När Daniel Sempere är tio år tar hans pappa med sig honom till De bortglömda böckernas gravkammare. Det är en hemlig plats i Barcelona, en förvirrande labyrint av böcker som fallit i glömska, böcker vars berättelser ingen känner till och som förvaltas av en noga utvald grupp bokälskare. Det är tradition att man, första gången man är där, tar med sig en bok hem och adopterar den så att den aldrig glöms bort igen.Boken som Daniel väljer ut heter ”Vindens skugga” och är skriven av en viss Julián Carax.
”Vindens skugga” är en fantastisk bok, den bok som blir Daniels absoluta favorit, och snart börjar han undra vem denne Julián Carax egentligen var. Snart får han reda på att det är näst intill omöjligt att hitta en Caraxbok nuförtiden, eftersom någon okänd person ser det som sin livsuppgift att bränna upp alla exemplar av Carax böcker som existerar. Men varför? Vad hände med Carax? Lever han ens? Vem var Penélope och vad hände egentligen med henne?
Hela Julián Carax liv är ett mysterium och när Daniel gräver djupare i det förgångna blir han snart indragen i någonting som är långt farligare än han någonsin kunnat ana. Han har strax den bindgalne och farlige kommisarie Fumero i hälarna, tillsammans med bokbrännaren som vill ha Daniels exemplar av ”Vindens skugga”. På hans jakt efter sanningen ljuger alla, och Carax liv verkar bara bli mer och mer mystiskt ju mer Daniel får reda på.
Men Daniel kan inte sluta försöka ta reda på vad som egentligen hänt Julián Carax. Hur ska han kunna göra det, nu när hans eget liv alltmer börjar likna författarens…?
Vindens skugga är en mycket speciell bok som kanske huvudsakligen handlar om flera ensamma människor, människor som gjort fel val i livet och som förlorar sig i sina drömmar istället för att leva ut dem. Den handlar om Barcelonas blodiga historia, om ung och villkorslös kärlek, om vänskap och band mellan människor som inte går att klippa av. Det är en berättelse om att växa upp, berättelsen om hur en pojke blir en man, om feghet, om plikter och lojalitet, och om massor med förbjudna förhållanden.
Boken utspelar sig mellan 1945 och 1966 och återspeglar dåtidens Barcelona lika mycket som Daniels historia.
Skrivsättet i den här boken är nästan det jag älskar allra mest. Det är vackert och klingar svagt av poesi. Det är effektfullt och skickligt formulerat på ett sätt som fängslar och håller kvar.
Jag misstänker att en stor del av anledningen till att jag tycker så mycket om boken är att den handlar om böcker. Den uttrycker mystiken och magin kring böcker och deras skapare, böckernas aldrig sinande dragningskraft, mångfalden, dörrarna som öppnas mot andra liv och andra verkligheter. Allt det känner jag igen och när jag läser nickar jag i samförstånd med texten. Precis så är det. Det är böckernas essens.
Jag tycker också om karaktärerna. Den naive, oskyldige Daniel som lever i förakt för sin egen feghet, den rappe Fermín med sina humorfyllda, intelligente monologer, de tragiska Nuria och Miquel, och den läskigt galna Fumero som inte skyr några medel. Och så naturligtvis Julián Carax, som med sin mystik och mörka dragningskraft förmodligen är min absoluta favorit.
Jag tycker om boken för det vackra, rika och poetiska språket som ändå lyckas vara humoristiskt. För de levande karaktärerna som jag lider med, håller med, avgudar och avskyr. För den bittra och grå bilden av efterkrigets Barcelona. Och framförallt tycker jag om den för sättet som allting hänger ihop, på sättet som alla lösa trådar binds ihop och ingenting är en slump. Hur allting har en koppling till något annat får mig att rysa och undra om det kan vara så i verkligheten också.
Berättelsen som boken berättar är ett mysterium i det förgångna samtidigt som det är en historia om nu levande kärlek och passion. Det är Daniels liv och det är Juliáns liv i en förtrollande bok som jag inte kan annat än tycka om för sin originalitet.
”La Sombra del Viento”, 2001
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar