Cadence är det äldsta barnbarnet i den gamla fina amerikanska familjen Sinclair, välbärgad och ansedd. Ingen är annorlunda, kriminell eller konstig. De är alla vackra och lyckade, åtminstone på ytan. Somrarna tillbringar familjen på sin privatägda ö, där barnen bildat starka vänskapsband. Förutom Cadence är det hennes yngre kusiner Johnny och Mirren, men också Gat, som inte är släkt med resten av dem på riktigt. Trots att han ägnat alla sina somrar tillsammans med familjen är han fortfarande utbölingen bland dem. Men den femtonde sommaren på ön händer någonting. Cadence råkar ut för en olycka och efteråt minns hon mycket lite och lider av fruktansvärda migränanfall. När hon återvänder till ön försöker hon desperat minnas vad det egentligen var som hände. Vad upplevde hon som var så fruktansvärt att hennes hjärna trängt undan det?
Till en början hade jag lite svårt att komma in i Kanske är det allt du behöver veta. Jag tror mest att det berodde på alla namn, både på karaktärer och platser på ön. Just i början av boken finns ett litet släktträd över familjen, och det är tur, för jag blir allt som oftast tvungen att titta på det. Vem var Johnnys mamma nu igen? Vem var Mirrens syskon? Det är irriterande och egentligen ett dåligt betyg till boken att jag inte kan skilja karaktärer och platser åt ordentligt, ens efter att handlingen fått upp farten.
Men i övrigt finns det mycket i boken som jag verkligen gillar - det här med välbärgade familjer och deras hemligheter har faktiskt en väldig dragningskraft. Det är väl något med den bedrägliga ytan, perfektionen som ofta visar sig ha avgrundsdjupa sprickor. Kanske är det allt du behöver veta leker med den bilden på ett ytterst skickligt sätt, även om jag då och då önskar mig ännu mer djupdykning i karaktärerna för att lära känna dem bättre. Ju längre in i boken man kommer, desto mer tragisk ter sig den till synes så fantastiska familjen, som invärtes faller sönder på grund av missunnsamhet, självömkan och girighet.
Ofta tänker jag faktiskt på boken Musselstranden, som visserligen skiljer sig mycket från den här boken, men som också har flera gemensamma nämnare; samma vackert skimrande sommarskildringar och samma känsla kring vänskapsbanden mellan barnen, och dessutom den ansedda familjen som rasar ihop under sin fasad.
Men den påminner mig också om en helt annan bok, och till på köpet några filmer. Jag vet att jag nog inte borde skriva för mycket om slutet, men jag kan bara inte låta bli. Kanske är det allt du behöver veta innehåller nämligen något som inte kan betecknas som något annat än en plot twist, som vänder berättelsen upp och ned och snarare för tankarna till Patient 67 än någon annan bok. Vad den består i ska jag inte ge mig in på, men faktum är att jag inte är helt säker på om jag gillar den eller ej. På sätt och vis blir vändningen så stor att den kommer i vägen för bokens andra styrkor - den blir liksom allt man ser och kommer ihåg när man slår igen boken.
Samtidigt känns det uppfriskande att bli lite chockad. Vändningen är så bra uppbyggd och snyggt konstruerad att jag inte alls anat att den skulle komma. Det är ingen underdrift att säga att jag tappade hakan, och det är en känsla jag upplever väldigt sällan när jag läser - särskilt ungdomsböcker! För det kommer jag minnas den här boken, även om jag inte kan bestämma mig riktigt för precis vad jag tycker. Men det är en minnesvärd och fängslande berättelse som går att läsa både som tonåring och som vuxen, det tvivlar jag inte på.
De av er som läst boken får hemskt gärna kommentera vad ni tyckte om slutet, så kan vi ha en diskussion bland kommentarerna som är alldeles fylld av de spoilers jag inte kan nämna här...
"We Were Liars", 2014
jag tyckte slutet på boken var ganska förutsägbart, den tog ganska lång tid att komma in i och när man väl tyckte att de blev spännande så känns det som att den sluta. men overall så tror jag att jag ger den 3,5/5 för den var fint skriven och hade ett fint budskap.
SvaraRaderaden va bra
SvaraRaderaok
SvaraRaderajag tyckte att den var dålig för att den var långtråkig. Men liteeeeee intressant.
SvaraRaderaJag tycker mycket om den här boken. Jag har läst den flera gånger och håller nu på med ett läsprojekt där jag läser boken tillsammans med mina elever i svenska på högstadiet. Jag tycker att boken är mycket gripande och vacker. Den behandlar teman som sorg, förlust och kärlek. Av alla mina elever var det bara några enstaka som lyckades klura ut slutet i förväg (några blev arga på slutet).
SvaraRaderadålig
SvaraRadera