Jag kan inte svara annat än
Skymningsögon av Dean R. Koontz. Den tog liksom alla pris. Jag hatade huvudpersonen som var självupptagen och som hela tiden skröt om allt från hur snygg han var till hur smart han var. Jag blev nästan full i skratt åt dialogen som pågick sida upp och sida ner utan en enda beskrivning av röstläge, ansiktsuttryck eller något annat. Jag tyckte hela storyn var fullständigt befängd. Den var helt enkelt så sjukt dålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar