tisdag 25 februari 2014
Reafynd... typ
Trots att jag är fattigare än familjen Weasley så kunde jag inte låta bli att gå på bokrean. Jag försökte vara duktig och bara köpa reaböcker, men så var jag ju tvungen att köpa Kings nya, Doktor Sömn. Den enda reaboken jag köpte var 1001 böcker du måste läsa innan du dör av Göran Hägg (min syster kastade en snabb blick på bokomslaget till den och utbrast: "Är det där Hitler?!"). Vilket väl är mer än nog med tanke på min budget och mitt löfte till mig själv om att läsa de böcker jag faktiskt äger först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*facepalm* det är ju Strindberg :P
SvaraRaderaJag var i Stockholm av en helt annan anledning idag (igår, nu) så när jag gjort det jag skulle göra där så passade jag också på att ta en tur till SF-bokhandeln. Kom ut därifrån med fyra böcker och ett anteckningsblock. Dock var bara två av böckerna reaböcker ^^;
Jag har fått någon form av anti-känsla till att läsa översatta böcker. Jag vill läsa på originalspråk så länge det är ett språk jag kan. Av den anledningen har större delen av min bokhylla blivit engelsk. Vad heter Doktor Sömn på engelska? Har en King-hylla som inte är helt proppfull ännu xD
Och jag har en känsla av att den där 1001 böcker... innehåller mest klassiker. Men det kanske blir någonting jag skaffar ändå.
Haha, ungefär min reaktion! ;)
SvaraRaderaDet är ju så det brukar gå till :P
Jag har också blivit mer och mer så, men just Stephen King har jag läst på svenska sedan jag var tonåring. Och när jag försöker mig på honom på engelska så är det som om något skaver. Jag har vant mig vid honom på svenska, och det är svårt för mig att hitta fäste i hans originalspråk. Konstigt, jag vet. Men ungdomsböcker har jag definitivt blivit mer och mer skeptisk till när det kommer till översättning. Doktor Sömn heter Doctor Sleep på engelska.
Ja, det är mest klassiker, eller böcker som spelat stor roll eller blivit väldigt uppmärksammade. Gillar du inte klassiker? :)
Jag har svårt för klassiker. Det började när jag gav mig på Röda Rummet av Strindberg och Processen av Kafka. Men sen blev den värre när jag pluggade franska på uni och blev tvungen att läsa Proust och Balzac på originalspråk. För mig känns det som om klassiker mest är böcker på högtravande språk från 1800-talet och sen är det inte mer med det. Det mest fascinerande med dem är att de överlevt i 200 år, inte vad innehållet är.
RaderaJag kände lite så när jag pluggade litteraturvetenskap. Det var också Balzac, Kafka, Röda rummet och Proust, och ingenting av det satte sig alls. Jag kan verkligen förstå att man kan bli avskräckt, särskilt av de böckerna och författarna. Det blir som du säger, högtravande och snårigt... men så kan man ändå förstå varför de är viktiga, många av dem innehåller ju teman och sätt att skriva som var helt nya för den tiden och som påverkat resten av litteraturhistorien mycket.
RaderaMen det finns klassiker från 1900-talet som jag verkligen, verkligen gillar, många mer "äventyrsklassiker" som typ Dr Jekyll & Mr Hyde, Robin Hood, Djungelboken, Skriet från vildmarken, En världsomsegling under havet och Peter Pan som är helt fantastiska böcker. Sen finns det kultböcker som inte riktigt har klassikerstatus, men nästan. Typ Gökboet, Den långa flykten, Bränt barn, På västfronten intet nytt, Räddaren i nöden, Den store Gatsby, Flugornas herre, A Clockwork Orange, Den hemliga historien - och alla de är några av mina absoluta favoritböcker. Det finns liksom olika nivåer inom "klassiska" böcker och många av dem är väldigt läsvärda.
Det gäller att försöka att inte bygga upp för stora förväntningar också tror jag, för då blir man ofta besviken. Jag tror t.ex ofta att jag ska bli helt hänförd av en klassiker bara för att den räknas som en, och riktigt så är det ju inte.
Fast... är inte Peter Pan en teaterpjäs från början? En världsomsegling under havet och Skriet från vildmarken har jag läst. Jack London är inte heller riktigt min smak. Jag gillar Jules Verne, men dock brukar han ju inte riktigt räknas till de "allra viktigaste klassikerna som man måste känna till". Har du läst Of Mice and Men / Möss och Människor? Det är en av 1900-tals klassikerna som jag faktiskt gillar.
RaderaNuförtiden när jag plockar upp en "klassiker som man måste känna till för att duh det är en klassiker", så är jag mer mentalt inställd på att det ska bli en utmaning att ens läsa klart boken -.-' Jag läser för att ha roligt, inte för att vara kulturell/lärd/litterär.
Jo, men den är omskriven till en roman, visserligen för barn men det spelar ju ingen roll. Robin Hood är en samling medeltida ballader som skrevs ihop till en roman av Howard Pyle mycket mycket senare, så den har också ett annorlunda ursprung.
RaderaJack London är en av mina absoluta favoriter :P Men det finns en samling sådana klassiker som jag tror varit mer av tidens populärkultur som överlevt snarare än stora socialt och historiskt viktiga romaner, och de tenderar att vara något mer lättlästa tycker jag :)
Ja, jag har läst Möss och människor men det var ett tag sedan. Skulle vilja läsa om den. Minns att den inte gjorde något större intryck på mig.
Jag förstår det, så kan jag också känna. Men samtidigt tycker jag att det är väldigt roligt att läsa den typen av böcker just för att de varit viktiga för litteraturen i stort, eller för att jag läst/sett mycket om dem och vill veta vad de handlar om. Jag blir nyfiken på vad i dem som gjort dem till just "klassiker". Sen är det ju som med alla andra böcker, vissa gillar man och andra avskyr man (som Röda rummet typ).
Samma här såklart. Gillar egentligen inte tanken på kanon särskilt mycket, jag tror inte att en bok behöver räknas som klassiker för att vara bra, och jag avskyr tanken på människor som bara läser "fina" böcker och inte tror att något annat kan vara läsvärt. Men samtidigt så ligger det någonting i det där citatet; "A book can be undeservedly forgotten, but none can be undeservedly remembered". :)