Harry är fast på Privet Drive över sommaren, utan tillräckliga brev om vad som händer från Ron eller Hermione, eller någon annan för den delen. Han känner sig arg över den otillräckliga informationen – det var ju faktiskt han som hindrade Voldemort alla de där gångerna, han som såg en vän dö, han som lyckades undkomma. Och varför får han inte reda på något? Var är Voldemort? Vem mer har han dödat? Varför får Harry ingen information?Det är först då han räddar livet på sin kusin Dudley som han får tillräckliga responser från trollkarlsvärlden – men inga positiva sådana.
Harry får åtminstone komma ifrån sina släktingar och komma till stället där familjen Weasley, Hermione och hans gudfar finns. Han får svar på några av sina frågor, men skulle helst av allt vilja prata med Dumbledore – men det verkar som om rektorn undviker honom.
Då han återvänder till Hogwarts tillsammans med sina vänner upptäcker han inte bara att tidningen The Daily Prophet har börjat sprida elaka lögner och förtal mot honom och Dumbledore, utan också att en högst otrevlig kvinna från trolldomsministeriet tagit posten som lärare i försvar mot svartkonster.
Medan Harry måste utstå påhitten om att han är galen och Dumbledore senil, rykten som får hans skolkamrater att hata honom och elever att dra sig undan, har han också massor med läxor han måste läsa för att få godkänt i Grund-Examen i Trollkonst, quidditchträning och snart även straffkommendering hos Dolores Umbridge – den nya läraren i försvar mot svartkonster. Efter ett tag får han också kärleksbekymmer då flickan han tycker om, Cho Chang, börjar göra närmanden.
Då eleverna på Hogwarts upptäcker att deras nya lärare i försvar mot svartkonster inte alls vill lära dem något praktiskt börjar Harry, Hermione och Ron organisera en egen försvar mot svartkonstergrupp, som de kallar DA, Dumbledores Armé.
Det tar inte lång tid för Umbridge att ta över först sitt ämne, sedan inspektioner av andra lärare, för att slutligen få Dumbledore avskedad och sig själv insatt på posten som rektor.
Skolan börjar förvandlas till ett helvete, inte minst då Harry måste få privatlektioner med Snape och har konstiga drömmar där han förnimmer Voldemorts tankar och avsikter.
Det är när Harry får se sin gudfar bli torterad av Voldemort i en dröm som han bestämmer sig för att han måste göra något – han måste rädda personen som blivit som en far för honom. Utan att förutse konsekvenserna ger sig Harry och några av hans vänner sig av till Mysterieavdelningen, utan att ana att det är just dit som Lord Voldemort vill ha honom…
Den femte boken är den tjockaste i serien, på hela 1001 sidor, men kan också mycket väl vara den bästa. Tillsammans med tredje och sjunde boken är Harry Potter och Fenixorden helt klart i en klass för sig.
I den här boken får vi ta del av Harrys vrede som växer sig allt starkare, hans känsla av att vara missförstådd, och vi får för första gången släppas riktigt, riktigt nära Harrys förutbestämda öde.
Men femte boken är också en bok fylld av fruktan inför Voldemort, oron för att han håller sig gömd och vi får följa Harrys kamp för att försöka få folk att förstå, för att göra dem beredda inför det som ska komma – men att istället avspisas och själv anklagas.
Slutet i Harry Potter och Fenixorden är mycket sorgligt, mycket omvälvande och ritar även här, precis som i förra boken, upp en gräns mellan två tidsepoker i Harrys liv.
Trots den allt mörkare stämningen är boken fylld av modigt trots, godartade uppror och humoristiska hämndaktioner. Fortsättningen heter Harry Potter och Halvblodsprinsen.
”Harry Potter and the Order of the Phoenix”, 2003
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar