Sjöfararen Lemuel Gulliver har en enorm aptit på världen och beger sig ut på flera havsresor. Under olika omständigheter hamnar han i fyra länder ingen någonsin förut skådat - i Lilliput, där alla invånare är små och han själv en jätte, i Brobdingnag där förhållandet är det omvända - här är han själv en miniatyr i en värld av enorma människor. Men han hamnar också i det vetenskapliga Laputa, och till sist i Houyhnhnmernas land, där hästar regerar och mänskliga varelser är undersåtar.
På min kurs läser vi Gulliver's Travels som ett exempel från Upplysningen i England, och jag måste erkänna att jag, på grund av att jag planerat min tid dåligt, haft ganska svårt för att läsa den. De sista två delarna hastade jag mig igenom på en enda dag och det har inte riktigt gjort boken rättvisa.
Hur som helst är Gulliver's Travels en bok som är rolig att ha läst, inte bara för att det är en obestridlig klassiker utan också för att den faktiskt är just det - rolig. Det är en bok som tjänar som knivskarp satir över 1700-talets nya moderniteter, över vetenskapens stora framsteg, världen som krymper i takt med att den blir upptäckt, att allt ska ha en förklaring och allt måste räknas ut, mätas, vetas. Det är en bok som är fullständigt överhopad med matematik, uträkningar och mått, en kritik mot hur besatt världen blivit av alltings exakthet. Den ställer frågan: måste vi veta allt? Är det nyttigt att besitta så mycket kunskap som möjligt? Och i vårt moderna informationssamhälle gör detta tema boken oväntat aktuell.
Gulliver's Travels är uppdelad i fyra olika delar; A Voyage to Lilliput, A Voyage to Brobdingnag, A Voyage to Laputa, Balnibarbi, Luggnagg, Glubbdubdrib and Japan, och A Voyage to the Country of the Houyhnhnms. De första två delarna är de som de flesta känner till, eftersom de om och om igen blivit anpassade och omskrivna för barn och dessutom blivit film ett flertal gånger. Det är också de två delarna som är lättast att läsa och ta till sig, eftersom det finns tydliga moraliska ståndpunkter i dem, och de besitter en lättsam typ av humor som blir en motpol till den mörka samhällskritiken.
De sista två delarna är inte lika lättlästa. Del tre är en förvirrande satir över upplysningens besatthet av vetenskap och jag förstår inte mycket av den. Del fyra är desto mer intressant - i mina ögon den mest absurda delen i en bok som redan är frikopplad från verkligheten. Här hamnar Gulliver i ett land där hästar utgör en elitras, ett slags övermänniskor, och där krig och okunskap inte existerar. Där finns också yahooerna, äckliga människoliknande varelser som inte kan resonera. Här slår boken över i mer än satir - det blir ett äckel inför hela mänskligheten som nästan slutar vara rolig och istället blir djupt obehaglig.
Hur som helst är Gulliver's Travels en extremt intressant roman som arbetar på flera olika nivåer, och det gör mig lite ledsen att jag blivit tvungen att stressläsa den så intensivt. För jag tror att trots det gammaldags språket och kritiken av ett samhälle som jag ibland känner mig alltför bortkopplad från, så är det en bok med lager på lager som hade varit rolig att helt ge sig hän åt. Men så har jag ju faktiskt köpt boken på svenska också, så möjligheten att läsa om den finns ju...
"Gulliver's Travels", 1726
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar