Elena försöker så gott hon kan att acceptera sig själv och den hon är. Hon jobbar på relationen till Clay, relationen till Jeremy och Flocken, men allra mest på relationen till sig själv.När hon som en del av sitt jobb undersöker rykten om varulvar som kan tänkas stämma, snubblar hon över någon som vill sälja information om varulvar, information som verkar vara väldigt äkta. Hon beger sig till Pittsburgh, där hon möter någonting hon aldrig ens drömt om.
Hon träffar två häxor. Inte ens i sina vildaste fantasier har hon någonsin trott på andra övernaturliga varelser än varulvar. Och trots att hon själv och de personer som står henne närmast kan förvandla sig till vargar har hon svårt att fullt ut acceptera vad hon ser och hör. De två häxorna är Ruth och Paige Winterbourne, som vill få Elena att gå med på att vara närvarande vid ett möte. Mötet är viktigt, och handlar om säkerheten för alla raser. För det finns inte bara häxor. Det finns vampyrer, halvdemoner och besvärjare. Men nu verkar någon fånga in eller döda olika individer med övernaturliga krafter. Häxorna Winterbourne vill göra någonting åt saken, och upprätta stabilt försvar tillsammans med de andra raserna.
Elena tvingas ge upp sina tvivel på Winterbournes teorier när hon dras in i situationer på liv och död. Är ett samarbete nödvändigt för Flockens överlevnad? De behöver verkligen inga fler bekymmer. Och det som väntar är verkligen bekymmer.
Tyrone Winsloe, den stenrika datornörden som skapat sig en förmögenhet på virtuella spel, har startat forskning på övernaturliga varelser. De som är med har anslutit sig av olika orsaker. Lawrence Matasumi är bara intresserad av forskningssyftet. Sondra Bauer letar efter spänning i ett liv hon allt mer hatar. Men själv är Ty Winsloe inte alls intresserad av forskningen. Han är bara intresserad av spelet. Jakten. Lika galen som rik är hans högsta önskan att få jaga och döda en varulv eller en vampyr.
Och Elena är det perfekta objektet.
Även om föregående boken Bitten slår mig som något bättre är det här helt underbar läsning. Det är roligt, det är sarkastiskt, feministiskt, spännande och originellt. Berättelsen kastar sig mellan genrer utan att tveka och blir aldrig tråkig.
Berättartonen är snabb och rolig, och jag älskar verkligen Elenas karaktär. Hon och Clay är ett av mina favoritpar med sitt ständiga hackande på varandra och den djupa kärlek och det beroende som ändå är grunden de båda står på. Alla personer är utstuderat genomtänkta, bra beskrivna och känns väldigt verkliga. Jag älskar både Elena, Clay och Jeremys karaktärer. Tyrone Winsloe är också ett exempel på en verkligt läskig skurk – hans hysteriska, galna och fullkomligt samvetslösa person är mer skrämmande än vad man skulle kunna tro, och i likhet med Sondra Bauers karaktär en tragisk men inte desto mindre tänkvärd person. Deras problem är aktuella i dagens samhälle och väl formulerade i berättelsen.
Boken är en sträckläsningsbok som inte går att släppa ens andra gången jag läser den. Efter att ha läst den en gång förut på svenska har jag nu givit mig på den engelska originalversionen och engelskan är inte särskilt svår alls. I jämförelse med den svenska översättningen med titeln Märkt är den till och med bättre och känns fylligare och mer passande. Jag märker av skillnader framförallt i slang, svordomar och dialog. Till exempel blir Clays sydstatsdialekt mer framträdande när man läser på engelska.
Stolen är intressant, rolig och spännande läsning och ett verkigt ideal för min sorts favoritbok.
Nästa bok, som inte finns på svenska, heter Dime Store Magic och huvudpersonen är Paige Winterbourne – med andra ord en av häxorna som introduceras här i Stolen.
Den ska man kanske ta och börja på nu.
”Stolen”, 2003
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar