Alltså, ni anar inte hur glad jag är just nu, trots att jag är enormt trött, halvförkyld och utmattad. När jag slog upp tidningen i morse, halvhög på Ipren och hett te, såg jag nämligen att Donna Tartt, aka författaren till en av de bästa böckerna jag läst, aka Pulitzer-vinnare - skulle komma till Internationell Författarscen i Malmö ikväll. Hur har jag kunnat missa en sådan grej?
Snacka om att jag nästan satte mitt te i halsen. För er som inte är så bekanta med Tartt så är en av de stora grejerna med henne att hon knappt gett ut några böcker alls. Hennes debutroman Den hemliga historien (den enda bok jag läst av henne, och vilken bok det är) kom ut 1992 och sedan dess har hon bara skrivit två romaner till, bland annat Steglitsan som precis kommit ut och som badar i beröm. Och nu är hon alltså i Sverige på en bokturné. Hur skulle jag kunna strunta i att se en författare som kanske inte kommer ge ut sin nästa bok förrän om ytterligare tio år? Och som klättrat upp till toppen av min lista över idoler med en enda bok? Kommer inte på fråga.
Tyvärr jobbade jag till sju, vilket naturligtvis var när samtalet mellan henne och Linn Ullman skulle starta, men med hjälp av en hjälpsam bibliotekarievän och lite stress så kunde jag ändå kasta mig in på biblioteket med andan i halsen vid halv åtta. Det gjorde inte så mycket - Steglitsan har jag inte läst än, och samtalet handlade mycket om den boken. Visst är jag intresserad, men jag undviker helst spoilers. Men sedan - jodå, blev det signering. Jag hade tur som råkade hamna relativt långt fram i kön på säkert 200 pers, och medan den långsamt ringlade sig fram blev jag mer och mer nervös. Jag hade varit förutseende nog att ta med mig mitt pocketex av Den hemliga historien, och när jag långt om länge kom fram till Donna Tartt där hon satt med sin svarta penna var jag så nära starstruck som jag någonsin varit.
Hon är en ganska liten kvinna, med felfri mörk page och intensiva, skarpt gröna ögon. Jag kunde knappt prata men fick ur mig ett halvt viskat "it's one of the greatest reading experiences I've ever had" och hon log stort och sa tack, how sweet och skakade hand med mig. Och efteråt hade jag nästan tårar i ögonen och kramade min hemliga historia ända ut i foajén. Jag är så glad att jag stack dit, trots begynnande förkylning, jobb och tveksamheter.
Hon kommer till Stockholm också, den 18:e, så har ni möjlighet så tipsar jag verkligen om att se henne. Hon är fantastisk och förtjänar allt beröm som kommer hennes väg, för hon är en otrolig berättare. Ursäkta mig medan jag försöker vifta bort min inre fangirl resten av kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar