Har ni någon favoritdikt om våren?
måndag 14 mars 2016
Den ultimata vårdikten
Jag vet att det fortfarande är snö på sina håll hemma i Sverige, men här i södra England har våren nästan kommit helt, och det har fått mig att tänka på den förmodligen bästa vårdikten som finns. Den är visserligen något uttjatad, men - är det egentligen någon som kan citera den i sin helhet? Jag pratar såklart om Ja visst gör det ont av Karin Boye, som är så mycket mer än sina två inledningsrader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Conversation in the Mountains
SvaraRaderaIf you were to ask me why I dwell among the green mountains,
I should laugh silently; my soul is serene.
The peach blossom follows the moving water;
There is another heaven and earth beyond the world of men.
Li Po (700-talet)
Joakim you can nit say that about men you bitch
SvaraRaderafinaste vårdikten:
SvaraRaderaUnder rönn och syren
Blommande sköna dalar,
Hem för mitt hjertas ro!
Lummiga gröna salar,
Der vår och kärlek bo!
Soliga barn af luft och ljus,
O jag förstår ert tysta sus,
Blommande sköna dalar,
Hem för hjertats ro!
Säll i syrenens skugga,
Söker jag här mitt hägn.
Rönnarnas dofter dugga
Finaste blomsterregn.
Regnet slår ned i hjertats vår;
Hela dess verld i blommor står.
Säll i syrenens skugga
Söker jag mitt hägn.
Kom, du min vän i skogen,
Kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
Våren är evigt ung.
Lifvet förgår som qvällens fläkt;
Evig är vårens andedrägt!
Kom, du min vän i skogen,
Vid min sida sjung!
Älskade blåa öga,
Le som i fordna dar!
Låt hvita rönnen snöga
Blommor på det som var!
Skänk glad åt qvällens dagg din tår!
Vakna på nytt till sol och vår!
Älskade blåa öga,
Le som fordna dar!
Blommande sköna dalar
Stråla af sällhet då;
Klarare våren talar,
Bättre vi den förstå.
Aftonen rodnar, vakan slår,
Stilla en doft ur hjertat går.
Blommande sköna dalar
Stråla sällhet då.
Zacharias Topelius (1855).