Veckans recension: Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling

Harry Potter bor hos sin moster och morbror, det elaka paret Dursleys, och deras feta, odrägliga son Dudley, eftersom han egna föräldrar dog i en bilolycka när han var liten.
Harry önskar inget annat än att få lämna huset på Privet Drive bakom sig och aldrig mer behöva se det eller dess invånare.
Samma år som Harry ska fylla elva år börjar märkliga saker hända. Han får brev från ingen och när han tillslut får läsa ett av dem visar det sig att han inte är vem som helst – han är en trollkarl.
En helt ny värld öppnar sig för Harry när han börjar på Hogwarts, skolan för häxkonster och trolldom. För första gången i sitt liv får han vänner, Ron och Hermione. Han träffar den gigantiske Hagrid, skogvaktaren, och skolans berömde rektor Albus Dumbledore. Han får lära sig olika sorters magi och har massor med nya lärare. Och det är inte allt – i trollkarlsvärlden är Harry berömd, han är en person som alla känner till.
Förvånad upptäcker Harry att hans föräldrar inte alls dog i den bilolycka som hans släktingar övertygat honom om, utan blev mördade av den ondaste trollkarl som någonsin existerat – Lord Voldemort. Många i trollkarlsvärlden är fortfarande rädda att uttala hans namn. Han är mer känd som Ni-Vet-Vem eller Den-Som-Inte-Får-Nämnas-Vid-Namn. Det som gör Harry berömd är att han överlevde Voldemort. Han är den första som någonsin gjort det, och det berövade dessutom Voldemort hans krafter.
Men det finns en av lärarna på skolan som inte alls tycker om honom – professor Snape, trolldrycksläraren. Harry blir övertygad om att Snape har något ont i kikaren.
Snart börjar Harry, Ron och Hermione ana att något hålls gömt i skolan, något under extremt skydd som någon nu försöker stjäla. Harry och hans vänner får inget stöd av varken lärare eller rektor Dumbledore i sina farhågor, och tillslut tycker Harry att det är dags att ta saken i egna händer.

Det här är första boken i serien om pojken Harry Potter och hans äventyr, en av de bästa och mest hyllade bokserierna någonsin. För mig är den här serien i det närmaste helig, och jag kommer nog aldrig kunna se på dem som ”bara böcker”. Det här är böckerna som fick mig att börja läsa på allvar och jag älskar dem.
Det är den kortaste boken i serien, på omkring 300 sidor. Det är en bok för barn såväl som vuxna, och det känns inte särskilt löjligt att Harry är så ung som han är, eftersom han är anmärkningsvärt vuxen för sin ålder. Boken är varm, ganska oskyldig nu i början och med ett mått av humor strött över allvaret.
Det är en mysig bok som introducerar läsaren i trollkarlsvärlden på ett sätt som är både humoristiskt och självklart. Denna nya världs system och upplägg är så roligt och samtididgt trovärdigt på ett sätt som gör boken till en otroligt skickligt skriven roman.
Det här är porten till den sju böcker långa serien som bara blir bättre och bättre, och detta är en serie som alla med ögonen kvar borde läsa.Nästa bok heter Harry Potter och Hemligheternas kammare.

”Harry Potter and the Philosopher’s Stone”, 1997