Veckans recension: Allt för min syster av Jodi Picoult

Jag har redan på förhand förstört min läsning av Allt för min syster, eftersom jag råkat se filmen först (utan att ha en aning om att det var en bok från början, ska tilläggas). Efteråt fick jag höra ganska många upprörda läsare som klagade på slutet i filmen och därmed inte drog sig för att berätta hur boken slutade. Suck. Men jag har ändå läst Allt för min syster.

Varför, kan man ju fråga sig då. Jag har länge undvikit boken trots att jag tyckt den verkat intressant, men bestämde mig till sist ändå för att ge den en chans – det är ju knappast bokens fel att jag blivit spoilad, liksom.

Och även om min förhandsvetskap tar bort precis alla spänningsmoment i hela romanen, så gillar jag den. Mest gillar jag den för att den presenterar ett unikt etiskt dilemma. Den kretsar kring familjen Fitzgerald – mamma, pappa, och tre barn, varav den äldsta dottern Kate är allvarligt sjuk i leukemi. Hon har i princip legat på sin dödsbädd sedan två års ålder, och hennes tillstånd påverkar konstant hela familjen.

Hur långt är man egentligen villig att gå för att rädda sitt barns liv? När det står klart att Kate inte kommer överleva utan donator, bestämmer sig föräldrarna för att skaffa ytterligare ett barn, ett barn som är en perfekt genetisk matchning mot storasyster Kate. Resultatet är Anna, som tretton år senare går in på en advokatbyrå för att stämma sina föräldrar och få rätten till sin egen kropp.

Just detta är vad som gör Allt för min syster intressant i mina ögon. Jag tror aldrig jag läst en bok med ett så krångligt etiskt dilemma i förut, eller ens hört talas om det (om jag nu inte räknar den satans filmatiseringen förstås). Man får tydligt se de smärtsamma slitningarna inom familjen, först på grund av Kates ständiga sjukdomskamp som präglar tillvaron för dem alla, och sen de friktioner som uppstår när Anna deklarerar att hon inte längre vill donera delar av sin kropp till sin syster. Anna älskar sin familj och vill inte förlora dem, men samtidigt kommer hon vara skulden till sin systers död. Hennes föräldrar älskar henne, men kan inte välja sida mellan sina två döttrar. Det är väldigt bra beskrivet och det, mer än något annat, får boken att kännas verklig för min del.

Allt för min syster är skriven i jagform, men växlar perspektiv mellan kapitlen. Vi få följa inte bara Anna utan också Sara, mamman i familjen, vars kapitel ofta fungerar som tillbakablickar för att ge en bakgrund åt Kates sjukdomshistoria. Andra berättare inkluderar Brian, fadern, storebror Jesse som blivit det osynliga, ”oanvändbara” barnet och allt mer ägnar sig åt kriminella aktiviteter. Sedan har vi Annas advokat Campbell, och så hennes utsedde gode man, Julia.

Och här kan vi ju komma in på bokens sidospår, nämligen Campbell och Julia och hela den onödiga kärlekshistoria som utspelar sig i periferin. Jag personligen fattar inte alls varför författaren skulle ha med det här. Det är inte så att det är sämre än resten av boken på något vis, men jag tycker bara den här sidoberättelsen är så plågsamt onödig. Ärligt talat bryr jag mig inte särskilt mycket om Campbells hemligheter eller varför Julia är så avvisande mot honom. Jag vill bara läsa vidare om familjen Fitzgerald, cancern och rättsprocessen mot sina egna föräldrar, för det är det som jag tycker är intressant. Det är det jag tycker borde vara bokens fokus.

Jag kan ibland också tycka att skrivsättet och karaktärerna kommer farligt nära att vara trista och mediokra, men så räddar det Stora Etiska Dilemmat dagen. Det är väldigt intressant att läsa om den här situationen eftersom den är så emotionell, och helt och hållet olöslig. Vad väljer man? Att låta sin ena dotter utsätta sig för ett onödigt kirurgiskt ingrepp, eller låta sin andra dotter dö? Är det moraliskt acceptabelt att kräva rätten till sitt eget liv och sin egen existens, även om man måste offra någon annans? Och hur blir det när den som måste offras är ens egen syster?

Allt för min syster illustrerar en moralisk gråzon som är väldigt originell, för att inte nämna spännande att utforska. Därför borde ni läsa den. För trots att jag sett filmen, hört talas om slutet, och var beredd på i stort sett hela historien – så ligger jag lik förbannat vaken till sent på kvällen och gråter ögonen ur mig över de sista kapitlen.

”My Sister’s Keeper”, 2004