söndag 6 november 2011

Veckans recension: Sommardåd av Stephen King

I början på Stephen Kings karriär var det inte förlaget Bra Böcker som gav ut hans verk på svenska, utan ett förlag vid namn Legenda (numera uppköpt av Bra Böcker). Legenda valde i flera av fallen med Kings tidigare verk att dela upp dem i två delar, vilket har resulterat i att man på svenska kan hitta flera av Kings äldre böcker uppdelade (till exempel Det eller Christine). Det var naturligtvis extra lätt att dela upp böckerna när det rörde sig om samlingar, vilket är anledningen till att boken som från början heter Different Seasons inte existerar i sin helhet på svenska, utan i två delar kallade Sommardåd och Vinterverk.

Sommardåd är en bok som väldigt många har en koppling till utan att de vet om det. Den innehåller två av de fyra berättelser som går att hitta i Different SeasonsVårbedrift (på engelska Rita Hayworth and the Shawshank Redemption) och Sommardåd (på engelska Apt Pupil). Berättelserna är vad som på engelska kallas ”novellas” – historier som är för korta för att vara romaner, men för långa för att vara noveller. Vi saknar ett bra ord för dem på svenska, så jag kommer fortsätta med att helt enkelt kalla dem ”berättelser”.

Låt oss alltså börja med Vårbedrift. Det är förstås den här som många har en koppling till – men den är extremt mycket mer känd under någon av titlarna Nyckeln till frihet eller The Shawshank Redemption. Känns det igen? Jag pratar förstås om den sjufaldigt Oscarnominerade filmen med Tim Robbins och Morgan Freeman i huvudrollerna. Det är en film som tusentals människor nämner som sin favoritfilm, utan att ha den blekaste aning om att Stephen King ligger bakom originalet, förmodligen för att hans namn inte går ihop med en så vacker berättelse om vänskap, våld, hopp och frihet. När man tänker Stephen King tänker man blod, skräck och monster, inte storslagen skönhet.

Men det är just vad Vårbedrift handlar om. Berättelsen utspelar sig på fängelset Shawshank State Prison, där långtidaren Red berättar om sin vän Andy Dufresne, den lille bankmannen som blivit oskyldigt dömd för mordet på sin fru och hennes älskare. Andy blir snabbt en mönsterfånge, men ingen – inte ens Red – vet vad han planerar i tysthet.

Jag erkänner att jag för ovanlighetens skull sett filmen först i det här fallet, och eftersom jag tycker så bra om den har jag lite svårt för originalberättelsen. Kanske beror det på att filmen faktiskt är bättre än berättelsen (vem kunde ana?), eller kanske beror det på den slarviga översättningen som alla Kings böcker verkar ha utsatts för mer eller mindre av Legenda. Idag blir Kings böcker extremt väl översatta, men på åttiotalet låg det inte lika bra till. Och det stör. Jag har vant mig vid läsupplevelsen som jag fått av Bra Böckers översättningar och blir besviken varje gång jag läser en gammal King-bok och upptäcker hur bristfällig översättningen ter sig i jämförelse.

Man skulle kunna säga att Vårbedrift lägger hela grunden till filmen som blev en sådan succé. Den är inte dålig, men den är inte heller lika bra som filmen. Jag ser filmscenerna framför mig när jag läser vilket naturligtvis betyder att jag inte kan läsa den här berättelsen utan att jämföra med filmen. Det ä r synd, men filmen är faktiskt bättre i det här fallet. Den är mer nyanserad, den har mer kött på benen. Vårbedrift har potential, men det var regissören som tog vara på den och inte Stephen King. För ovanlighetens skull, måste jag tillägga.

Annat blir det i den andra delen av Sommardåd, som bär samma titel som boken i fråga. Todd Bowden är en helamerikansk grabb på tretton år, och han har allt man kan önska sig. Han har en utmärkt relation till sina föräldrar, är en toppstudent och en personifikation av den amerikanska idyllen med sina blåa ögon, sitt blonda hår och breda, vita leende.

Men så börjar Todd intressera sig för andra världskriget och särskilt hemskheterna som pågick i koncentrationslägren. Och vad mer är – han lägger av en slump märke till att den gamle mannen som bor på samma gata är ruskigt lik Kurt Dussander, den försvunne bödeln för ett av de värsta koncentrationslägren i historien. Dussander är en efterlyst krigsförbrytare – kan det verkligen vara så att han bor under täckmantel i deras lugna lilla villaförort?

Svaret är ja. Och med en pojkes hela morbida nyfikenhet börjar Todd utpressa den gamle tysken. Todd vill höra allt. Alla de gamla historierna om gasduscharna, om experimenten, krematorierna. Och inför hotet om dödsstraff ifall pojken avslöjar hans äkta förflutna måste Dussander ge med sig. Men ju längre tid som går, desto hårdare dras snaran åt runt både pojken och den gamle efterlyste nazisten. De faller båda in i självdestruktiva mönster och fällan kommer oundvikligen slå igen om dem båda två...

Det är den här berättelsen som gör Sommardåd verkligt läsvärd för mig. Vilken oerhört skicklig berättare King är! Här skildrar han Todds psykiska undergång, hur den gamle nazistens skelett i garderoben får liv och hur de båda virar in sig i en alltmer komplicerad relation av maktmissbruk över varandra. Det är så otroligt skickligt gjort, trots den bristfälliga översättningen och trots att den börjar få några år på nacken vid det här laget. Kontrasterna mellan den amerikanska idyllen och dödslägren, mellan Todds oskuld och berättelsena om ohyggligheterna som pågick, är slående och de skär sig mot varandra på ett effektfullt sätt.

Det är skrämmande att läsa om hur Todd tappar greppet om sig själv och sitt liv, och det känns samtidigt väldigt modernt – den här berättelsen påminner mig lite om de aldrig utdöende diskussionerna om huruvida våldsamma tv-spel och filmer kan förstöra unga människors verklighetsuppfattning och kanske till och med göra dem till mördare.

En annan aspekt av berättelsen som tilltalar mig är att vi får följa de här två personerna när de visar sina allra sämsta sidor. Dussander berättar om illdåden han utfört under sin tid som SS-soldat, Todd vältrar sig i hans minnen och hotar med att röja den gamles identitet om han inte fortsätter – och ändå tycker man synd om dessa två, man lider med Todd som – alldeles för sent – märker att han börjar tappa kontrollen, få mardrömmar, fantisera om hur det faktiskt känns att döda någon, med sina egna händer... och samtidigt känner man för den gamle mannen som bara vill glömma sitt förflutna, som begravt det i sprit och det skydd som hans nya identitet ger honom, som lever i ständig skräck för att någon ska hitta honom och döda honom. Han vet att han aldrig kan bli förstådd och aldrig förlåten, men som läsare börjar man ändå tycka synd om denne gamle man som tvingas återuppleva de hemska saker han gjort, det lidande han sett och orsakat. Sommardåd ställer frågor om mänsklighet och medlidande, om gråzoner och tolerans på ett sätt som jag tycker är väldigt intressant.

På många sätt är den här berättelsen lite som en omvänd deckare, där vi får se händelseförloppet i en kriminalhistoria från en helt ny vinkel. Jag gillar den här berättelsen skarpt för dess originalitet, dess fantastiska spel mellan kontraster för att kalla fram skräcken, och de oväntade frågor som den ställler. Den är ett prov på Kings tidigaste, inte helt finslipande men extremt intensiva berättartalang.

”Different Seasons”, 1982

1 kommentar:

  1. Hej Manda! NU har jag läst lite i din blogg igen och jag gillar den! Men jag undrade en sak som inte har med denna boken jag kommenterar att görta hoppas det inte gör nåt :) Jo asså jag såg att du bla hade "Den hemliga historien" som favoritbok och jag undrar om den e bra? Det e nämnligen så att jag läste en bok idag där huvudpersonen hade denna som favoritbok men jag trodde inte att den fanns på riktigt så jag blev ganska chockad när jag såg att den gjorde det. Men som sagt e den bra och vad handlar den om? Kram din kusin Cecil :)

    SvaraRadera