Recension: His Dark Materials: The Subtle Knife av Philip Pullman

Efter att ha läst första boken i den här serien, Northern Lights, gav jag mig med en gång på bok två - som heter Den skarpa eggen för den som hellre vill läsa den på svenska. Precis som med första boken har det varit ett kärt återseende av den här världen och dess karaktärer.

Will är tolv år men har länge behövt vara vuxen. Redan som sjuåring insåg han att hans mamma inte är som alla andra, och att han måste ta hand om henne. Men i sina försök att skydda henne har han råkat döda en man, och nu är han på flykt. Av en slump hittar han något som verkar vara en dörr in till en annan värld - en värld där vuxna har flytt från märkliga själsdödande gestalter och där en vacker, varm stad har fallit i ruiner. Där stöter han på en udda flicka vid namn Lyra. Snart står det klart att deras öden är sammanvävda, och att de måste hitta ett föremål - ett vapen som kommer göra all skillnad i ett stort krig som står för dörren.

När det kommer till trilogier är ofta den andra boken den svagaste - en dömd transportsträcka. Men jag kan glatt meddela att The Subtle Knife definitivt står på egna ben, på vissa sätt är det kanske till och med en starkare bok än den första. Medan Northern Lights är en bok som är tydligt styrd av ett klassiskt fantasyupplägg som ibland är lätt att förutse, så är The Subtle Knife betydligt mer originell. Den för dessutom den här serien i en riktning som är både oväntad och unik.

Den allra största skillnaden mellan de två böckerna är kanske att perspektivet i den här andra delen på många sätt är förskjutet från Lyra till Will. Lyra har betydligt mer åsidosatt roll i den här boken, men som tur är inte på bekostnad av berättelsen. Utan att tyngas ned av lika mycket bakgrundsinformation som bok nummer ett är den här andra delen också betydligt friare att ta helt nya vändningar. Här presenteras fler världar än den som vi redan fått lära känna - boken utspelar sig dels i Lyras värld, dels i vår egen och dels i en tredje, ny värld. För att bättre ha koll på i vilken värld man befinner sig i är varje sida i boken försedd med en liten symbol som berättar vilken värld man är i - en fin detalj som hjälper läsningen mycket.

Men det jag gillar allra mest med The Subtle Knife är definitivt hur originell och spännande den är. Till och med jag som läst den här serien förut har haft extremt svårt att släppa boken, och jag har försummat en hel del skolarbete på grund av att jag bara velat läsa, läsa, läsa. Det är imponerande, och trilogins budskap börjar med den här boken allt mer ta en tydlig form - det är, av alla saker, en fantasyserie för barn och ungdomar som gör upp med kristendomen och kyrkans makt över samhället. Det kan låta för komplext, men det är det inte, och jag kan inte låta bli annat än att känna en viss skadeglädje över den här seriens tydliga och icke-ursäktande antireligionsbudskap. Det är som ett slag i ansiktet på självaste C.S. Lewis.

Och precis som sin föregångare kan The Subtle Knife emellanåt vara oväntat mörk och obehaglig; från blodiga scener till riktiga skräckscenarion, och dessutom så komplexa intriger att också jag, som är äldre än bokens egentliga målgrupp, måste stanna upp, tänka efter och koppla ihop trådarna. Det gör läsningen engagerande, och det enda som är lite trist är att ett par av bokens mer utpräglade twister är sådant jag kan förutse på långt håll.

Faktum är att jag fastän jag vet vad som komma skall, så gråter jag över bokens sista kapitel, över karaktärer som skildras så vackert med alla sina brister, och jag återbesöker i The Subtle Knife en av de mest minnesvärda och sorgliga scenerna jag överhuvudtaget läst. Språket i den här serien är som sagt kanske inte dess största styrka, men det är effektivt och det finns särskilt i karaktärsskildringarna något djupt mänskligt som gör att hela den här serien lever upp; från Lyras modiga envishet och Wills djupa saknad efter en förälder, till Lee Scoresbys moraliska och samtidigt lakoniska humor. Karaktärerna är vad som gör den här serien - och det är precis så det ska vara.

Nästa del heter The Amber Spyglass och den ska jag ta itu med snarast möjligt.

"The Subtle Knife", 1997  

Boktips för Black History Month

I USA och Kanada är februari månad s.k. Black History Month. Jag är medveten om att jag läser alldeles för lite böcker av eller om svarta - något som jag långt om länge försöker råda bot på genom att läsa mer varierat. Med blandat resultat, ska väl tilläggas. Men med det här inlägget tänkte jag tipsa om de böcker jag faktiskt har läst som för en gångs skull inte handlar om vita människor. Om ni har några tips till mig tar jag mer än gärna emot dem!

(För att kvalificera sig till den här listan behöver boken i fråga antingen vara skriven av eller ha en svart person i huvudrollen. Bra böcker som till exempel den alltid aktuella Dödssynden räknas alltså inte, eftersom den trots allt berättas av en vit flicka.) 

Först ut är Purpurfärgen av Alice Walker, om Celie som lever ett tungt liv och som för att orka med allting börjar skriva brev till Gud på sin stapplande, felstavade engelska. Hennes kuvade liv tar en vändning när hon blir vän - eller ännu mer - med den otämjbara bluessångerskan Shug Avery. Antirasism, feminism och lesbisk homoerotik - det blir knappast bättre än så.

En annan homoerotisk bok är Giovannis rum av James Baldwin, om David som friat till sin fästmö och befinner sig i Paris, där han inväntar hennes svar. Men medan han väntar möter han den vackre italienaren Giovanni. James Baldwin är en författare jag vill (och ska) läsa mycket mer av - någon som behandlade rasism och sexualitet i mitten på 1900-talet kan jag bara respektera.

Allt går sönder av Chinua Achebe har en given plats på den här listan, som en av de viktigaste afrikanska romanerna. Boken berättar om koloniseringen av dagens Nigeria ur en lokal stams perspektiv, och då särskilt den store krigaren Okonkwo som ser det som sin uppgift att bjuda missionärerna motstånd när de kommer till hans by.

Så måste jag slå ett slag för min nyupptäckta favorit Chimamanda Ngozi Adichie. Också hon är en nigeriansk författare, som tog mig med storm med sin briljanta En halv gul sol, om Biafrakrisen som jag vetat skamlöst lite om. Hon har också skrivit talet Alla borde vara feminister, en tunn liten bok som förra året gavs till alla sextonåringar i Sverige. Mer av henne står absolut på listan för 2016.

Jag har också valt att inkludera böckerna om Övärlden av Ursula K. Le Guin här. Jag har tidigare skrivit ett långt inlägg om hur hennes Övärld blivit vittvättad inte bara i filmatiseringar utan också på själva omslagen till böckerna, och jag tycker serien är värd att ta upp här eftersom det är den enda fantasyserie jag läst med uttalat svarta huvudkaraktärer.

Jag vet att jag läser alldeles för lite litteratur som inte är skriven av vita, heterosexuella män. Tro mig, jag försöker bättra mig! Fortfarande har jag aldrig läst något av Toni Morrison, Maya Angelou eller Alex Haley. Vilka är era favoritböcker som inte handlar om vita människor? Ge mig tips!

Rakt på't

Jag slösar inte någon tid på att pausa; nu har jag kastat mig rakt in i andra boken i His Dark Materials-serien; The Subtle Knife. Den är så spännande att jag vänt mitt dygn och ignorerat mina läxor lite mer än vad jag skulle vilja, så nu spenderar jag kvällen med att försöka få lite skolarbete gjort. Vad läser ni?

Recension: His Dark Materials: Northern Lights av Philip Pullman

Jag läste den här trilogin på svenska när jag var femton eller sexton år, men trots att jag gillade böckerna blev det aldrig av att jag skrev några recensioner av dem. Därför har jag glömt mycket av vad som hände i dem, och jag har länge tänkt att det vore roligt att läsa om dem, fast på engelska. Och när jag såg serien här i England, med nya snygga omslag, så var det avgjort.

Lyra har bott hela sitt liv på det prestigefulla Jordan College, omgiven av torra akademiker som inte riktigt kunnat handskas med den vilda och envisa flickan. Hon trivs i sin inkapslade värld, men allt förändras när barn spårlöst börjar försvinna. Innan Lyra vet ordet av har hon blivit indragen i en räddningsaktion som ska försöka lokalisera och hämta hem de försvunna barnen. Resan bär norrut, mot Svalbard där den kalla ödsligheten styrs av pansarbjörnar och där norrskenet dansar på himlen. Men vad är det egentligen för fruktansvärt som händer de barn som blivit tagna? Det börjar stå klart att Lyra själv har en mycket större roll att spela än vad hon kunnat föreställa sig.

Det har varit ett kärt återseende av både karaktärer och miljöer i den här seriens första bok (med titeln Guldkompassen för den som hellre läser på svenska). När jag började läsa insåg jag att jag faktiskt mindes långt mer än vad jag från början trott att jag skulle göra, men det har inte gjort läsningen tråkigare. Tvärtom, för det finns så mycket i den här serien som gör att den är värd en omläsning. Visserligen tycker jag att boken är något seg att komma in i, kanske på grund av att den presenterar ett nytt universum som man försöker få grepp om samtidigt som man ska hålla reda på karaktärer och miljöer. Men när väl det mest grundläggande är presenterat kommer boken in i en andra andning och är väldigt svår att släppa.

För Northern Lights utspelar sig i en värld som liknar vår mycket, men som styrs av fundamentala skillnader. Den största är att varje människa har vad som kallas en dæmon, en varelse som är en del av ens själ och som antar en djurform. När man är barn kan ens dæmon skifta form, men i puberteten antar den en fast gestalt som representerar den person dæmonen tillhör. Just detta är nog min favoritdetalj i den här serien - själva premissen att ha en del av sin själ utanför sin kropp är fantastiskt intressant och utgör grunden för många av den här seriens mer komplexa frågor om identitet, själens existens och om att vara en hel människa.

Dessutom är boken en äventyrsberättelse som kittlar ens fantasi och som är fartfylld och spännande, med alla element man kan önska sig - här finns inte bara dæmoner, utan också bepansrade björnar, häxor och upptäcktsfärder till långväga platser. Det är tydligt att boken är inspirerad av sent 1800- och tidigt 1900-tal, särskilt när det gäller den tidens expeditioner till Nordpolen. Det vilar någonting närmast steampunkigt över bokens miljöer - det är gaslampor, zeppelinare och luftballonger, och mycket av bokens mystik kretsar kring ett mystiskt kompassliknande föremål som Lyra får i sin ägo, en slags symbolläsare som, om den blir läst på rätt sätt, kan ge svar på de svåraste frågor.

Språket i boken är väl kanske ingenting märkvärdigt, men det är rättframt och rakt på sak på ett sätt som gagnar bokens fartfyllda handling och fantasifulla stuk. Det jag dock uppskattar allra mest med den här boken och med serien i stort, är att den inte väjer för komplexa och mörka teman. Den handlar om själsstympning, om komplicerade relationer och politisk makt, såväl som invecklad vetenskap och andra universum. Det är också förvånansvärt mycket våld och död på tapeten. Det gör att boken trots sin fantasifulla handling aldrig känns barnslig. Mörkret gör den relevant också för mig som vuxen, och det om något är ett betyg på hur bra den faktiskt är. Just detta är nog också vad den genomkassa filmen från 2007 helt missade - att det här är en serie vars storhet vilar i det mörka, det existentiella. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan börja på nästa del - med titeln The Subtle Knife.

"His Dark Materials: Northern Lights", 1995

Ett fint återseende

Just nu är jag mitt i Northern Lights av Philip Pullman - en omläsning fast på engelska av boken som heter Guldkompassen på svenska. Det är fint att återse karaktärer och miljöer som man halvt om halvt glömt bort. Vad läser ni?

Ingen bokrea för mig

Ingen bokbloggare värd namnet hemma i Sverige har väl missat att det är bokrea på gång. I år kommer det inte bli någon sån för mig, fast i utlandet som jag är. Man tycker att de där britterna kan importera just den februaritraditionen!

Istället ägnar jag dagen åt läxläsning - det är återigen tråkig grammatik på schemat och jag ska lära mig hitta nominalfraser. Ni hemma i Sverige får skriva om vad ni fyndar så får jag helt enkelt leva genom er! Vad ska ni köpa på årets rea?

Skräckmuggen

I helgen som gick köpte jag inte bara hela His Dark Materials-trilogin, utan den här litterära muggen också. Jag har visserligen redan en termos med samma motiv, men nu har jag något som matchar! Det är såklart från Stephen Kings The Shining. 

Litterära London

Igår bestämde jag mig för att vara en riktig turist och åkte för att besöka London för första gången. Det är en stad jag velat besöka väldigt länge, och förutom de mest turistiga grejerna (Buckingham Palace, Big Ben och så vidare) så såg jag också till att se en del platser med koppling till litteratur.

Shakespeare's The Globe såg jag till exempel, och såklart statyn av Peter Pan i Kensington Gardens.

Det var dock en blixtvisit och jag ska definitivt åka tillbaka och uppleva saker mer ingående. Andra platser jag vill ta mig till är King's Cross Station (av Harry Potter-skäl) och Sherlock Holmes-muséet på Baker Street.

Har ni några litterära platser ni vill se?

Tack, Harper Lee

Måste ju också ägna några rader åt Harper Lee, som dog igår. Hon är en av de allra mest betydelsefulla författarna i USA, och också en av de intressantaste, eftersom hon skrev sin klassiker To Kill a Mockingbird 1960, och sedan inte skrev någon mer bok på femtio år.

Här hittar ni min recension av To Kill A Mockingbird, eller Dödssynden som den heter på svenska.

Efter tenta-belöningen

Idag skrev jag min första engelska tenta, vilket gick över förväntan. Som en morot till mig själv i allt pluggande lovade jag mig själv att om tentan gick bra skulle jag åka in till Waterstones och faktiskt köpa den där snygga upplagan av Philip Pullmans His Dark Materials-trilogi.

Sagt och gjort, förväntansfull stegade jag fram till hyllan inne i den helt fantastiska Waterstones-butiken (den är, jag skämtar inte, fyra våningar hög). Men! Förstår ni hur besviken jag blev när den första boken, Northern Lights, var slutsåld? Kvar fanns bara nummer två och tre. Jag hade varit så inställd på att köpa hela serien på en gång att jag på riktigt blev alldeles ställd.

Men så hittade jag med hjälp av ett butiksbiträde hela serien i en box. Inte riktigt med lika fina omslag, men snygga nog att jag skulle bestämma mig för att köpa boxen istället. (Vilka omslag som helst är egentligen snyggare än de svenska som jag läste för längesen, som bara är samma bild från den kassa filmatiseringen på varje bok.)

Hur som helst vet jag precis vad jag ska börja på nu i helgen, och jag är väldigt förväntansfull.