Recension: Gul utanpå av Patrik Lundberg

Gul utanpå är ännu en bok som jag läst enbart för att den valts ut till bokcirkeln jag är med i. Jag läser inte jättemycket självbiografiska böcker annars, och jag hade nog inte plockat upp den här om det inte vore för cirkeln, men när jag väl fått upp ögonen för den tyckte jag att den lät väldigt intressant.

Patrik adopterades från Sydkorea när han inte ens var ett år gammal. I hela sitt liv har han levt med nackdelarna som kommit med att han inte ser "svensk" ut. Han har växt upp i småstaden Sölvesborg, och uppfostrats som vilket annat svenskt barn som helst. Men omgivningen har aldrig behandlat honom som vem som helst. Under hela sin skolgång har han kallats för kines, blivit mobbad och känt att han inte vetat var hans tillhörighet ligger. När han är 24 år åker han tillbaka till Korea för att studera och uppleva det land och den kultur som kunde ha varit hans - och också för att hitta sina biologiska föräldrar. Resan blir en omvälvande upplevelse i jakten på tillhörighet, rötter och svar.

Trots att den här bokens stora tema är utanförskap och känslan av att inte höra hemma, så är den oväntat osentimental och lättsam. Jag är glad för det, glad att Patrik Lundberg inte gjort sin berättelse till någon snyfthistoria som det är meningen att man ska gråta över. Istället för att det blir som ett fantastiskt avsnitt av Spårlöst där han träffar sin biologiska familj och alla problem löser sig, så beskriver han mötet med släktingarna på ett väldigt realistiskt och mänskligt sätt, med högt satta förväntningar, språkförbistringar och kulturkrockar.

Jag har aldrig vetat särskilt mycket om Korea, men att läsa om Patriks resa dit är både roligt, sorgligt och framför allt underhållande. Vi får följa med när han upptäcker skolsystemet, de sociala strukturerna och maten, som bara är några få av de skillnader som känns så främmande från Sverige att de hade kunnat finnas på en annan planet. Det är fascinerande men ibland också ganska otroligt att ta in. Patrik skriver på ett sätt som lyckas förmedla svärtan såväl som humorn i situationerna han hamnar i, och det gör läsningen enkel att ta till sig. En bok som hade kunnat göras till en riktigt sentimental snyftare blir istället en snygg blandning av skratt, ilska och sorg på ett sätt som känns genuint och trovärdigt.

Ibland är boken så nära inpå att jag blir förvånad över dess uppriktighet. Patrik väjer inte för att berätta de intima detaljerna om sitt liv som utbytesstudent, eller om den komplexa relationen han utvecklar till sin biologiska familj samtidigt som han sätter relationen till sin svenska mamma på prov. Han berättar öppet och ärligt om sin uppväxt, sin familj och sig själv på ett sätt som jag verkligen uppskattar och som ger boken en ton av förtrolighet.

Gul utanpå lyfter också frågan om adoption, och de problem som adopterade personer stöter på dagligen. Det är för jävligt att läsa om hur Patriks skolkamrater behandlat honom, och om hur man bara på grund av sitt utseende döms ut på förhand i ett land som ständigt prisas för att vara tolerant. Jag har aldrig vetat att adopterade människor mår dåligt i större utsträckning än andra, att de ofta har problem med depressioner, missbruk och självmordstankar. Att detta är ett faktum får mig att må illa över människors (och kanske också min egen) tanklöshet.

För boken väcker framför allt tankar kring rasism, och alla de små vardagshandlingar som vi är så vana vid att vi aldrig ens tänker på att de kan uppfattas som kränkande. Jag känner igen mina egna klasskompisars beteende när Patrik berättar om sin skolgång, och det mer än allt annat gör mig övertygad om att Gul utanpå är en viktig bok. Jag tror heller inte att någon bok som liknar den har publicerats i Sverige förut, och den lyfter svåra frågor om adoption, tillhörighet och etnicitet på ett personligt sätt som gör dem mer lättillgängliga, och för det uppskattar jag den. Samtidigt som Gul utanpå är en viktig bok, så är den lyckligtvis inte är en svår bok. Den förblir personlig, lättsam och kul att läsa.

Den är också skriven i korta kapitel vilket gör läsningen luftig och utan att riktigt ha planerat det har jag läst ut den här boken på bara två dagar. Det är en sträckläsningsbok mycket på grund av sitt lätta språk, sin humor och sin angelägenhet. Men jag måste nog ändå medge att den inte lämnar mig så berörd som jag väntat mig. Kanske trasslar den in sig någonstans mellan sina ambitioner att vara både en underhållande dagbok om personlig utveckling och samtidigt ett journalistiskt reportage som bottnar i svåra samhällsfrågor. Hur som helst kan jag uppskatta vikten i vad den handlar om, men för mig ligger bokens värde ändå mer i hur underhållande och lättläst den är.

"Gul utanpå", 2013