Jag har redan på förhand förstört min läsning av Allt för min syster, eftersom jag råkat
se filmen först (utan att ha en aning om att det var en bok från början, ska
tilläggas). Efteråt fick jag höra ganska många upprörda läsare som klagade på
slutet i filmen och därmed inte drog sig för att berätta hur boken slutade.
Suck. Men jag har ändå läst Allt för min
syster.
Varför, kan man ju fråga sig då. Jag har länge undvikit
boken trots att jag tyckt den verkat intressant, men bestämde mig till sist
ändå för att ge den en chans – det är ju knappast bokens fel att jag blivit
spoilad, liksom.
Och även om min förhandsvetskap tar bort precis alla
spänningsmoment i hela romanen, så gillar jag den. Mest gillar jag den för att
den presenterar ett unikt etiskt dilemma. Den kretsar kring familjen Fitzgerald
– mamma, pappa, och tre barn, varav den äldsta dottern Kate är allvarligt sjuk
i leukemi. Hon har i princip legat på sin dödsbädd sedan två års ålder, och
hennes tillstånd påverkar konstant hela familjen.
Hur långt är man egentligen villig att gå för att rädda sitt
barns liv? När det står klart att Kate inte kommer överleva utan donator,
bestämmer sig föräldrarna för att skaffa ytterligare ett barn, ett barn som är
en perfekt genetisk matchning mot storasyster Kate. Resultatet är Anna, som
tretton år senare går in på en advokatbyrå för att stämma sina föräldrar och få
rätten till sin egen kropp.
Just detta är vad som gör Allt för min syster intressant i mina ögon. Jag tror aldrig jag
läst en bok med ett så krångligt etiskt dilemma i förut, eller ens hört talas
om det (om jag nu inte räknar den satans filmatiseringen förstås). Man får
tydligt se de smärtsamma slitningarna inom familjen, först på grund av Kates
ständiga sjukdomskamp som präglar tillvaron för dem alla, och sen de friktioner
som uppstår när Anna deklarerar att hon inte längre vill donera delar av sin
kropp till sin syster. Anna älskar sin familj och vill inte förlora dem, men
samtidigt kommer hon vara skulden till sin systers död. Hennes föräldrar älskar
henne, men kan inte välja sida mellan sina två döttrar. Det är väldigt bra
beskrivet och det, mer än något annat, får boken att kännas verklig för min
del.
Allt för min syster
är skriven i jagform, men växlar perspektiv mellan kapitlen. Vi få följa inte
bara Anna utan också Sara, mamman i familjen, vars kapitel ofta fungerar som
tillbakablickar för att ge en bakgrund åt Kates sjukdomshistoria. Andra
berättare inkluderar Brian, fadern, storebror Jesse som blivit det osynliga,
”oanvändbara” barnet och allt mer ägnar sig åt kriminella aktiviteter. Sedan
har vi Annas advokat Campbell, och så hennes utsedde gode man, Julia.
Och här kan vi ju komma in på bokens sidospår, nämligen
Campbell och Julia och hela den onödiga kärlekshistoria som utspelar sig i
periferin. Jag personligen fattar inte alls varför författaren skulle ha med
det här. Det är inte så att det är sämre än resten av boken på något vis, men
jag tycker bara den här sidoberättelsen är så plågsamt onödig. Ärligt talat bryr jag mig inte särskilt mycket om Campbells
hemligheter eller varför Julia är så avvisande mot honom. Jag vill bara läsa
vidare om familjen Fitzgerald, cancern och rättsprocessen mot sina egna
föräldrar, för det är det som jag tycker är intressant. Det är det jag tycker
borde vara bokens fokus.
Jag kan ibland också tycka att skrivsättet och karaktärerna
kommer farligt nära att vara trista och mediokra, men så räddar det Stora
Etiska Dilemmat dagen. Det är väldigt intressant att läsa om den här
situationen eftersom den är så emotionell, och helt och hållet olöslig. Vad
väljer man? Att låta sin ena dotter utsätta sig för ett onödigt kirurgiskt
ingrepp, eller låta sin andra dotter dö? Är det moraliskt acceptabelt att kräva
rätten till sitt eget liv och sin egen existens, även om man måste offra någon
annans? Och hur blir det när den som måste offras är ens egen syster?
Allt för min syster illustrerar
en moralisk gråzon som är väldigt originell, för att inte nämna spännande att utforska.
Därför borde ni läsa den. För trots att jag sett filmen, hört talas om slutet,
och var beredd på i stort sett hela historien – så ligger jag lik förbannat
vaken till sent på kvällen och gråter ögonen ur mig över de sista kapitlen.
”My Sister’s Keeper”, 2004
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar