Berta är det näst äldsta syskonet av tre i en välbeställd familj i början på 1900-talet. År 1911 är det dags att anställa en ny jungfru, och Carolin kommer in i deras familj som en frisk fläkt. Hon är ung, duktig och blir genast omtyckt av alla i familjen utom hushållerskan Svea, som inte kan tåla någon som konkurrerar med henne på hennes egen mark. Men Carolin är också väldigt hemlighetsfull. Varför döljer hon sin bakgrund för familjen? Vem är den unge mannen som syns i staden och som är så lik henne? Och vad är det för fotografi hon visar - med en flicka framför en stenbänk där en mörk skugga faller?
Som sagt vet jag att jag läste eller försökte läsa den här boken när jag var tretton eller fjorton år. Jag tror inte att jag läste den hela vägen igenom, för den fängslade mig inte särskilt då - absolut inte på samma sätt som de andra böckerna jag läst av Gripe. Ändå är det märkligt hur många detaljer som kommit tillbaka till mig medan jag läst den här boken, trots att det är tio år sen sist jag försökte mig på den. Om jag inte läste ut den måste jag iallafall ha skummat eller läst någonting om den, för jag upptäckte att jag faktiskt visste vad det stora mysteriet bestod av.
Det är lite synd, för jag tror att boken skulle ha varit betydligt mer spännande om jag inte varit medveten om vad som skulle hända. Samtidigt är jag ganska glad att jag läst om Skuggan över stenbänken - inte bara för att jag vill bekanta mig mer med Maria Gripes författarskap, utan också för att det finns mycket i den som känns ganska vuxet och som jag nog inte skulle ha uppskattat för tio år sen.
Där liknar den visserligen många av Gripes andra böcker, som inte drar sig för att ha väldigt vuxna konflikter och tankar trots att de riktar sig till en ung publik. Eftersom Skuggan över stenbänken utspelar sig på 1910-talet har kvinnor ännu inte rösträtt i Sverige, och ett av bokens teman är onekligen tidig feminism och kvinnlig frihet, som är tydlig särskilt genom Carolins nytänkande argument mot den mer konservativa Svea. Klass och skillnaden mellan att vara rik och fattig är också viktigt i boken, där huvudpersonen Berta för första gången måste möta någon som kritiserar hennes rika, skyddade liv. Där väcker boken viktiga frågor till liv.
Men samtidigt kan jag förstå varför jag inte riktigt gillade boken första gången jag läste den. Det finns egentligen ingen spännande handling, utan det handlar om familjens liv och deras inbördes konflikter med varandra och hur de förhåller sig till Carolin, denna nya kraft i huset, och vad hon kan tänkas dölja. Jag kan förstå att jag tyckte det var tråkigt att läsa om när jag var tretton, och eftersom boken dessutom är skriven ur Bertas jagperspektiv får den en känsla som av memoar eller dagbok. Därmed sker också mycket av handlingen i berättande ordalag utan att faktiskt visas, vilket jag inte alltid tror gagnar boken. Ibland irriterar det mig också att dialogen är så svår att skilja från den berättande texten.
Ändå tycker jag om Skuggan över stenbänken. Den är måhända inte så actionfylld, men det behöver den heller inte vara. Dock fängslar den mig inte alls på samma sätt som en del av Maria Gripes andra böcker. Men jag ska läsa vidare i serien och se om jag inte kan få upp ångan då. Bok två har titeln ...och de vita skuggorna i skogen.
"Skuggan över stenbänken", 1982
Jag läste också den här när jag var yngre i skolan, men jag älskade den däremot :). Jag minns den känslan jag fick när jag läste den. Så jag har skaffat både den här och andra boken, som jag också läste då, för att kunna göra en omläsning nån gång :)
SvaraRaderaJag är kanske för gammal helt enkelt? Ska ta itu med andra boken efter att jag läst Istvillingar, den kom in på bibblan idag :) Sen får vi väl se om jag orkar med resten av serien.
Radera