På hans begravning finns hans tre exfruar, hans två söner som alltid hatat honom och hans förlåtande, goda dotter. Hans storebror Howie är där, liksom hans gamla arbetskollegor från reklambyrån som han pensionerade sig ifrån för flera år sedan. Där finns några av de äldre människor som han hållt målarkurser för, och den objudna älskarinnan från många år tillbaka.Hans liv har varit stormigt; fullt av kvinnor och nöjen, men med åren alltmer styrt av sjukhusbesöken – det första när han bara var liten pojke och fick operera bort ett bråck i ljumsken. Sen dess verkar det bara ha gått utför – brusten blindtarm, förkalkningar i ådrorna, hjärtoperation på hjärtoperation tills den oundvikliga döden inträffar.
Det här är allt jag kan skriva om den här boken. Jag vet inte vad mer jag kan säga som inte bara är tomt återberättande av handlingen. Som ni säkert gissat så är vår huvudperson namnlös – en liten vink åt 1400-talsdramat Spelet om envar på vilken även titeln syftar på. Just titeln vill gärna få en att tro att huvudpersonens liv skulle kunna vara allas, och till viss del stämmer väl det (även om jag inte tror att genomsnittsmannen har tre förstörda äktenskap, en karriär på en reklambyrå och en bror som är miljonär). Det är lite som att ta vem som helst på gatan och bli inkastad i hans liv.
Boken är en slags biografi som, vad jag förstått, har en del drag av författarens eget liv. Den har egentligen ingen spännande intrig eller andlös spänning – det är ett liv från början till slut – eller från slut till början skulle man kanske kunna säga, eftersom boken börjar med huvudpersonens egen begravning. Själva berättelsen är ganska rörig och uppluckrad, olika episoder av huvudpersonens liv huller om buller som först tillsammans skapar en enhetlig bild.
Det stora temat genom boken är död. Det handlar om sjukdom och ålderdom, om vemodet i åldrandet och önskan att vara frisk och hel och ung igen. Trots att boken bär på dessa tunga och ganska svåra ämnen, så blir den aldrig sentimental – tack och lov. Den klarar balansgången på ett oerhört imponerande vis och blir till en varm och nästan mysig berättelse trots döden och sjukdomarna och ensamheten. Den är smart skriven på ett sätt jag verkligen uppskattar.
Trots att jag verkligen gillar läsupplevelsen så skulle jag aldrig sträcka mig till att kalla den en wow-bok. Så bra är den inte i mina ögon. Den är läsvärd och ganska avslappnande (åtminstone efter att, som jag, ha läst mig igenom en historisk grundkurs i litteratur med svårsmälta böcker från hundratals år före Kristus), men inte mer än så.
”Everyman”, 2006
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar