Julklappsböckerna

Naturligtvis kom tomten med några hårda paket till mig. Just nu gräver jag ner mig helt och fullt i 22/11 1963 av Stephen King, som verkar mer än lovande just nu. Och så fick jag Eldfödd, också av King, och en faktabok om att göra drömfångare, vilket är en liten hobby jag har. I övrigt tar jag det lugnt; jag lyssnar på 70-talsmusik, tittar på Six Feet Under och spenderar för mycket tid på tumblr och YouTube. Hur spenderar ni mellandagarna? Och vilka böcker fick ni i julklapp?

God jul!

Vill passa på att önska alla mina läsare en riktigt god jul med många hårda och fyrkantiga paket under granen!

Veckans recension: Autobiography av Morrissey

Vissa böcker kräver mer tid och energi än andra, och det här är en av dem. Det har tagit mig lång tid att ta mig igenom Morrisseys självbiografi, och ibland har jag gjort det på ren viljestyrka.

Jag upptäckte The Smiths när jag hade slutat gymnasiet och började studera litteraturvetenskap. Och sedan lyssnade jag nästan inte på någonting annat under ett års tid. Samtidigt upptäckte jag förstås Morrissey, och drogs till hans ambivalenta, mystiska figur lika mycket som någon annan som lyssnat på hans musik. Dock har jag aldrig dykt huvudstupa ner i hans solomusik, och det är The Smiths som jag brytt mig mest om, även om jag hållit utkik efter Morrissey också och till och med var och såg honom live på Hultsfredsfestivalen 2011 - en fantastisk upplevelse, faktiskt. Och så kommer han med sin självbiografi. Och naturligtvis var jag tvungen att läsa den. Något annat hade varit otänkbart.

Att jag haft svårt att läsa den här boken beror på flera saker. För det första är det naturligtvis språket, eftersom jag läste boken på engelska och Morrissey skriver vackert och poetiskt på ganska tung prosa. För det andra är boken full av namn och referenser som jag inte känner till, och det blir ibland svårt för mig att läsa långa stycken eller rentav flera sidor om en gammal kändis jag aldrig hört talas om eller ett tv-program som sändes på 60-talet i England. Men det är ju sådant man måste räkna med när man läser en självbiografi - dock tror jag verkligen att bara de som delar nationalitet och ålder med Morrissey verkligen kan känna igen sig i alla de referenser som finns i början av boken när han beskriver låtar och tv-program från sin uppväxt. Dock är det en tydlig och rå bild som han ger av det Manchester där han växer upp, ibland så plågsamt orättvis och grym att man mår illa. Han beskriver framför allt sin skolgång med mardrömslik klarhet.

Ofta är Morrissey också rolig. Det är samma humor som går att hitta i hans låttexter och som man inte alltid upptäcker med en gång. Han sysslar med massor av ordlekar och språkliga krumbukter som får en att le och ibland skratta högt, och ändå är jag säker på att mer än hälften gått mig förbi. Han har också en tendens att låta meningarna övergå i rader från hans låttexter, vilket är roligt för ett fan som kan sitta och peka ut dem.

Autobiography slår mig ändå som en ganska ojämn bok. Den är skriven på ett sätt som är typiskt Morrissey-igt, och mer kunde man inte vänta sig. Vissa partier är andlöst vackert skildrade, det finns meningar som slår som knytnävar, men så finns det också långa, långa partier där han bara lyckas med att framställa sig som en gnällig och tjurskallig gubbe. Och ja, då tänker jag på den fruktansvärt långa, gaggiga harang som är sidorna som handlar om rättegången mot honom och Johnny Marr i mitten på 90-talet. Visst kan jag förstå behovet av att vilja berätta saker från sin egen synvinkel, men någon måtta får det faktiskt vara. Det är ointressant och tråkigt att läsa sida upp och sida ner om varenda detalj i rättegången, och Morrissey låter bara mer och mer bitter och gnällig för varje mening.

Och kanske är det detta som jag har allra svårast med i boken - Morrisseys sätt att hela tiden leka martyr. Han är ibland outsägligt självömkande och bitter, totalt inkapabel till att släppa det som varit. Ingenting är någonsin hans eget fel, ingenting kan man någonsin skylla på honom för, utan allt dåligt som händer honom har någon annan skulden för. Jag blir tveksam som läsare på hur mycket jag faktiskt kan lita på det han säger, och hans sätt att hela tiden hänga sig själv på korset hjälper inte direkt. Det är dock väldigt vackert att läsa om hans kärlek till publiken, och hans sätt att skriva gör att boken är väl värd att citera.

Hur som helst är det en biografi där det känns som om han vill dissekera allt, allt. Alla hängs ut, alla får sin beskärda del av Morrisseys skarpa tunga. Det blir en poetisk, svårsmält skildring av en man som ser sig själv som utstött, ensam och missförstådd, och som skapat en karriär runt det. Det är lite väl mastigt och det är framför allt självömkande. Men så är det Morrissey vi pratar om, och vad hade jag förväntat mig egentligen?

"Autobiography", 2013

Kompensation

Det ser inte ut som om jag kommer hinna läsa ut Morrans självbiografi idag, så den recensionen får vänta tills nästa söndag. Jag vet att jag varit dålig på att recensera de senaste veckorna, men jag skyller det på lite höstdepp och att jag blivit distraherad av omläsningen av Harry Potter and the Philosopher's Stone. Jag har nämligen en tvåmanna-bokcirkel med min vän Johanna där vi läser Harry Potter tillsammans på distans. Nu har vi precis börjat på Chamber of Secrets, och det är roligt att ha Harry i sitt liv igen (även om han aldrig helt lämnar mig).

Som kompensation har jag googlat fram en bokenkät som verkade intressant, och tänkte svara på lite bokfrågor.

Infoga en bild av det snyggaste bokomslaget du har i din bokhylla. Förklara varför du tycker det är så snyggt.

Det finns många fina omslag, men ett av mina favoriter är det här, från Boktjuven av Markus Zusak. Jag gillar det väldigt skarpt, för att det är en vacker bild med mycket stämning och en vinkel som inte avslöjar något ansikte och därför lämnar mer till fantasin angående huvudkaraktären. Dessutom speglar det på något vis bokens handling också på ett fint sätt.  Men delvis tror jag att jag uppskattar det så mycket för att min mamma målade av bilden till mig när jag fyllde 20, och jag blir påmind om det när jag ser boken. Jag infogar en bild av mammas tavla också, så får ni se själva.

Vilka tre böcker vill du köpa härnäst?

Jag vill hemskt gärna ha 22/11 1963 av Stephen King, men förhoppningsvis får jag den i julklapp. Sen skulle jag vilja köpa den oavkortade utgåvan av En världsomsegling under havet, och fortsätta min Muminsamling med Det osynliga barnet av Tove Jansson.

Vad skulle titeln vara till din egen självbiografi?

Det har jag aldrig tänkt på! Dessutom är jag så sorgligt dålig på titlar att det inte är sant. Jag får nog anlita någon till det!

Om du fick bjuda hem valfri författare i ett dygn, vem hade du bjudit och vad hade ni gjort under dygnet?
Det där är så svårt, för jag tror verkligen att det kan bli oerhört antiklimatiskt att möta sina idoler. De är liksom bättre inuti ens huvud. Direkt tänker jag J.K. Rowling, men jag tror att hon är precis en sådan person som jag borde avguda på avstånd. Stephen King verkar dock vara en schysst gubbe med fötterna på jorden, så honom hade det nog varit enklare att snacka lite med. Om skräcklitteratur, skrivandet, samhället och annat kul.

Hur ser din läsritual ut (hur förbereder du din lässtund)?

Sånt sysslar jag inte med - att läsa är vardagligt för mig, det kräver ingen ritual. Ska jag börja på en ny bok kan jag dock vilja komma i lite stämning först, men det tar inte lång tid.

Föredrar du färdiga/definitiva slut eller öppna slut? Varför?
Det beror såklart på, några av de bästa böckerna jag läst har oerhört öppna slut, andra har definitiva. Dock har jag upptäckt att jag börjat bli mer kräsen angående slut och oavsett om de är öppna eller slutna så vill jag kunna lägga undan boken och känna att jag är tillfredsställd som läsare. Och jag tror att definitiva slut lyckas med det lite oftare än de öppna.

Vilken bok hoppas du blir film, och vem ska i så fall regissera filmen?
Jag är så dålig på regissörer, men som alltid hoppas jag på att nån kompetent människa kan ta tag i en riktig filmatisering av Det mörka tornet. 

Infoga en sångtext som du gillar och musikvideon om du kan hitta den på t.ex. YouTube.
Jag som har så många favorittexter! Men en duo där texterna alltid står i fokus är ju Simon & Garfunkel. En av favoriterna är I Am a Rock, med hög igenkänningsfaktor:

A winter's day
In a deep and dark December;
I am alone,
Gazing from my window to the streets below
On a freshly fallen silent shroud of snow.
I am a rock,
I am an island.

I've built walls,
A fortress deep and mighty,
That none may penetrate.
I have no need of friendship; friendship causes pain.
It's laughter and it's loving I disdain.
I am a rock,
I am an island.

Don't talk of love,
But I've heard the words before;
It's sleeping in my memory.
I won't disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried.
I am a rock,
I am an island.

I have my books
And my poetry to protect me;
I am shielded in my armor,
Hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me.
I am a rock,
I am an island.

And a rock feels no pain;
And an island never cries.

Någon regelrätt musikvideo finns inte till låten, det är den alltför gammal för, men det finns ett mysigt liveframträdande i svartvitt här:

Nämn en rolig litteraturrelaterad internetsida som du brukar vara inne på (helst något annat än en bokblogg).
Kommer med en gång att tänka på The Harry Potter Companion, som är en fantastisk sida som samlar fanart med Harry Potter-motiv och kombinerar konstverken med kortfattade analyser av varje kapitel. Dessutom finns det essäer och karaktärssidor. Det är en jättefin sida som verkligen är ovärdelig för mig som Potternörd.

Hur många böcker läser du i genomsnitt på ett år?
Sen jag började räkna efter så brukar jag ligga på runt 60 eller 70 böcker per år, men det går lite upp och ned.

Svara gärna på frågorna ni med och länka i kommentarerna så jag kan se vad ni svarar! Så dyker det upp en recension nästa söndag istället. :)

Morgonmys

Jag spenderar morgonen i sängen tillsammans med Bella och Morrissey (förhoppningsvis kommer det en recension på söndag). Finns sämre sätt att vakna på!

Dags för önskelistor inför julen!

Nu närmar sig julen, och då är det förstås läge att önska sig - ja, vad trodde ni - böcker. På min lista i år finns:

22/11 1963 av Stephen King

En världsomsegling under havet av Jules Verne, den oavkortade utgåvan

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Trollvinter av Tove Jansson

Det osynliga barnet av Tove Jansson

Pappan och havet av Tove Jansson

Vilka böcker finns på era önskelistor?