Veckans recension: Förbannelse av Richard Bachman (Stephen King)

Billy Halleck är en advokat på väg uppåt. Han har en fru och en dotter och ett dyrt hus i den lilla staden Fairview, där den vackra illusionen döljer de rika människornas lidande.
Så kommer ett följe zigenare till staden. De uppträder och blir snart bortkörda igen, precis som de blir från varje stad och av alla människor.
Men innan de ger sig av råkar Billy köra över och döda en av dem.
Hans skuldkänslor är stora och hans liv knakar i fogarna en kort tid. Rättegången mot honom leds av en av hans vänner, och han blir frikänd utan något straff alls. Staden vill inte ha något att göra med zigenarna och bryr sig inte om att rättegången var orättvis och domaren jävig.
Så zigenarna bestämmer sig för att straffa Halleck själv. Den äldste av dem rör vid Billys kind och viskar ett enda ord.
Magrare.
Kort därefter börjar Billy, som varit väldigt överviktig under en stor del av sitt liv, att gå ner i vikt. Till en början är han glad och tillfreds med det, och det är hans fru också. Tills han upptäcker att han bara fortsätter gå ner. Och gå ner. Det spelar ingen roll hur mycket han äter; vågen visar att han ändå går ner orimligt mycket.
Billy börjar snart förstå att det har något med zigenarna att göra. Något med den gamle Taduz Lemke. Och medan hans fru slår sig ihop med den lokala doktorn för att försöka få honom inlagd på sjukhus och förklarad mentalt instabil, så vet Billy bättre. Han måste försöka hitta den gamle zigenaren och få honom att upphäva förbannelsen innan det är alldeles för sent.

Jag har inte läst Stephen King på ett tag och jag förvånas över hans berättarskicklighet och originalitet. Som alla av hans Bachman-böcker är Förbannelse mer samhällskritisk än någon av Kings ”egna” romaner, och det är genom hela boken ganska oklart vem som egentligen är den ”onda”. Är det zigenarna som vill få Billy att betala för det som hela det amerikanska samhället gör mot utbölingar som dem? Eller är det Billy själv, som representerar all den oförståelse och allt det hat som zigenarna får utstå? Vad är rätt och vad är fel?
Det är intressant och det går att applicera på så många olika samhällsskikt. Kanske är det mest störande om man bor i USA, men jag kan ändå känna av bokens budskap när jag läser.
Boken har en krypande känsla av obehag. Det är ingen skräck i den bemärkelse att det blir blodigt och mörkt, utan snarare en hemsk omvänd känsla av det man är van vid. Det är effektfullt och jag gillar det. Kanske är inte det här en av Kings bästa romaner, men den har en twist som är intressant och fortfarande aktuell.
Det förstör visserligen lite att jag sett filmen innan jag läste boken, men trots det tror jag att ingen kan påstå att överraskningsmomenten inte är bra.
Karaktärerna är som vanligt det som King lyckas bäst med och som hela boken bygger på. Alla från Billy Halleck till Taduz Lemke är väldigt levande. Min favorit måste ändå vara Ginelli, som praktiskt taget osar av karisma.

”Thinner”, 1984