söndag 18 oktober 2009

Veckans recension: Änglar och demoner av Dan Brown

Robert Langdon är en symbolforskare som undervisar på Harvard. Han väcks av ett telefonsamtal mitt i natten. Den som ringer visar sig vara Maximilian Kohler, chefen för världens största forskaranläggning kallad CERN.
Det han har att visa Langdon går utöver hans fattningsförmåga. Langdon har under många år studerat det utdöda och hemliga sällskapet Illuminati – en grupp människor som ligger i krig med kyrkan sedan flera tusentals år. Illuminatis medlemmar är alla naturvetenskapsmän, framstående forskare som tystades ner av kyrkan för att inte undergräva tron med logiska argument.
Men Illuminati är försvunnet sedan länge! Det är Robert Langdon säker på. Kriget mellan tron och vetenskapen finns kvar, men inte det antikristna Illuminati. Det är omöjligt.
Och ändå är han snart på väg till CERN:s anläggning för att se detta enda, fruktansvärt grymma bevis på att Illuminati kan finnas kvar, att det fortfarande existerar… och vill göra sig tillkänna.
Men väl på forskaranläggningen växer situationen till ett ofantligt problem. Det handlar inte längre om ett mord som tillkännager Illuminati – snart handlar det om ett hot mot kyrkans högsta fäste – Vatikanstaten. På forskningscentret CERN har en man nu blivit mördad för sina upptäckter av antimateria, motsatsen till materia… något som är mycket, mycket farligt och kan döda tusentals människor om det hamnar i fel händer. En behållare med antimateria har stulits från CERN… en behållare som innehåller tillräckligt mycket antimateria för att få hela Vatikanstaten att flyga i luften.
Tillsammans med Vittoria, dottern till den man som mördades och en av hjärnorna bakom upptäckten av antimateria, flyger Langdon till Vatikanen för att varna om och hitta antimaterian innan det är försent.
Men i Vatikanen råder inga vanliga regler. Den förre påven har dött för femton dagar sedan och det pågår röstning bland kardinalerna i Sixtinska kapellet om vem som ska bli den nye påven. Att utrymma strider mot alla religiösa regler.
Snart upptäcker man också att de fyra kardinaler som har störst chans att bli utnämnda fattas. Var har de tagit vägen? Har det någon koppling till den tickande bomb som ligger gömd någonstans i Vatikanen?
Det är fullt med ledtrådar, symboler och urgamla konstverk som leder Langdon och Vittoria på en fruktansvärd jakt kors och tvärs över Rom, på jakt efter en livsfarlig mördare… som kan vara en del av det urgamla sällskapet Illuminati.
Klockan tickar…

Änglar och demoner är andra boken som kom ut på svenska av Dan Brown. Den första var, som de flesta känner till, Da Vinci-koden. Men om man ska vara noga är Änglar och demoner första boken i en serie, en bok som egentligen bör läsas innan Da Vinci-koden, eftersom den utspelas innan den boken. Som tur är så är serien om Robert Langdon en relativt fristående serie.
På sina ställen tycker jag att Änglar och demoner är bättre än Da Vinci-koden, mestadels på grund av att humor skymtar fram allt oftare och får mig att skratta. Det finns också en mer märkbar ton av feminism i den här boken. Vittoria är en roligare karaktär att läsa om än Da Vinci-kodens Sophie Neveu, även om de båda har skarpa drag av kvinnor som är självständiga och klarar sig utmärkt på egen hand.
Annars tycker jag att de båda böckerna är ganska lika varandra. Det är äventyr, spänning, mord och massor av religion. Det är faktiskt lärorika böcker, eftersom de innehåller så pass mycket information och historiska fakta. Till uppbyggnaden är de också lika; det är en skattjakt av historia, och utspelas på mindre än ett dygn.
Som alltid när det handlar om gud och djävulen, eller i det här fallet kyrkan och vetenskapen, så blir det ibland otroligt rörigt och filosofiskt. Det är synd och drar ner boken lite, eftersom man inte klarar av att följa med i alla teorier och resonemang om guds storhet och livets mening.
Precis som med Da Vinci-koden uppfattar jag historien och spänningsmomenten som Browns verkliga talang, och karaktärerna som hans svagaste sida. Men jag har svårt att bestämma mig. Karaktärerna är ojämna – ibland intressanta och verkliga, ibland klichéfyllda och distanserade. Karaktärerna och ibland skrivspråket balanserar farligt nära en kant med klassiska uttryck, tvivelaktiga tankegångar och reaktioner.
Men, precis som förut, så bortser jag helt och hållet från detta när jag ser till resten av boken. Det här är spännande. Det här är intressant. Och framförallt undrar man hur någon haft tålamod att verkligen se till att allt stämmer, att alla byggnader finns, alla saker, alla symboler och sällskap. Boken är fantastisk på det sättet.

”Angels and Demons”, 2000

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar