Dag 29 – En bok som alla hatade utom du

Skrikande hysteriska tonårstjejer räknas väl inte som normalt folk, eller? För jag tänker nämna Twilight. Nej, jag hatade inte den boken av hela min varelse. Visst var den klyschig och könsstereotypisk, men wth. Jag gillade berättelsen, humorn. Den var avkopplande och trevlig läsning. Men det är tur att jag läste den så pass långt innan den blev en storslam, för jag hade ingen aning om vad den skulle handla om, och det hjälpte. Jag tyckte bara den var bra, och ganska charmigt gullig. När alla började bli rabiata angående den blev jag ganska chockad faktiskt, och numera vill jag inte ens ta i ämnet Twilight med tång - det är så himla infekterat och det slutar alltid med att man måste försvara sin ståndpunkt, som om jag nyss sagt att jag tycker Hitler var en rätt skön typ. Antingen det, eller så blir man så vilt medhållen att man måste lyfta fram bokens dåliga sidor för att inte känna sig som ett får. Dilemman, dilemman.