torsdag 22 januari 2015

Recension: Se till mig som liten är av Kaj Korkea-aho

Jag har tidigare läst Gräset är mörkare på andra sidan, Kaj Korkea-ahos andra roman. Och eftersom jag tyckte mycket om den tänkte jag att det kunde vara roligt att läsa också hans debutroman.

Kasper är tjugotre år och jobbar på ett köttlager där han kör truck. Det bästa med hans tillvaro är hans flickvän Lina, som är några år yngre och vars tro tar upp allt mer av hennes tid. När Linas mamma börjar lida av religiösa vanföreställningar och hamnar på mentalsjukhus blir Kasper alltmer orolig för att Linas engagemang i kyrkan kommer leda henne på samma väg. Samtidigt slåss Kasper med skuldkänslor och minnen som han förträngt, men som inte försvunnit.

Det är ganska svårt att förklara vad Se till mig som liten är handlar om på ett bra sätt. Kort sagt kan den nog beskrivas som en människas kamp mot omgivningens religiositet, men det finns betydligt mer i den än så. För trots att boken inte är särskilt lång (och inte på långa vägar lika tjock som Gräset är mörkare på andra sidan), så får den plats med massor på sina drygt 250 sidor.

Och det är egentligen det som jag blir mest imponerad av när det gäller boken - att den känns så genomtänkt, fullfjädrad, och i brist på bättre ord - kompetent. Alla trådar knyts samman, handlingen är väl utformad och i kombination med ett väldigt målande språk och en skicklig dialog blir det här en riktigt läsvärd roman.

Också i Gräset är mörkare imponerades jag av språket och karaktärerna, och detsamma gäller i hög grad också den här boken. I språket finns något som påminner mig om Stephen King - det är samma slags detaljrikedom (som ibland, det ska inte förnekas, går lite till överdrift), och det finns samma känsla för karaktärerna som får vara enkla människor utan att för den sakens skull bli stereotypa eller platta. Dock skapar de österbottniska miljöerna i boken en helt egen känsla som är unik för Korkea-aho. I kombination med en spännande, nästan thrilleraktig handling blir den här boken svår att lägga ifrån sig. Den är lättläst och engagerande, och ändå så pass komplex att den inte blir förutsägbar.

Jag gillar boken mycket, men det finns också saker i den som jag har mer svårt för. En av dem är symboliken, som bitvis är så tydlig att den blir överdriven. Och mest av allt har jag ganska svårt för slutet, som lämnar en annars snyggt hopknuten bok med ett alltför öppet avslut. Jag blir också osäker på var bokens budskap faktiskt landar - den känns ofta som en religionskritisk bok, men i slutet blir jag förvirrad över vad den vill framföra - finns det en gud, eller inte? Det hela blir ganska oklart och det drar ner helhetsbetyget på en annars väldigt bra roman.

Men på det stora hela är Se till mig som liten är en spännande bok som på ett stilsäkert vis hanterar sina teman kring religion och kärlek, och som gör det på ett sätt som är väldigt spännande och välskrivet. Personligen gillar jag nog Gräset är mörkare på andra sidan bättre, men jag kommer definitivt att hålla utkik efter mer av Kaj Korkea-aho, för jag har verkligen haft nöje av det jag läst av honom hittills.

"Se till mig som liten är", 2009

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar