Recension: Gale av Karl Eder

Det var när jag jobbade på biblioteket som jag fick syn på den här boken, som en av mina kollegor hade skyltat upp - förmodligen för att omslaget är så slående. Och det vore lögn att säga att jag tog ner boken för något annat än framsidans skull. Jag tyckte helt enkelt att den var snygg, och baksidetexten tilltalade mig. Så trots att jag inte kände igen varken titel eller författare från något annat sammanhang gav jag Gale en chans.

Daniel är på flykt från sitt eget förflutna. På Teneriffa blir han anställd på den lilla segelbåten Venja. Paret som äger den, Gale och Devan, har sålt allt de äger för att köpa båten och segla över Atlanten med den, från Teneriffa till Västindien. Resan är parets livsdröm och dessutom deras smekmånad. För att kunna klara resan ordentligt anställer de Daniel och tysken Mattias. Men när de väl satt segel och kommit iväg blir resan inte alls som någon av dem föreställt sig den. Havet är större och värre än vad de trott, och ställda inför den oerhörda tomheten börjar relationerna mellan de fyra besättningsmedlemmarna bli allt mer infekterad.

Gale är Karl Eders debutroman, men den känns ovanligt genomtänkt och väl utförd för en debut. Det som framför allt bär upp boken är idén, med kontrasten mellan det öppna, tomma havet och den pyttelilla båten där det är omöjligt att komma undan varandra. Också språket är imponerande, eftersom det är avskalat och genomtänkt på ett sätt som ger boken en obehaglig, krypande stämning. I sina beskrivningar av havets vidsträckta tomhet och oerhörda djup skapar också boken en alldeles särskild, klaustrofobisk ton som får det att krypa i skinnet.

Det är så rafflande att jag faktiskt skulle vilja kalla Gale för en slags thriller, om än en som är helt förlagd till öppet vatten och fyra karaktärer. Rent handlingsmässigt är det här en bok som tilltalar mig, men jag måste samtidigt medge att hur mycket jag än skulle vilja älska den här boken, så är det något som står i vägen.

Mest tror jag att det beror på bokens isbergsteknik, som ibland gagnar romanen på ett bra sätt, och ibland sätter käppar i hjulet. Som sagt skapar det återhållna språket en stämning som inte går av för hackor, men samtidigt blir det svårt att lära känna karaktärerna ordentligt. Precis vad det är som gör att det skär sig mellan dem förstår jag till exempel inte, och eftersom det är en vital del av handlingen gör det att boken tappar fotfästet ordentligt. Jag skulle gärna ha velat ha mer kött på benen angående vad som händer dem emellan, för när det hela börjar trappas upp har jag svårt att helt förstå varför.

Bokens beskrivningar av havet är också visserligen bra, men ofta berättar romanen samma saker gång på gång, fast på olika sätt. Jag antar att det är svårt att göra något annat med en bok som utspelar sig på öppet hav, men det hindrar inte läsningen från att då och då bli smått långtråkig. Detsamma gäller alla seglingstermer som jag inte är insatt i och som blir mer abstrakta än konkreta, vilket inte heller är positivt för en bok som är så starkt realistisk som Gale är.

Mest ogillar jag nog bokens slut, som känns plötsligt och abrupt. Det drar ner betyget på en bok som i många andra avseenden är riktigt bra. För Gale är trots allt en skicklig bok på många sätt, kanske framför allt på grund av hur bra den får fram känslan av klaustrofobi mitt i all tomhet. Men den hade kunnat göras mer begriplig och mer sammansvetsad - då hade den till och med kunnat bli en fullpoängare.

"Gale", 2013