måndag 2 februari 2015

Recension: Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Ett öga rött är en sådan där bok som följt mig länge utan att jag läst den. Första gången jag hörde talas om den gick jag i nian och Jonas Hassen Khemiri skulle komma och prata om boken på min skola. Sedan dess har jag tänkt att jag borde läsa boken, men det har dröjt ända tills nu innan det faktiskt blivit av.

Halim är femton år och tycker sig ha genomskådat allt, framför allt integrationsplanen som ska göra alla invandrare svenska och som han vägrar bli en del av. Sedan hans mamma dött har han flyttat till en annan stadsdel i Stockholm med sin pappa, och börjat i en ny skola. Där börjar han se tecken på integrationsplanen överallt, och i ett sökande efter sin arabiska identitet börjar han föra ett privat korståg mot svennefieringen. Samtidigt inser Halim att hans pappa är betydligt mesigare och svagare än vad han tidigare förstått.

Ett öga rött är skriven i dagboksform ur Halims jagperspektiv, och det som kanske är allra mest utmärkande för den här boken är dess språk, eftersom den är skriven på bruten svenska. Till en början var det lite knepigt att komma in i boken, men det tog inte lång tid innan jag insåg att språket är vad som är den här bokens största förtjänst. Förortsslangen, det icke-grammatiska, det talspråkiga, det som man i vanliga fall kallar inkorrekt eller brutet, bildar i Ett öga rött helt nya möjligheter för svenskans användning. Det är fascinerande och inte minst roligt att läsa, även om jag inte kan låta bli att undra över hur relevanta alla slanguttryck är nu, så här mer än tio år efter att boken först skrevs.

På grund av sitt språk och sin unga huvudperson är det lätt att läsa Ett öga rött som en ungdomsroman - den går dessutom i ett snabbt tempo och är väldigt lättläst. Men de teman boken tar upp är betydligt mer vuxna. Halims längtan efter en identitet och en kultur är snyggt gestaltade och inte minst väldigt relevanta, kanske mer nu än när boken faktiskt kom ut. Men de frågor som Halim brottas med är ofta inte specifika för någon med invandrarursprung - lika ofta är de universella för den unga sökande människan. Det är ensamhet, utanförskap och identitetssökande i ett samhälle som aldrig verkar göra sitt bästa för att förstå, och där närmar sig Ett öga rött snarare böcker som Räddaren i nöden och andra böcker om unga, sökande män.

Som tur är, är också boken ofta ganska rolig. Den har en bitande humor som inte sällan beror på Halims uppblåsta bild av sig själv (också detta är en bok som kräver att man som läsare tar sin berättare med en rejäl nypa salt). Men samtidigt kan Ett öga rött också vara väldigt allvarlig och ibland rentav sorglig. Den är en underhållande typ av samhällskritik som går lätt att läsa och som jag fann betydligt lättare att till mig än vad jag först trott.

Dock tycker jag nog att själva språkexperimentet är betydligt intressantare än berättelsen i sig, som liknar så många andra "ung sökande man"-böcker. Att erövra och stöpa om det svenska språket på det här sättet är inte bara coolt att läsa, utan dessutom oerhört inspirerande. Och för det tycker jag verkligen, verkligen om den här boken.

"Ett öga rött", 2003

2 kommentarer:

  1. Jag läste den här under min utbildning (svensklärare...) och minns att jag hade flera kurskamrater som tyckte att den var jättejobbig att läsa på grund av språket. Själv hade jag inte alls det problemet, jag tyckte att det flöt på rätt bra. Jag tycker som du att språket i boken är mer intressant än själva berättelsen, som jag inte tyckte var så där jättefantastisk som många andra tyckte. Jag skulle gärna läsa fler liknande böcker, har du något tips?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, jag tror att Marjaneh Bakhtiari har skrivit en bok som också är på "invandrarsvenska" fast i Malmömiljö, som heter "Kalla det vad fan du vill" - om det är liknande språkexperiment du är ute efter alltså! Annars har ju Khemiri skrivit fler böcker som jag tror går på samma teman, med invandring i det moderna Sverige, bland annat "Montecore - en unik tiger" och "Jag ringer mina bröder". Johannes Anyuru tror jag också skriver liknande grejer. Men jag har inte läst någon av de här böckerna så jag vågar inte gå i god för dem, haha!

      Radera