Bu!

Förresten. I eftermiddag ska jag med skrivarcirkeln till Svaneholms slott och bli inspirerad till en spökhistoria. Tyvärr snöade det ordentligt igår, så våra planer på att tända en brasa, grilla korv och berätta spökisar i skymningen fick vi lägga på hyllan. Men det ska ändå bli väldigt kul.

Tänkte ta med mig mina tre spökhistoriesamlingar ändå - Nya spöktimmen, med Barbro Werkmäster som redaktör, är äldst men ändå den jag gillar mest eftersom den är illustrerad och full av lite udda historier jag inte sett någon annanstans. Världens bästa spökhistorier gillar jag också, mest på grund av nostalgiska skäl - den innehåller nämligen den första Sherlock Holmes-berättelse jag någonsin läste, Det spräckliga bandet. Jag tycker fortfarande att den är bäst, till och med bättre än Baskervilles hund.

Min sista spökbok heter Klassiska spökhistorier och är sammanställd av Charles Keeping. Den är mer innehållsrik än de andra, men jag har aldrig kommit mig för med att läsa hela.

En lustig detalj är att alla tre böckerna innehåller Charles Dickens Banvakten. Men den är ju också riktigt, riktigt kuslig. Dock tror jag att världens bästa spökhistoria, alla kategorier, måste vara Spöket på Canterville av Oscar Wilde. Underbar.