Låg vaken och läste halva natten. Det är fortfarande Stig Dagermans Vårt behov av tröst - nu har jag kommit till novelldelen. Gud, vad han är bra. Se bara:
"/.../ hon hade länge längtat efter honom men inte kunnat säga honom det, ty det är bara när man tycker illa om någon som man kan tala om det utan att vara presenterad."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar