persson Giolito, som skrev en av sommarens bästa romaner; Störst av allt. Men mässan i sig ska bli rolig hursomhelst. Ska ni dit? Vilka författare ska ni se?

Himmel och helvete

Den här kvällen går i pluggets tecken; jag kämpar på med grammatiken (som håller på att ta död på mig), men så läser jag också John Milton för vad jag tror är första gången. Det är utdrag ur hans Paradise Lost som jag läser till litteraturvetenskapen.

Jag kan inte direkt påstå att jag förstår mycket av 1600-talsengelskan, men samtidigt är det lite spännande att läsa den eftersom just Paradise Lost kan vara den mest citerade boken jag känner till. Jag vet inte hur många böcker jag läst som inletts med ett citat ur Paradise Lost - till och med här i hyllan i England har jag en bok med ett Milton-citat. Nämligen Mary Shelleys Frankenstein.

Vad läser ni?

Puffpride

Igår var jag ute en sväng i Brighton och gick - som man ju måste - in på Primark. Och kom såklart ut därifrån helt utan det jag tänkt handla, men däremot med fyra par strumpor i bekanta färger. Det stämmer - elevhemsstrumpor! Så nu kan jag representera Hufflepuff ned till tårna.

Recension: Macbeth av William Shakespeare

Macbeth är den första bok jag läst till höstens kurs i engelsk litteraturvetenskap, som rör sig framåt med stormsteg (nyss var det Canterbury Tales). Det är den tredje pjäsen jag läser av Shakespeare - när jag studerade litteraturvetenskap i Sverige fick jag läsa både Hamlet och En midsommarnattsdröm - men det är första gången jag läser honom på engelska.

När tre häxor förutspår för Macbeth att han en dag ska bli kung, kan han inte släppa tanken på att det ska bli så. Driven av sin ärelystnad och girighet mördar han kungen Duncan och blir själv krönt. Men det fruktansvärda brottet är bara det första i en hel rad av mord som måste begås för att hålla mordet en hemlighet, och allting urartar allt fortare.

Man kan faktiskt säga att jag läst Macbeth två gånger, eftersom jag parallelläst en svensk utgåva samtidigt med den engelska, som stod på litteraturlistan. Det beror mest på att jag visste att det skulle bli svårt att läsa Shakespeare i original och även om den svenska utgåvan saknar engelskans pondus och vitsighet, så har den ändå hjälpt mycket med själva förståelsen av pjäsen.

Jag har också läst en särskild utgåva av Macbeth, som till hälften består av ett förord (som jag, sanningen att säga, inte läst) och har massvis med noter. Jag både gillar och ogillar noterna, som förklarar uttryck och ord som inte längre finns, men som också tar upp hemskt mycket plats och ger läsningen en känsla av rörighet och konstanta avbrott.

Hur som helst är Macbeth en av Shakespeares mest kända tragedier, och det förstår jag. Trots att pjäsen är hemskt svårläst med dagens mått mätt, så är den fortfarande spännande. Det tog mig lång tid, men till slut upptäckte jag ändå att jag läste mer för att få reda på vad som skulle hända, än för att jag var tvungen. Det är en tät, fartfylld och snyggt hophållen berättelse som väcker frågor om ondska, godhet och, kanske framför allt, om vad en kung egentligen är. Själva karaktärerna i sig är spännande och blir, trots sin gammaldags stroppighet, fascinerande och engagerande. Jag tycker också att den allmänmänsklighet man ofta förknippar Shakespeare med verkligen finns som en röd tråd genom pjäsen.

Det är också på många sätt en pjäs om naturen, både den verkliga och den inre, mänskliga. Om att vilja gå ifrån den och om att göra uppror mot den, och vad som då händer med oss som människor. Trots sitt gammaldags språk händer det så pass mycket i pjäsen (det är framför allt otroligt många brutala mord som väger upp den annars rätt stela handlingen) och den är så pass kort att den inte är alltför svår att ta sig igenom. Allt detta gör Macbeth till en bok som visserligen inte är enkel att läsa vare sig på svenska eller engelska, men som, om man är villig att anstränga sig, ger en hel del.

"Macbeth", 1611

Uppdatering från en skolstressad tjej

Det blir visst oplanerat avbrott på oplanerat avbrott här på bloggen... som mest beror på den anstormning av skolarbete som jag har över mig just nu. Jag håller på att lära mig om verb, om engelska språkets uppkomst och - vilket är roligast - om engelsk litteratur. Jag har just läst klart det första skönlitterära verket till kursen - Macbeth, som det kommer en recension på nu i helgen.

I veckan var det också Fresher's Fair på mitt universitet, det vill säga en slags mässa anordnad av alla studentklubbar. Och den här gången hittade jag universitetets bokklubb, Read Between the Wines som jag gick med i! Fast vi får väl se om det alls blir tid till att läsa annat än kurslitteratur... Vad läser ni?

Dubbel Shakespeare

Första veckan tillbaka på University of Sussex är avklarad, och redan är jag så gott som dränkt i arbete. Inte bara har jag massor att läsa till mina kurser i engelsk grammatik och språkhistoria - till nästa vecka ska dessutom Shakespeares Macbeth vara utläst.

Jag misstänkte (med rätta) att Shakespeare skulle bli svår, därför parallelläser jag den svenska översättningen samtidigt. Det tar längre tid, men jag tror det kan vara värt det ändå. Vad läser ni?

Första inköpet i England

Nu har jag varit i Brighton ett par dagar, och det känns verkligen som om det hänt jättemycket sedan sist. Jag har inte bara åkt från Sverige, utan också flyttat in i ett rum som jag hyr, längst upp på tredje våningen i en villa (jag har till och med ett snedtak med två stora fönster). Nyckeln till huset är superliten, och därför var en av de första grejerna jag gjorde att ge mig ut på stan och leta upp en fin nyckelring. Det blev en med motiv av mina favoritkaraktärer - Mårran (som förresten heter The Groke på engelska, skumt va?)

Sen har jag också påbörjat B-kursen i engelska. Det är full rulle med en gång, vi börjar med litteratur från medeltiden och framåt. Alltså har jag spenderat hela gårdagen med att läsa utdrag ur Geoffrey Chaucers The Canterbury Tales. Just det. På medeltidsengelska. Imorgon drar ännu två kurser igång; grammatik och engelsk språkhistoria.

Sommarsummering

Förra året gjorde jag en sommarsummering av alla böcker jag läste under juni, juli och augusti. Jag tänkte att jag kunde göra en i år med, trots att jag inte alls läst lika många böcker den här gången. Förra året hade jag läst 24 stycken - i år bara 16. Det beror på flera saker - dels har jag varit skoltrött och mest velat läsa lättare grejer, vilket rimmar illa med att jag blir allt mer kräsen. Jag har blivit besviken på nästan allting jag läst i sommar vilket har sänkt min läslust ordentligt. Och så kom livet emellan lite grann och bloggandet har åsidosatts en hel del.

Iallafall så har jag läst ganska varierat ändå; en hel del ungdomsböcker, ett par fackböcker, en novell, en pjäs och så allt möjligt från thrillers till relationsromaner. Mest har jag försökt läsa svensk litteratur, eftersom jag blivit så mätt på att läsa engelska. Och även om det varit få fullpoängare så har ett par av böckerna varit minnesvärda:

Den som finner av Stephen King var en riktigt spännande och engagerande bok, den första i sommar som verkligen fängslade mig och väckte min läslust. Jag ville inte göra annat än att läsa.

Yuko av Jenny Milewski gillade jag för att den var en rakt igenom bra skräckroman, som drog nytta av sin miljö och av ett flirtande med klassiska skräckelement.

Leo av Catharina Bergsten var betydligt bättre (och snyggare) än vad jag förväntade mig. En renodlad relationsroman som glänste i det lilla.

Norrlands svårmod av Therése Söderlind är nog en av de stora favoriterna inte bara för sommaren utan också för året i stort. En riktigt härlig och engagerande läsupplevelse, lysande välskriven.

Störst av allt av Malin Persson Giolito var den sista boken jag läste i sommar och en mycket bra sådan, stark och obehaglig och ytterst välskriven. Kanske också den en fullpoängare!

Hur har er sommarläsning sett ut?

Recension: Störst av allt av Malin Persson Giolito

Jag såg den här boken hyllad på flera bloggar och tyckte själv att den lät intressant, men tyvärr fanns den inte inne på biblioteket där jag jobbar, så jag tänkte att den helt enkelt fick vänta tills jag är tillbaka från min nästa termin i England. Men så dök den upp på jobbet som ett snabblån. Det passade mig perfekt, och precis som jag trott har den inte tagit särskilt lång tid att läsa.

På Djursholms allmänna gymnasium går Maja, en överklasstjej bland andra rika ungdomar som alla väntas bli framgångsrika när de nu snart ska ta studenten. Men bara några veckor innan sommaren ska börja sitter Maja i ett klassrum fullt av krutrök, och kring henne är alla hennes klasskompisar skjutna. Duktiga Samir, vackra Amanda, knarklangaren Dennis, till och med läraren Christer. Och såklart Sebastian Fagerman, son till Sveriges rikaste man. I rätten där Maja senare sitter åtalad börjar händelseförloppet rullas upp.

Det är svårt att skriva en recension av den här boken, eftersom jag tror att den tjänar väldigt mycket på att man vet så lite som möjligt när man börjar läsa den. Redan när jag började med den insåg jag att jag skulle stämma in i hyllningskören kring den. Den är inte bara välskriven, utan också väldigt smart upplagd och utförd. Läsaren hålls på halster länge, länge utan att veta exakt vad som hänt och ovetskapen får en att vilja läsa vidare mer än vad man vill göra något annat. Det får mig att tänka på Disclaimer som jag läste tidigare i somras men som inte alls gjorde ett lika bra jobb med att hålla spänningen uppe. Här ges detalj efter detalj som små brödsmulor att kasta sig över i jakt på vad som egentligen hänt, och långsamt träder bilden av en tragedi i dager, och dessutom en väldigt väl gestaltad sådan.

För det är karaktärerna som bär upp Störst av allt. Boken är berättad ur Majas jagperspektiv och hon betraktar allting med ett knivskarpt förakt som till en början kan kännas för kallt och hårt, men som gradvis mjuknar till en hjärtslitande berättelse om en ung tjej vars valmöjligheter försvunnit, en efter en, och lämnat henne till att ta beslut som hon varken kan eller borde behöva fatta.

På framsidan står det att boken är en rättegångsthriller, och visst är den upplagd med rättegången som en slags ramhistoria kring en tragedi, men det är händelseförloppet bakom som verkligen lyser, och på grund av sin ramberättelse lyfts det fram en eftertänksam, olycksbådande ton som tjänar berättelsen mycket väl.

Jag gillar framför allt den ironiska humor som Maja visar prov på, som emellanåt kan kännas alltför syrlig men som också bidrar med helt briljanta formuleringar som gör att Störst av allt blir både unik och nyskapande på ett helt oväntat sätt. Det är utan tvekan en mycket mörk berättelse, men den lyfts upp av sitt språkbruk och sina träffande liknelser och beskrivningar, och dessutom kanske mest av allt av sin gestaltning. Jag har inga som helst problem att tro på någon av karaktärerna, trots att de i sin rikedom känns så otroligt långt bort.

Jag gillar också att boken blir samhällskritisk samtidigt som den håller sig på ett väldigt snävt personligt plan. Det är snyggt, ibland nästan omärkligt gjort genom Majas perspektiv som den rika, hjärtlösa tjejen som har allt. Romanen blir också en blick in i en annan värld; där semesterturerna går på lyxyachter, där pengar inte är ett problem men där också ytan betyder mer än något annat.

Kort sagt är Störst av allt en riktigt, riktigt bra bok som faller mig helt i smaken. Jag vill som så många andra slå ett slag för den, för den är nog något av det bästa jag läst hittills i år.

"Störst av allt", 2016

Sämsta bloggaren

... säger att jag ska blogga, och gör det inte. Jag ber om ursäkt! Jag har haft så hemskt mycket att stå i de senaste dagarna att bloggen fallit mellan stolarna, rejält. Imorgon åker jag iväg för min andra termin i England, så mycket tid har gått åt till planering och packning.

Hur som helst har det iallafall hunnit bli september, och det betyder att det är dags för en ny Månadens favorit. Det blir Tove Janssons Pappan och havet, en helt fantastisk bok.

Augusti, då? Mja, augusti har varit en riktigt dålig läsmånad, med bara två utlästa böcker och bara tretton inlägg här på hela månaden. Men jag skyller på att det hänt mycket i mitt liv - ibland får internet sitta i baksätet ett tag trots allt. Hur har er augustimånad varit?