Veckans recension: Dracula av Bram Stoker

När Jonathan Harker ger sig iväg från England till Transsylvanien är det för att göra upp affärer med en kund; greve Dracula. Färden dit är sällsam och ganska oroande; invånarnas vidskeplighet gör Jonathan nervös och hela resan kantas av underliga ting. Greven är en mystisk men artig man, värd både respekt och rädsla. Jonathan blir väl mottagen med mat, sovrum och böcker, och han och greve Dracula går igenom alla planer på att greven ska kunna flytta till England så snart som möjligt. Men Jonathan börjar snart misstänka att någonting är väldigt, väldigt fel.
Till att börja med vill greven bara träffas efter mörkrets inbrott. Han äter ingenting och varnar Jonathan för att somna någon annanstans i slottet än i det rum han fått tilldelat sig. Och till råga på allt upptäcker Jonathan att han är en fånge. Han är instängd långt bort från civilisationen av en man som inte verkar vara mänsklig. Slottet är omringat av djupa raviner på alla sidor, och alla dörrar ut är låsta. Desperat söker Jonathan efter en väg ut, en möjlighet att kunna komma därifrån. Vad ska han ta sig till?
Samtidigt i England befinner sig Jonathans fästmö Mina på besök hos sin goda vän Lucy. Mina längtar så mycket efter Jonathan, och efter att få höra ifrån honom snart. Lucy har just accepterat ett frieri och är väldigt lycklig, men hon har börjat gå i sömnen, vilket oroar Mina som ständigt väcks om nätterna för att hitta Lucy på väg ut. Och snart börjar Lucy bli allt blekare och sjukare. Kan det ha något med de nattliga vandringarna att göra? Eller är det bara som Mina inbillar sig?
Snart upptäcker Lucys vän, doktor John Seward att Lucy inte är frisk. Tillsammans med en expert, Van Helsing, börjar de försöka ta reda på vad som kan vara felet med Lucy. Och detta är början på en lång och fasaväckande jakt på en viss greve Dracula, där flera mäns mod sätts på prov och där Mina svävar i stor fara.

Jag hade länge tänkt läsa Dracula, men det var alltid som om något stod i vägen. Tills jag fick syn på den nya, svenska utgåvan av boken på biblioteket. Det här är ett bevis på hur mycket ett snyggt omslag betyder. Det är inte lögn att säga att jag lånade hem boken enbart för att jag tyckte om omslaget så mycket. Och då var jag ju tvungen att läsa den!
Boken är skriven på ett väldigt dokumenterande sätt, mest genom dagboksanteckningar från framförallt Jonathan, Mina och doktor Seward, men innehåller också memorandum, tidningsartiklar och loggböcker. Förmodligen är detta ett sätt att få boken mer trovärdig, och jag kan tänka mig att det lyckades på artonhundratalet när boken först kom ut. Idag är det dock lite svårare att ta till sig. Inte på grund av dagboksformen, men på grund av språket i sig. Det är gammalmodigt och segt att läsa. Inte omöjligt, men det kräver en del viljeansträngning och tålamod. Boken innehåller många långa monologer och ibland retar de gammalmodiga tankarna gallfeber på mig, särskilt när det kommer till kvinnornas del i berättelsen. Det är ett evinnerligt tjat om hur svaga och ömtåliga kvinnor är, hur synd det är om dem och hur de helst ska beskyddas av tappra gentlemän. Jag ska inte förneka att Mina har en stor roll i boken och att hon ofta visar prov på att vara både smart och bestämd, men även från henne kommer det tacktal om männens mod och det känns många gånger som om kvinnor på den tiden betedde sig som våp bara för att det förväntades av dem.
Men jag ska inte gå in på de här irriterande inslagen mer än nödvändigt. Om man läser mellan raderna så är Dracula faktiskt en bra berättelse. Men den är ingenting jag skulle rekommendera. Den är svårläst och bjuder inte på några överraskningar eller spänningsmoment, och det är lätt att tycka det stora slottet, vargarna som ylar, fladdermössen och de hjälplösa kvinnorna är väldigt kliché. Men då får man komma ihåg att det faktiskt är härifrån som klichéerna kommer.
Jag kan tänka mig hur originell och läskig boken var när den kom, med de gotiska elementen blandade med nymodigheter som skrivmaskiner och fonografer. Men språket och stilen går inte riktigt hem idag. Det är det berättelsen som gör.

”Dracula”, 1897