Recension: När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

Det var när jag tittade på Augustpriset Live som jag fick upp intresset för den här boken, och jag har sett fram emot den så mycket att jag inte ens orkade vänta på att reservationen skulle komma in på biblioteket. Jag köpte den istället, och har läst den med andan i halsen.

När Ester och Isak träffas blir de blixtförälskade - de är unga, hopplöst kära och kan inte se någonting utom varandra. Samtidigt blir Isaks yngre bror Anton kompis med en kille som har ett farligt ljus i ögonen, en kille som har svarta kängor och hemmagjorda tatueringar och inga gränser över huvud taget. Och under sommaren som går djupnar Isak och Esters relation och blir mer komplicerad, en ung pojke misshandlas till döds och ingenting kan någonsin bli som vanligt igen.

Det är väldigt tydligt att När hundarna kommer är starkt inspirerad av mordet på fjortonårige John Hron 1995, vilket författaren också nämner i sin slutkommentar. Själv är jag för ung för att komma ihåg det, men inte för att inte veta om det, vilket kanske många som tillhör den här romanens målgrupp faktiskt är. Därför tycker jag att den här boken känns enormt viktig, och jag hoppas att den hittar vägen till många tonåringar och många klassrum, för det här är en bok som bör läsas, som bör diskuteras och pratas om.

Det är också en väldigt bra uppbyggd berättelse, som är proffsig på flera olika sätt. Jag uppskattar framför allt att boken förenar ljus och mörker på ett så bra vis - för det är på många sätt en kärlekshistoria mer än vad det är en bok om nynazism eller våld eller ondska. Kontrasterna mellan kärlek och våld och ibland också kombinationen av de två är utan tvekan det mest intressanta med hela boken. Ester och Isak står trots allt i centrum romanen igenom, och jag tycker om att den tar upp hur skadligt det kan vara att gå upp för mycket i en annan människa, att sluta fungera på egen hand och leva bara för någon annans skull.

Men så är det ju såklart också en bok som handlar om en tragedi och om hur handlingar inte går att ta tillbaka eller förändra, och om hur en enda våldshandling får konsekvenser som inte går att göra ogjorda för någon inblandad. Dessutom använder sig boken av en skicklig symbolik, om än lite övertydlig, och är skriven på en kort, intensiv prosa som rycker tag och drar med.

Det som drar ner betyget en del är dock hur väldigt förutsägbar den är. Väldigt tidigt går det att räkna ut nästan allt som ska hända, och läsningen blir linjär, utan några överraskningar eller oväntade händelser. Emellanåt kan jag önska att det fanns mer att undra över, mer utrymme för mig som läsare att delta. Men det finns naturligtvis en poäng i att boken är så pass tydlig - den riktar sig dels till en ung publik, och dels har den mer än ett viktigt budskap som lämpar sig bäst i ett enda hårt knytnävsslag, utan krumbukter.

När hundarna kommer är en bok som känns aktuell, viktig och dessutom hyfsat tidlös, vilket är ovanligt för en ungdomsroman. Den skulle lika gärna kunna utspela sig på nittiotalet som idag, eftersom den har väldigt få tidsmarkörer. Det är också en bok som känns hel, en komplett roman som är väl utarbetad och strukturerad. Dock tror jag tyvärr att jag hade för högt uppskruvade förväntningar på den, och även om jag hoppas att många kommer att läsa den, så är den inte det mest drabbande jag läst i år. Men sin Augusprisnominering har den verkligen förtjänat.

Sist måste jag också nämna hur bra formgiven boken är - omslaget är verkligen mer unikt än vad som framgår av bilden!

"När hundarna kommer", 2015