Veckans recension: Berättelsen om Edgar av David Wroblewski

Edgar Sawtelle föds stum, och läkarna har inget svar på varför det är så. Han är enda barnet till Gar och Trudy, som driver en kennel där de avlar fram en speciell slags hundar som helt enkelt blivit kända som Sawtelle-hundar. Redan från födseln är Edgar omgiven av hundar, och han verkar ha en medfödd begåvning för att handskas med dem. Ett särskilt starkt band har han till tiken Almondine, som varit hans beskyddare och vän så länge tillbaka som han kan minnas. De två är oskiljaktiga.
Tillvaron på gården där de tre bor med alla hundar är styrd av rutiner och regler. Det är en trygg värld där inget annat verkar kunna komma emellan.
Tills Claude dyker upp. Claude är Edgars farbror, en man som ställer allt på ända. Han och Edgars pappa bråkar ständigt, en fejd som går så långt tillbaka att ingen av dem riktigt vet vad den handlar om.
Och så en dag förändras allt och ingenting kan någonsin bli sig likt igen. Edgar får bevittna hur hans far dör, utan att ha en chans att hjälpa eller ens kunna ringa efter ambulans. Tragedin slår både Edgar och hans mor hårt och de tvingas kämpa för att behålla gården och få allting att fungera. Men Edgar har låst sig på Claude. Något står inte rätt till med hans farbror. En ödesdiger kedja av händelser har redan satts igång, och Edgar dras in i den snabbare och grymmare än vad någon kunnat föreställa sig…

Berättelsen om Edgar är skriven på ett sätt som lyckas vara både spännande, skickligt och poesifullt vackert. Det målar upp färgstarka bilder av omgivningarna, miljön och känslorna som jag verkligen tycker om. Men det kan ändå vara ojämnt och svårtillgängligt på sina ställen, och det är inte alltid som jag har händelseförloppen klara för mig. Det är synd, för min förvirring kan röra till de mest avgörande delarna av berättelsen.
Om jag skulle välja ett ord att beskriva den här boken med, så är det ordet tragedi. Det är inte en bok som jag har roligt med, utan ofta en som jag är indragen i för att den är oväntat spännande, och – just det – tragisk. Och det finns också en del uppenbara paralleller till Shakespeares tragedi Hamlet, den kanske mest uppenbara att farbrodern heter Claude - att jämföra med Hamlets Claudius.

En av de viktigaste faktorerna till att jag delvis älskar den här boken är min egen kärlek till hundar. Boken är full av dessa underbara djur och beskriver dem med en ömhet och en tillgivenhet som jag känner igen väldigt väl. Träningen av hundarna, det starka bandet som finns mellan dem och Edgar, allt det där slår an en sträng hos mig som avväpnar mig inför resten av boken. Att hundarna har en så stor del av historien gör mig glad och sättet de beskrivs på tar nästan andan ur mig. Trots det kommer jag på några få ställen på mig själv med att sucka och vilja bläddra igenom flera sidor som behandlar avel och linjer och stamtavlor och filosofier kring vad man bör avla vidare på och vad man bör låta vara. Riktigt tråkigt.
En annan grej som irriterar mig oerhört genom mer än hälften av boken är att man inte får reda på Edgars ålder förrän väldigt sent. För att kunna skapa sig en korrekt bild av honom måste man lägga ihop beskrivningen av hans längd, utseende och sätt att bemöta och bli bemött. Herregud, det kan omöjligt vara så svårt att skriva ner hur gammal han är!
Jag finner boken som en sträckläsningsroman, som stundtals griper mig, stundtals får mig att gråta, spärra upp ögonen eller tänka åh, nej. Men stundtals är den också tråkig, förvirrande, otydlig och utvecklar inte alltid sin potential. Och för att vara helt ärlig – när jag avslutat boken hade jag en viss känsla av att boken var meningslös. Slutet är inte vad jag hade önskat. Och det var väldigt många frågor – för många frågor – som man aldrig fick svar på. Det kändes som om det fanns mycket mer.
För att sammanfatta det hela skulle man kunna säga att jag är väldigt tveksam inför vad jag egentligen tycker. Hur bedömer man en bok som delvis är fantastiskt bra, men delvis förvirrande och utspridd? Det är en fråga jag inte kan svara på. Ni får helt enkelt avgöra själva om den verkar vara värd att läsa.

”The Story of Edgar Sawtelle”, 2008