Recension: Svensk synd av Martin Jern

Oj, vad jag behövde det här! Efter ett gäng vuxenromaner har det verkligen varit helt fantastiskt att läsa en ungdomsbok igen. Den här valde jag på måfå eftersom jag gillade omslaget. Och den har tagit väldigt kort tid att läsa, trots att den är mer än 300 sidor lång.

Fjortonåriga Otto är på flykt. Han och hans mamma flyttar för elfte gången på fyra år, och den här gången hamnar de i Ryda, en riktig liten håla. Här är allting nedstängt, öde och avskilt. Samhället verkar inte ens finnas på kartan. Det är kanske precis rätt ställe att bo på om man inte vill bli upptäckt? Det enda som finns är massor av skog och märkliga människor - och såklart kyrkan. Nästan alla i det lilla samhället tillhör kyrkan. Men snart märker Otto att någonting i Ryda inte stämmer. Han är inte den enda som har en stor hemlighet...

Om jag skulle välja en genre till Svensk synd så skulle nog den genren vara action. Det här är en actionthriller för ungdomar, som genom att ta ganska klassiska actionupplägg (småstaden, den läskiga kyrkan, byfånarna) och förlägga dem till en svensk småstad skapar någonting helt nytt som känns originellt och som är väldigt roligt att läsa. Det är filmiskt både till sin handling och sitt upplägg, man kan verkligen se hur bra det här skulle göra sig på en bioduk.

Svensk synd är en väldigt spännande bok som går i rasande fart. Den är skriven ur Ottos jagperspektiv i nutid, vilket bidrar till det höga tempot. Ändå går det nästan aldrig för snabbt, och jag har inga problem med att hänga med i vad som händer. Det är den första boken jag läser av Martin Jern, men jag tycker mycket om sättet den är skriven på, utan att moralisera över karaktärerna eller göra exempel av dem.

Men just därför kan jag också tycka att bokens karaktärer känns lite väl unga - jag hade nog inte rekommenderat Svensk synd till en fjortonåring. Den känns för vuxen för det, med massor av svordomar, våld och andra mer vuxna teman. I mitt huvud kan jag aldrig få karaktärerna att kännas yngre än femton eller sexton. Ottos eget språk är så späckat med fula ord att jag ibland tycker det känns lite onödigt, även om det samtidigt ger honom en helt unik, egen röst som är mörk och cynisk, och inte sällan komisk.

För komisk är boken, trots att den handlar om så allvarliga saker som övergrepp, misshandel, hjärntvätt och mord. Ofta skrattar jag åt Otto och hans tankar och handlingar, och det är skönt att boken väljer en mer lättsam ton när den med lätthet hade kunnat bli betydligt tyngre. Otto och de andra karaktärerna känns alla autentiska och verklighetstrogna. Också dialogen är trovärdig och välskriven.

Dock frågar jag mig ibland hur länge den här boken kommer att hålla. Den är en samtidsroman som vilar mycket på våra popkulturella fenomen för att fungera fullt ut. År 2014 känns den fräsch och helt rätt, men bäst före-datumet är kanske inte så långt bort, och det är synd. För Svensk synd är faktiskt en himla bra bok som jag tror skulle attrahera många tonåringar, och för den delen en äldre publik också. Det är en engagerande och galet spännande bok som är svår att släppa ens för en minut.

Martin Jern har tidigare skrivit boken Affektion, som har fått mycket bra kritik. Och efter att ha läst Svensk synd måste jag säga att jag blivit väldigt sugen på att läsa mer av honom. För det här är en bra bok, och även om den inte hamnar på listan över bästa-jag-nånsin-läst så har det varit en genuint lustfylld läsupplevelse, och sådana kan man inte ha för många av.

"Svensk synd", 2014