lördag 30 april 2016

Brinnande bra böcker

Idag är det alltså Valborgsmässoafton! Det blir inget bål för mig, eftersom jag fortfarande är i England, men tänker att jag ändå kan fira in våren här på bloggen med några eldiga böcker:


Eldfödd av Stephen King är given - om en flicka som kan sätta fyr på saker med blotta tanken.

Haunted av Kelley Armstrong - en av böckerna i serien Otherworld, om den döda Eve som försöker skydda sin dotter från andra sidan graven.

Fahrenheit 451 av Ray Bradbury passar osedligt bra in, med sin kända öppningsmening "It was a pleasure to burn."

Harry Potter och den flammande bägaren har också eld på omslaget, från den ungerska hornsvansen som Harry måste bekämpa i fjärde boken.

Var är Alaska? av John Green (finns också i nyutgåva på svenska med titeln Efter Alaska), om att älska någon som man kanske faktiskt inte känner alls.

Neverwhere av Neil Gaiman är en personlig favorit, om en alldeles vanlig man som blir indragen - eller neddragen - i ett underjordiskt London.

Men of the Otherworld är ännu en bok i serien av Kelley Armstrong, som fungerar som ett komplement till serien. Den är nämligen en novellsamling om just männen som finns i den annars kvinnodominerade serien.

Vargarna i Calla av Stephen King är den femte boken i hans magnum opus Det mörka tornet, som ju faktiskt håller på att bli film just nu.

Harry Potter and the Order of the Phoenix är sist ut - naturligtvis måste det finnas eld på en bok som har ordet fenix i titeln!

Det verkar dock som att eld på bokomslag är någonting som hör fantasygenren till, iallafall tyckte jag mig märka det när jag letade efter böcker jag läst med eld på omslaget. Det finns ju bara en bok på den här listan som inte hör till genren. Eller kan ni hitta exempel som inte är fantasy?

fredag 29 april 2016

En helg i pluggets tecken

Jag har väldigt mycket att göra i skolan just nu, och har avsatt hela helgen för att plugga ikapp allting så mycket som möjligt. Ikväll läser jag dels om civil rights-rörelsen i USA, till min kurs English Speaking Cultures, men också poesi till min English Literature-kurs. Så just nu är det ett återseende av bland annat Shakespeare, Percy Bysshe Shelley och Sylvia Plath. Jag är ju inte en särskilt stor läsare av poesi, men jag skulle gärna vilja bli bättre på det, och försöker göra mitt bästa för att dechiffrera och analysera dikterna så gott jag kan. Hur är det för er, tycker ni om poesi?

Förutom dikterna läser jag som sagt också The Blue Flower av Penelope Fitzgerald (som tack gode gud är rätt lättläst), och jag ska skriva uppsatser både om feminism och om James Baldwins Another Country.  Men den boken tyckte jag mycket om, så förhoppningsvis kommer det gå okej!

torsdag 28 april 2016

En kväll med Novalis

Jag spenderar kvällen med en kopp te och Penelope Fitzgeralds The Blue Flower, en fiktiv roman om filosofen Novalis. Det är nästa bok som jag ska ha läst till skolan, så jag försöker lägga på ett kol. Vad läser ni?


onsdag 27 april 2016

Mer Kipling - på bio

Igår kväll gick jag på bio och såg den nya filmatiseringen av Djungelboken - trots att jag vet att det inte går att göra böckerna rättvisa har jag verkligen velat se den (som ni kanske minns hade jag en period av total Djungelboks-besatthet för ett par år sen, när jag jämförde illustrationer, och till och med tittade på en tecknad rysk 70-talsfilmatisering). 

Den nya filmen var inte perfekt men jag gillade den faktiskt över förväntan. Den var såklart väldigt lik den gamla Disney-filmen, men blandade också in fler element från böckerna, däribland mer mörker, vilket jag gillade. Ändå är det synd att så mycket av böckernas styrkor går förlorade i den moderna tappningen. Jag tycker till exempel att det är synd att göra Kaa till en fiende när han är Mowglis bundsförvant i boken, eller att inte ha med Bagheeras förflutna alls.

Hur som helst gillade jag ändå filmen, den var väldigt vacker, välgjord och spännande, och erbjuder lite mer respekt för Rudyard Kipling än sin tecknade föregångare. Förmodligen är den bäst att se på bio, så se till att se den medan den går!


måndag 25 april 2016

Tips från världens alla hörn

På Världsbokdagen i helgen gjorde jag ett inlägg om hur pinsamt lite icke-västerländsk litteratur jag läser. En del av problemet är tveklöst att det är väldigt svårt att hitta boktips från andra delar av världen, men tack vare en kommentar på helgens inlägg har jag fått några böcker att kolla upp. Och som svar på den kommentaren tänkte jag idag ta och tipsa om en bok från varje land som jag läst någonting från. På det sättet hoppas jag att jag kan sprida lite boktips från hela världen. Jag blir superglad om ni vill kommentera och ge mig tips också, för jag vill verkligen bli bättre på att läsa böcker från fler länder!

Nord- och Sydamerika:

Europa

Asien:
Ryssland: Brott och straff av Fjodor Dostojeviskij

Afrika:
Algeriet: Kärleken, kriget - en algerisk mosaik av Assia Djebar

Oceanien:

Som ni ser har min lista en rejäl slagsida åt det europeiska hållet. Innan 2016 är över skulle jag hemskt gärna vilja läsa iallafall en bok från Kina, någonting från Mellanöstern och mer från Afrika och Sydamerika. Har ni några tips? Vilka länder vill ni läsa mer från? 

söndag 24 april 2016

Recension: Frukost på Tiffany's av Truman Capote

Det här är det första jag läser av Truman Capote, som förmodligen är mer känd för sin dokumentärroman Med kallt blod. Frukost på Tiffany's är i sin tur nog mer känd som film, med Audrey Hepburn i huvudrollen. Själv har jag varken haft någon koll på boken eller sett filmen, så det kändes som om det var dags att fylla i det hålet i min allmänbildning. Dessutom är boken så pass kort att jag tyckte att den passade bra in mellan mina tyngre kursromaner.

I ett nedgånget brunstenshus i New York bor en ung författare som drömmer om framgång med sina noveller. När den excentriska Holly Golightly flyttar in i våningen under blir han trollbunden av hennes person, och under ett år bekantar sig den unge författaren allt mer med henne. Men Holly är en paradox av motsägelser, och det blir en bekantskap som den unge författaren aldrig kommer glömma.

Jag blev lite förvånad över hur kort Frukost på Tiffany's är - både till längd och upplägg liknar den mer en novell än en roman. Persongalleriet är litet och berättelsen starkt begränsad. Men det tjänar bokens syften väl, den känns varken överdriven eller som om den saknar något.

Och jag tycker om den - Frukost på Tiffany's är en välskriven, skickligt sammanhållen berättelse som fokuserar på den fascinerande Holly Golightly, som lever ett utsvävande och okonventionellt liv i fyrtiotalets New York. Hon känns befriande och intressant i egenskap av kvinnlig karaktär, även om hon är beskriven genom en manlig blick. Hade boken skrivits idag hade Holly nog kunnat passas in i mallen för "the manic pixie dream girl", och det är en jämförelse som är med mig under hela läsningen, men med tanke på bokens ålder känns det ändå som att jag kan ursäkta det.

Boken lyckas så väl i att göra Holly Golightly mystisk tack vare att den använder sig av en utomstående berättare. Den namnlösa författaren kretsar som en planet runt Hollys sol, och betraktar henne på håll vilket tillåter hennes karaktär att bli öppen för tolkning på ett sätt som jag verkligen gillar. Det påminner om tekniken som finns i Den store Gatsby, där handlingen kretsar kring en särskild person vars myt hålls vid liv genom avståndet som upprätthålls. Det är inte svårt att se hur Holly Golightlys karaktär har allt som blivit grunden till den ikon som Audrey Hepburns tolkning av henne resulterat i.

Sen är jag ju svag för ramberättelser och jagperspektiv, och den här boken har båda delar. Jag gillar den tillbakablickande nostalgin i boken, känslan av minnen och saknad och den typ av glorifiering som man ofta ger människor i efterhand. Frukost på Tiffany's är kanske inte den mest spännande eller fängslande boken jag läst, men den är fascinerande i sitt porträtt av Holly, och absolut läsvärd med sin humor som ligger som en fernissa över den både lättsinniga och tragiska figuren som den kretsar kring. Som introduktion till Truman Capotes skrivande känns den också relevant, och jag är glad att jag läst den här lilla boken.

Frukost på Tiffany's finns dessutom i en annan översättning med ett betydligt snyggare omslag från Bonniers, för den som, liksom jag själv, blir lite avskräckt av det här hiskeliga omslaget. Nu är det alltså bara att se till att kolla in filmen också!

"Breakfast at Tiffany's", 1958

lördag 23 april 2016

Världsbokdagen

Idag är det Internationella Världsbokdagen! Förra året uppmärksammade jag den genom att fylla i en karta som visar hur jag läser, rent geografiskt. Eftersom ett av mina långsiktiga mål är just att läsa mer från andra länder än Sverige och de engelskspråkiga, så gör jag om det i år - med hopp om att fler och fler länder ska vara röda för varje år. Skillnaden mot förra året är inte jättestor, men den finns - nya länder på kartan är Nigeria, Colombia, och Irland - på grund av böcker som En halv gul sol, Allt går sönder, Hundra år av ensamhet och Dorian Grays porträtt.

Om ni också vill fylla i en karta går det att göra det här. Annars - har ni några tips på bra böcker som inte är skrivna på svenska eller engelska från början? Att inte ha läst någonting från länder som Kina, Indien och hela Mellanöstern är ju helt befängt, och något jag borde ändra på snarast möjligt.

fredag 22 april 2016

I Kiplings trädgård

Idag tog jag tillfället i akt att åka till Rottingdean, som är en del av Brighton, och se huset där Rudyard Kipling bodde mellan 1897 och 1903. Jag är ju väldigt förtjust i Kipling, även om han är djupt problematisk (han är trots allt mannen som myntade begreppet "den vite mannens börda"). Men både första och andra Djungelboken tillhör mina favoriter, och han var ju en Nobelpristagare, så jag satte mig på bussen för att se vad jag kunde hitta om honom.

I Rottingdean finns alltså The Elms, huset där Kipling bodde med sin familj under några år, och en väldigt vacker park som hört till huset. Nu får allmänheten vandra omkring där, och fastän vädret kunde varit bättre var det väldigt fint.

En bit ifrån parken ligger The Grange, ett hus som har ett litet museum med ett rum tillägnat Kiplings år i Rottingdean. Där fanns en del foton som tagits i och omkring huset, lite information om Kipling, hans familj och de böcker han skrev medan han bodde där - Kim och några av Just så-historierna.

Det hela var väldigt litet, men intressant. Längre bort i Sussex finns Kiplings andra hus, lämnat med hans tillhörigheter i. Jag skulle hemskt gärna vilja åka dit, men vi får se om det blir tillfälle till det innan terminen är slut. Nu har jag ändå fått lite av en smakbit från en av mina favoritförfattares liv. Har ni någon författarplats ni skulle vilja se?





onsdag 20 april 2016

Dags för en liten klassiker

Jag har läst så mycket på engelska de sista månaderna att jag kände för att ge mig på något på svenska. Nu har jag nyss börjat på Frukost på Tiffany's av Truman Capote, som väl egentligen är mer känd som film, men som jag ändå gärna vill läsa. Vad läser ni?


måndag 18 april 2016

En heldag Harry

Igår gjorde jag en av de saker jag velat göra allra mest ända sen jag kom till England - och innan dess också, faktiskt. Jag gick på The Making of Harry Potter Studio Tour! För er som inte känner till det, så är det platsen där man spelat in mycket av Harry Potter-filmerna, och där man nu kan se alla saker och sets som används i filmerna.

Jag åkte en ordnad bussresa dit (och organisatörerna visade Harry Potter and the Prisoner of Azkaban hela vägen dit). Och det var verkligen helt otroligt kul att se Gryffindors uppehållsrum, Snapes klassrum, Diagongränden, alla kläder och saker som skapats med en otrolig känsla för detaljer. Jag tror att bilderna ger en bättre uppfattning om hur det var! (Men att se det i verkliga livet rekommenderas verkligen).



Nu är jag en mycket nöjd men mycket trött Harry Potter-nörd som fått sitt lystmäte för ett tag framöver. Och som dessutom blivit väldigt sugen på att läsa om alla Harry Potter-böckerna...

söndag 17 april 2016

Se men inte röra

En av de värsta/bästa sakerna med att bo i England är att böckerna här ofta är så väldigt mycket snyggare. Det är bra eftersom att det är fantastiskt roligt att spendera timmar på Waterstones, men dåligt för att habegäret är näst intill omöjligt att stoppa. Igår hittade jag till exempel den här väldigt minimalistiska utgåvan av American Psycho, helt i linje med bokens handling. Jag dreglade över den och ungefär tio böcker till, men jag lever både på studentbudget och måste tänka på att jag måste ta med mig allt jag köper tillbaka hem till Sverige i juni. Hur som helst har det ju aldrig varit olagligt att titta...


lördag 16 april 2016

Recension: All the Bright Places av Jennifer Niven

Den här boken har verkligen tjänat som en påminnelse om hur fundamentalt olika två böcker kan vara.  All the Bright Places är nästan precis lika lång som den förra boken jag läste, The City and the City, men har tagit mig mindre än två dagar att läsa - medan The City and the City tog mig två veckor! Men nog om det - det här är en bok som jag sett hyllad på mer än ett ställe, och jag tyckte att jag förtjänade någonting lite mer lättläst mitt bland all kurslitteratur.

Violet har förlorat sin syster i en tragisk olycka och har efter nio månader fortfarande inte hämtat sig. Under de märkligaste av omständigheter möter hon Finch, skolans konstigaste kille. Finch är känd för hur extrem han är, hur han hamnar i trubbel, slåss och gör sjuka saker. När de två sedan måste göra ett skolarbete tillsammans utvecklas deras relation till någonting mer. Finch och hans intensitet lockar ut Violet i livet igen, men vad hon inte vet är att Finchs egen värld blir allt mörkare.

All the Bright Places påminner mig om många andra böcker samtidigt. På flera sätt är den väldigt lik flera engelska ungdomsböcker jag läst de sista åren - det går att dra paralleller framför allt till The Fault in Our Stars och Eleanor & ParkDet är inte alltid någonting positivt, för det finns tillfällen när den här boken rör sig alltför nära det där filmiska, lite tillrättalagda som jag tycker att förvånansvärt många amerikanska ungdomsböcker dras med. Det vill säga att det finns element i All the Bright Places som påminner om romantiska high school-filmer, och där kanske framför allt dialogen tangerar någonting alltför planerat och tillrättalagt. Det går stick i stäv med bokens mörkare och allvarligare teman, som visserligen neutraliserar den glättighet som finns, men som också kräver att man tar dem på fullt allvar för att boken ska fungera.

Men det är också det sämsta jag kan säga om All the Bright Places. För herregud, vad skönt det har varit att bara djupdyka rakt ned i den här medryckande, välskrivna och engagerande boken! Jag har legat vaken och läst i timtal utan att kunna släppa den. Det som mest av allt drar mig med är att det finns en djup mänsklighet hos bokens karaktärer, och då kanske framför allt hos Finch. Den här romanen är som allra bäst när den går in under huden på honom, låter läsaren uppleva hans pulserande brådska, hans intensiva livsglädje, blandad med skuld och smärta och bottenlös desperation. Mer än något annat är boken fantastisk i sin förmåga att beskriva honom som människa, påverkad av psykisk sjukdom, men inte vare sig offer eller helgon.

Jag uppskattar boken väldigt mycket för det, och för att den närmar sig ämnet psykisk ohälsa med målet att inte stigmatisera eller döma. Med det sagt kan jag ändå känna att boken framåt slutet rör sig lite väl mycket mot något som kan kännas som en skolbänksdiskussion om mobbing, självmordstankar och psykisk sjukdom på ett sätt som känns lite trist och förutsägbart. Samtidigt gör den det med en sådan genuinitet att jag inte kan låta bli att tycka att det är bra. För visst är det viktiga ämnen som bör tas upp och diskuteras och avstigmatiseras, och kanske är det bara jag som är överkänslig för allt som vågar andas skrämselpropaganda. Trots allt gör All the Bright Places ett bra jobb i att göra sina karaktärer mänskliga och inte till exempel.

Jag uppskattar också att boken har en viss humor, en värme och ett djup som lyfter den långt över de klichéer och stereotyper som den emellanåt rör sig så farligt nära. För den lyckas faktiskt. Jag gråter, jag skrattar, jag är lite kär, jag fattar grejen. Och jag tror framför allt att boken kan tjäna som viktig läsning för många - inte bara för sina viktiga teman utan också för att det är en väldigt medryckande och välskriven bok. Med pluspoäng för sina snygga referenser till Virginia Woolf!

"All the Bright Places", 2015

fredag 15 april 2016

Den Där Känslan

... när man äntligen kan börja läsa en bok man har lust till, och som med en gång drar en med sig. Jag har legat vaken i flera timmar och kommit nästan hundra sidor in i All the Bright Places. Den tilltalar mig allt mer, inte minst eftersom det är så skönt att gå från något man verkligen hatat att läsa till något som går så här lätt. Jag behövde verkligen detta! Vad läser ni?


onsdag 13 april 2016

Recension: The City and the City av China Miéville

Hade jag haft ett val hade jag aldrig läst ut den här boken. Men nu var det en som jag var tvungen att läsa till skolan, där jag just nu pluggar engelsk litteratur och där The City and the City är den första boken som ska diskuteras.

Tyador Borlú arbetar som polis i staden Besźel, som är unik i det att den ligger på samma plats som staden Ul Qoma. Mellan de två städerna råder det stränga regler - man får inte låtsas om eller märka invånarna från den andra staden, och från barnsben lär man sig att inte se de delar av staden som inte är ens egen. Den som korsar gränserna, eller som med flit märker saker och människor, blir hårt bestraffade. Men så blir Borlú inkallad till ett fall med en ung mördad studentska. Jakten på vad som hänt henne för Borlú över alla gränser som han lärt sig att respektera, och ledtrådarna verkar visa att den unga kvinnan varit något mycket, mycket stort på spåren. Något som förändrar hela det sätt som städerna förhåller sig till varandra på.

Rent handlingsmässigt trodde jag verkligen att jag skulle tycka om The City and the City - upplägget verkade originellt och intressant, och framför allt tyckte jag att det var kul att få läsa någonting modernt till en universitetskurs i litteratur. Men redan från sida ett har jag haft enorma problem med den här boken.

Självaste tanken på två städer som ligger tillsammans men åtskilda känns lockande, men boken lyckas aldrig riktigt förklara varför det fungerar som det gör - och framför allt inte hur systemet alls kan upprätthållas. Jag tycker det känns väldigt svårt att logiskt kunna förklara hur två sådana här städer skulle kunna fungera, och när boken inte heller erbjuder någon vettig förklaring till hur det kommit sig att städerna skiljts åt blir det ännu svårare att ta det hela på allvar.

Men mitt allra största problem med boken - självaste det som gjort att det tagit mig veckor att läsa den - är att jag helt enkelt inte bryr mig. Det kan ha att göra med att det här är en bok jag varit "tvungen" att läsa, men jag tror också att boken genuint misslyckas med att väcka intresse hos mig. Alla som följer mig regelbundet här på bloggen vet att jag har väldigt svårt för mordgåtor och kriminalromaner, och det finns ingenting nytt eller spännande i mordet i The City and the City. Redan i första kapitlet känns konceptet uttjatat.

Framför allt lyckas jag inte uppbåda något intresse för karaktärerna. Borlú är en tråkig, stereotypisk huvudkaraktär som jag aldrig får något vidare grepp om. Han har få karaktärsdrag och halvvägs igenom boken kan jag fortfarande inte minnas vad han heter. Andra karaktärer är lika trista och styrs av varsitt enda karaktärsdrag; en kännetecknas av att hon konstant svär, en annan för att han är otrevlig, och så vidare. Jag hittar inte tillstymmelse till karaktärsutveckling någonstans i boken, och när jag inte lyckas bry mig om karaktärerna är det ännu svårare att bry sig om vad som händer dem. Hela boken igenom är jag fullständigt likgiltig inför vändningarna som handlingen tar.

Språket i boken har också med saken att göra - sällan griper det tag, aldrig känner jag mig särskilt träffad. Det är ett slags standardspråk som varken gör från eller till, utan i mina ögon mest bidrar till att göra boken ännu tristare.

Det jag dock uppskattar The City and the City för, är dess unika premiss och hur den belyser hur vi alla väljer att inte se saker, oavsett vilka städer vi är i. Jag kan också tänka mig att någon annan skulle ha mycket större behållning av boken än vad jag har, eftersom min läsning färgats av tidspress och ett ointresse som gjort att jag skumläst, vilket boken kanske inte gjort sig helt förtjänt av. Det är inte min typ av bok - men om man gillar kriminalromaner, sci-fi och fantasy tror jag säkert att man kan tycka om den.

"The City and the City", 2009

måndag 11 april 2016

söndag 10 april 2016

Vårenkät

I väntan på att jag får tummen ur med The City and the City; en vårenkät!

1. Hur är våren där du befinner dig?
Jag befinner mig ju i södra England, och hit har våren verkligen kommit! Det är påskliljor, ekorrar, solsken och tunna jackor. Ganska ofta med inslag av en massa regn, men så är det ju också England...

2. Vilken bok som kommer ut i vår är du mest taggad på?
Jag är ganska taggad på nästa del i Stephen Kings trilogi om Bill Hodges, men jag får nog vänta med att läsa den till sommaren. Annars John Ajvide Lindqvists Vårat blod våran hud våra ben.

3. Berätta om ett bokomslag som får dig att tänka på våren.
Muminboken Trollkarlens hatt 'får mig att tänka på våren - även om det väl är en sommarbok egentligen?

4. Var någonstans kommer du läsa i vår?
I mitt studentrum mest, tror jag!

5. Hitta ett bokomslag med solen på!
Flickan som älskade Tom Gordon har en sol mellan träden!

6. Har du några favoritböcker om våren?
Nej, inte egentligen - ingen på rak arm iallafall.

7. Hitta en bok med många olika färger på!
Jag ger dig solen av Jandy Nelson!

fredag 8 april 2016

Känner mest så här just nu

Jag får återigen ursäkta att jag är så dålig på att blogga för tillfället - jag är fullkomligt dränkt i skolarbete. Mest av allt känner jag så här:


torsdag 7 april 2016

Nytt från Ajvide

I veckan såg jag förresten att John Ajvide Lindqvist kommer med en ny novellsamling! Så här snygg. Själv har jag fortfarande inte läst vare sig Pappersväggar eller Låt de gamla drömmarna dö. Jag är helt enkelt hopplös på att läsa noveller! Ändå vill jag ju så gärna - särskilt skräck passar så bra i novellform, tycker jag. Gillar ni att läsa noveller?


tisdag 5 april 2016

Jag kämpar på

Lite så här ser det ut hos mig just nu; jag har en essä att skriva, en roman att läsa och en lista med begrepp att kolla upp. Jag har inte ens kommit hundra sidor in i The City and the City, men jag kämpar på! Jag har trots allt en deadline, men det gör bara boken tristare att läsa. Men som tur är har jag också fått läsa en lysande skräcknovell av Roald Dahl, det är alltid något (märk väl min väldigt intellektuella kommentar "subtext deluxe"...). Vad läser ni?


söndag 3 april 2016

Hyllan 2.0

När jag var hemma i Sverige passade jag på att lämna några av de böcker jag läst ut medan jag varit här, och få lite mer rum i min lilla hylla här i England. Men såklart gick det inte att motstå att ta med mig ett par böcker tillbaka ändå - H is for Hawk av Helen Macdonald som jag köpt för längesen och som jag verkligen vill läsa, och The Call of the Wild, som jag ju älskar men som jag aldrig läst på engelska. Så nu ser hyllan ut så här!

lördag 2 april 2016

Skäms lite - och så april

Jag ramlade visst ned i ett påsklovsformat kaninhål - jag ber så hemskt mycket om ursäkt för hur tyst det varit på bloggen de sista dagarna. Jag skyller det på att jag haft lov, rest mycket och på att boken jag läser för tillfället - The City and the City av China Miéville - inte tilltalar mig särskilt mycket. Tyvärr kan jag inte lägga undan den heller, eftersom det är en skolbok som snart måste vara utläst.

Jag hoppas iallafall att er påskläsning varit mer produktiv än min! Nu har jag nyss kommit tillbaka till England, och insett att det är april - det innebär ju en ny bok till Månadens favorit. Jag kör på en riktig klassiker eftersom en ny filmatisering av den snart når biograferna - den fantastiska Djungelboken (både första och andra) av Rudyard Kipling.