Veckans recension: Harry Potter and the Philosopher's Stone av J.K. Rowling

Jag vet, jag vet, det finns redan recensioner av de svenska böckerna på bloggen (the old style), och en introduktion till Harry Potter är det knappast någon över tio år som behöver. Det är bara det att det här är böckerna jag läser just nu, for the fun of it, och för första gången på engelska, och jag tycker de är värda att recenseras.

Jag var nio år när jag stiftade bekantskap med Harry Potter för första gången. Jag är alltså en medlem i den så kallade Harry Potter-generationen, och jag minns hur oerhört uppslukad jag var av J.K. Rowlings värld. När sedan industrin kring Harry Potter kom igång var mitt rum som en enda stor hyllning till pojken med ärret. Jag har tre stycken stora planscher med Harry kvar nere i källaren. I garderoben ligger fortfarande mina Harry Potter-lakan. Jag hade böckerna, jag hade figurerna, jag hade legot, tröjorna, stickers, till och med en rund kortlek. Allt detta var innan filmerna kom och alla de här sakerna pryddes av tecknade illustrationer. Industrin kunde inte komma igång fort nog, verkar det som så här i efterhand.

Sen dess har jag växt upp med Harry Potter, som åldrats i stort sett samma takt som jag. Jag var sexton när Harry var sjutton och äntligen vann det godas kamp. På svenska. All den här tiden läste jag inte Harry Potter på engelska, trots att jag ju äldre jag blev upptäckte att översättningen från engelska till svenska lämnade en del att önska.
Anledningen till att jag valde att läsa Harry Potter uteslutande på svenska var egentligen ganska enkel. Översättningen var kanske inget att hänga i julgranen alla gånger, men layouten. Layouten. De svenska böckerna är så himla fina, tycker jag. Alvaro Tapias vackra, detaljrika omslag, stjärnorna i toppen av varje sida, typsnittet, formen på boken – allt detta bidrog till min känsla för Harry Potter och hans värld.

Men jag har ändå känt att jag missat något. Och när alla böcker var ute och lästa, så köpte jag mig till sist hela högen i Bloomsbury’s snygga pocketversion. En hel låda full med Harry.

Ja, den här versionen saknar faktiskt lite av känslan jag är van vid, den där som orsakas av layouten och kanske också en viss trygghet. Ni vet, man är så van vid vilka ordval som finns i de svenska (”Vad gafflar du om?” visade sig vara ”What are you on about?”) att man känner sig lite i obalans i den engelska versionen. Samtidigt kan det vara bra, eftersom jag som läst de svenska så många gånger inte behöver kolla upp engelska ord eftersom jag kommer ihåg vad det står i de svenska. Convenient much?

Som alltid tycker jag det är ganska skumt att läsa om Harry och resten av gänget som elvaåringar. Det gick för sig när man själv var nio, tio, men när jag är tjugo börjar det bli lite svårare. Jag är van vid att Harry, Ron och Hermione tänker och agerar som sjuttonåringar, och det är alltid lite av en chock att se hur enkelspårig Harry ibland är i den första boken. Samtidigt är det ganska fantastiskt eftersom det får mig att förstå precis vilken talang J.K. Rowling besitter, som kan få Harry och hans vänner att utvecklas så naturligt att jag inte ens märkt det.

I alla fall. Jag tror inte direkt det behövs, men jag får ändå berätta åtminstone litegrann om vad Harry Potter and the Philosopher’s Stone handlar om. Vår huvudperson är en elvaårig pojke, vars föräldrar dött i en bilolycka när han bara var ett år gammal. Sedan dess är han fast hos sin mosters familj, som behandlar honom som ohyra. Harry vill inget annat än komma därifrån. Så, på sin elfte födelsedag, får Harry reda på att han är en trollkarl, och han ska börja på Hogwarts, en skola som lär ut magi och häxkraft. Innan han vet ordet av är han inkastad i en värld han inte vetat något om – sina föräldrars värld.

Och Harry upptäcker snart att han inte bara är som vilken pojke som helst. Hans föräldrar har inte alls dött i någon bilolycka, och Harry är en av trollkarlsvärldens mest berömda personer. Plötsligt måste Harry tampas med inte bara faktumet att han är en trollkarl, utan också försöka ta reda på vem han är. Dessutom märker han och hans nya vänner Ron och Hermione snart att det finns något lurt i görningen på Hogwarts, något som har att göra med ett gömt paket som någon vill stjäla...

Att läsa den här boken på engelska har gjort att jag återupptäckt Harry Potter på ett annorlunda sätt. Att jag är äldre och vet hur det hela ska sluta gör att läsningen känns trygg och hemtam, men eftersom J.K. Rowling är den hon är finns det också en oändlighet i de här böckerna, som gör att man ständigt kan upptäcka nya saker.

Jag har medan jag läst den här boken, följt kapitel för kapitel på en hemsida som analyserar böckerna och som är helt ovärdelig – se för er själva här: http://hpcompanion.com/chapterbychapter/ Den hemsidan har bland annat fått mig att förstå att det händer saker i den här boken bakom kulisserna – mer än vad jag någonsin tänkt på förut. Jag ser fram emot att göra samma sak med nästa bok i serien; Harry Potter and the Chamber of Secrets. Den lilla nörden i mig som fortfarande minns motiven på mina Harry Potter-lakan är just nu i extas.

”Harry Potter and the Philosopher’s Stone”, 1997