Veckans recension: Naomi & Elys kyssförbudslista av Rachel Cohn & David Levithan

 

Den här boken är väldigt lik Nick & Norahs oändliga låtlista av samma författarduo, men det är inte på något sätt en uppföljare. Det är snarare en bok i samma stil, som följer en liknande mall. Precis som i Nick & Norahs oändliga låtlista byter vi genom boken berättarperspektiv, där de olika karaktärerna skrivits av de respektive författarna.

De två huvudpersonerna är, föga förvånande, Naomi och Ely. De har vuxit upp tillsammans som grannar och bästa vänner, och deras relation är nästintill syskonlik. Det finns ingen annan som känner den andra bättre. Men det finns problem som de hela tiden undviker. Naomi, som är snygg och vet det, har i hela sitt liv planerat att hennes första gång ska vara med Ely. Hon kan inte tänka sig någon annan. Problemet är bara att Ely är bög. Och en slampig bög, till på köpet. När han sätter klorna i Naomis pojkvän tar det hus i helvete och de två oskiljaktiga vännerna blir plötsligt fiender – och måste omvärdera hela sin vänskapsrelation.

Även om upplägget och karaktärerna är annorlunda i Naomi & Elys kyssförbudslista¸så är likheterna med Nick & Norahs oändliga låtlista uppenbara. Det handlar egentligen inte så mycket om handlingen, utan snarare om en känsla, ett skrivsätt och en stil som placerar de här två böckerna i exakt samma område.

David Levithan tilltalar mig eftersom han skriver om homosexuella killar i väldigt vardagliga situationer, utan att hänga upp sig på homosexualiteten i sig. Det är aldrig den som står i det riktiga centrum, och det uppskattar jag väldigt mycket, eftersom det normaliserar homosexualiteten på ett så odramatiskt vis. Jag tycker att det behövs fler böcker och filmer som inte problematiserar homosexualiteten i sig, utan istället fokuserar på allt som gör det till vilka andra kärleksrelationer som helst. Samtidigt har jag svårt för Levithans förkärlek för smörigt lyckliga slut, som får mig att höja på ögonbrynen och ha svårt för att tro på berättelsen.

Vilken tur då att Rachel Cohn befinner sig på andra sidan. Nick & Norahs oändliga låtlista var den första bok jag läste av någon av de här författarna, men sedan dess har jag hunnit bekanta mig lite mer med både Levithan och Cohn. Och jag tror att Cohn erbjuder en lite mörkare sida som balanserar de här två författarna mot varandra. Tillsammans blir deras böcker en blandning av humor, kärlek, vänskap och värme, men inte utan att ta upp problemen som uppstår i allt det.

Dock måste jag nog säga att jag gillar Nick & Norah mer än Naomi & Ely. Den här boken slår mig som långsammare och inte lika mycket av en streckläsningsbok – kanske för att den utpselar sig under längre tid. Den är också mycket rörigare. Det finns mycket bakgrundshistoria som vecklar ut sig under bokens gång, och många gånger är jag inte helt hundra på vad som faktiskt hänt och önskar att boken ville förklara det lite bättre. Jag kan också tycka att mycket av bokens skämtsamma fernissa känns överdriven, och det gör att man får svårt att ta boken på allvar.

En annan av anledningarna till att det blir rörigt är hur många karaktärer som blandas in. Medan Nick & Norah var strikt just Nick och Norah, så innehåller Naomi & Ely många fler karaktärer som får sina stickspår, och vissa av dem känns plågsamt onödiga. Dessutom är Naomis kapitel fulla av små illustrationer mitt i texten, små symboler som ersätter ord och som förmodligen ska vara spännande och roliga, men jag tycker mest att det är irriterande. Det stoppar upp flytet i texten på ett irriterande vis när man måste stanna upp och undra vad den där lilla illustrationen betyder.

Dessutom känns det som om den här boken skulle ha tilltalat mig mycket mer om jag läst den på engelska. Jag får en känsla av att boken skulle flyta betydligt lättare och kännas mer trovärdig om jag läst den på originalspråk. Mycket av känslan i boken tillhör nämligen New York och den puls man förknippar med staden, och jag tror att allt det försvinner lite i den svenska översättningen.

Men trots det är Naomi & Elys kyssförbudslista en bra ungdomsbok som jag kan uppskatta för hur den avdramtiserar homosexualitet och sätter relationerna i fokus, oavsett om de är romantiska eller vänskapliga. Och även om slutet är lite för Levithanskt för min smak så är det en fin liten bok, och jag kan inte låta bli att hoppas på fler böcker med ordet lista i titeln av den här duon.

”Naomi & Ely’s No Kiss List”, 2007