söndag 15 november 2009

Veckans recension: Godnatt mister Tom av Michelle Magorian

Andra världskriget har brutit ut, London hotas av flyganfall och massor av evakuerade barn från huvudstaden dyker upp runt om i byarna på landet.
En av dem är nioårige Willie Beech. Han blir omhändertagen av änklingen Tom Oakley, en enstöring i en stuga alldeles inpå byns kyrkogård.
Men Tom märker snart att Willie är i ett förfärligt skick. Han är liten, undernärd och har kroppen full med blåmärken och sår. Det är först när Tom öppnar hans väska och hittar moderns brev som han förstår – för det ligger ett bälte i väskan. Ett bälte som är till för att slå den stackars pojken med.
Toms vänlighet är helt obegriplig för Willie. Han är alldeles överväldigad av allt det nya. För första gången i sitt liv får han ett eget rum med en egen säng. Han får kläder och mat och börjar tycka det är roligt att hjälpa Tom med hushållssysslorna.
Snart hittar han också vänner i sin egen ålder. Det har han aldrig haft förut. Det är George och tvillingsystrarna Ginnie och Carrie, och så naturligtvis Zach. Zach är den mest underliga och konstiga pojke han träffat. Han är uppvuxen i teatern, pratar hela tiden och kommer med massor av idéer. Willie och Zach blir bästa vänner.
Willies liv är rent av lyckligt. Kriget märks knappast därute på landet i Little Weirworld. Han upptäcker att han gillar att måla, och får lära sig läsa och skriva.
Samtidigt som Tom förvandlar Willie till en frisk och glad pojke, märker invånarna i byn att något händer också med Tom Oakley. Han lägger enstöringen åt sidan, och Willies närvaro gör att han äntligen släpper sorgen han burit på.
Men så kommer det ett brev.
Willies mamma är sjuk och vill att han ska komma hem. Men något är fel.
När Willie inte skriver som han lovat och Tom inte längre kan skylla på att pojken kanske glömt, bestämmer sig Tom för att själv åka till London och hitta Willie.

Godnatt mister Tom har blivit något av en barnklassiker. Språket är varmt och enkelt att förstå, medan berättelsen inte lämnar någon oberörd.
Hur Tom får Willie igenom den mödosamma processen till att bli ett lyckligt barn och hur han själv förändras av det, är förmodligen en av de finaste historierna man kan läsa, och en berättelse som kan beröra flera olika sorters människor. För barn är det en bra saga, och för äldre en historia med stort djup och många nyanser. Boken är ett perfekt exempel på livet som det var under en viss tid och även ett bevis på att kriget förändrade många människors liv.
Den handlar om kriget, men samtidigt inte alls. Barnens landskap är grönt och orört, men mörkläggningsgardinerna, Röda Korset-mötena och radiosändningarna påminner hela tiden om att de lever i skuggan av Hitlers Europa. Just detta – barnens upptåg och äventyr, blandat med breven från det bombanfallna London gör boken till en vacker blandning mellan ljust och mörkt, skönhet och ondska.
Den handlar om att hitta sig själv och om kärleken till människor runt omkring, men också om ondskan och elakheterna från andra. Om att resa sig upp och kunna komma vidare i livet, vare sig man är barn eller gammal, om att vara en del av en enhet och känna att man är uppskattad för den man är. Den får mig att rysa inte bara för att det är en perfekt berättad historia, utan också för att den är så viktig.
Det är en bok alla bör läsa, gamla som unga.

”Goodnight, Mr Tom”,1981

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar