Recension: Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Jag recenserar nästan aldrig facklitteratur - kanske en självbiografi någon gång ibland, men jag brukar undvika att recensera böcker som inte är uppbyggda som berättelser. Men jag har bestämt mig för att göra ett undantag med den här, Expeditionen: Min kärlekshistoria. Det var en av mina bästa vänner som tipsade mig om den och med en gång efter att ha plockat ned den här väldigt stora och tunga boken från sin hylla på biblioteket var jag alldeles fast.

Bea Uusma har hört talas om Andrées Polarexpedition redan när hon var barn, men det är först i vuxen ålder som hon blir oåterkalleligt fascinerad - ja, nästan besatt - av att lösa gåtan med den. Andrées misslyckade expedition startade 1897, och tanken var att de tre männen, med expeditionsledaren Salomon August Andrée i spetsen, skulle lyfta i en vätgasballong, undersöka Nordpolen från luften och sedan återvända hem till Stockholm. Det blev inte så. Ballongen lyfter, den försvinner bland molnen och sedan hörs det ingenting på trettiotre år. Men år 1930 hittar man expeditionen, på en öde glaciärö. Man hittar resterna av deras kroppar och deras läger, däribland deras dagböcker. Men ingenstans finns det någon ledtråd som visar varför de dog. De har haft gott om proviant, ammunition och kläder. Deras anteckningar har tvärt upphört. Ingen vet vad som verkligen hänt.

Jag tror aldrig att jag hört talas om Andréexpeditionen förut - i så fall har jag glömt bort det. Men när jag läser Expeditionen: Min kärlekshistoria visar det sig att det finns massor av böcker skrivna om Andrée, massor av artiklar och massor av framlagda teorier om varför de tre männen dog.

I den här boken närmar sig Bea Uusma gåtan från ett betydligt mer personligt håll, och skriver också om hur hon jagar i expeditionsmedlemmarnas spår, hur hon flera gånger besökt platsen där vätgasballongen lyfte, hur hon rest till Nordpolen och gått på packisen liksom de, och hur hon gång på gång försöker ta sig fram till den otillgängliga plats där de till sist dog. Hon skriver med en ton som ger hela boken en speciell känsla, och hela läsningen präglas av melankoli och en slags sällsamhet.

Sättet boken är formgiven på bidrar också mycket till att den känns så speciell - det finns många bilder av isen, av glaciärerna och vattnet, som äger en alldeles egen förskräcklig skönhet. Det finns färglagda bilder och diagram, bland annat ett noggrant upplagt schema för varje dag de tre männen befann sig i livet, byggd på deras egna anteckningar om väder, aktiviteter och varandra. Det finns genomgångar av deras skelett såsom de såg ut enligt obduktionsrapporterna, listor över precis vad de hade på sig och vilka ägodelar de hade i fickorna. Alla fakta som finns tillgängliga, för att försöka komma till en slutsats om hur och varför de egentligen dog. Att boken är så genomtänkt rent estetiskt, och hela tiden varvar mycket färger, olika typsnitt och avsnitt, foton och listor, gör att läsningen av boken aldrig blir tråkig. Men det innebär också att jag starkt rekommenderar att man läser den här boken inbunden och inte i pocket, eftersom man annars går miste om mycket av den fantastiska formgivningen.

Men Expeditionen: Min kärlekshistoria blir inte bara en faktabok med fler teorier och ett upprepande av fakta - det blir också en djupt personlig bok om ett sökande, en önskan att komma in bakom expeditionsmedlemmarnas tankar och känslor, in i deras ord och kroppar, för att kunna ta reda på vad som hände dem - och kanske också få bli en del av denna expedition själv. Bea Uusma är hela tiden på rätt plats, men alltid i fel tid, och boken är också en dokumentering av hennes eget sökande och varför detta har blivit så viktigt för henne.

Jag rekommenderar verkligen att man läser den här boken, oavsett om man är intresserad av Andrées polarexpedition eller ej. För det är fascinerande läsning, lättläst och inte alls svår att ta till sig. De torra faktabitarna är blandade med så personliga anekdoter om de tre medlemmarnas liv - kanske främst den yngste deltagaren Nils Strindberg, som var nyförlovad då han for iväg - att boken blir mer än bara fakta. Man får lära känna de tre deltagarna så mycket det går, över hundra år efter att de startade, och man inser att de inte bara är platta historiska figurer. De fanns på riktigt, och de gick där på packisen, dåligt förberedda, och stretade framåt i en världsdel som för dem var alldeles outforskad.

Hela läsningen är präglad av ett vemod som bara förstärks av bilderna på det karga och ogästvänliga landskapet och Bea Uusmas språk. Expeditionen: Min kärlekshistoria är en mästerligt ihopsatt bok som inte bara är informativ utan också drabbande och oerhört mänsklig.

"Expeditionen: Min kärlekshistoria", 2013