Är det möjligt?

Kan detta vara en filmatisering som faktiskt gör boken rättvisa? Man vågar nästan inte hoppas...

Det är Stephen Kings superba bok 11.22.63 som Hulu har filmat (till en tv-serie om jag förstått det rätt). Med James Franco! Och de verkar ha fått till tidsandan. Än så länge har vi bara en teaser, men jag tycker den ser fin ut. Vad tror ni?

Poddtips

Förra året läste jag Gräset är mörkare på andra sidan av Kaj Korkea-aho, som jag gillade väldigt mycket. Så mycket att jag såg till att få mitt ex signerat av honom på årets Bokmässa. Sen dess har jag börjat följa honom på diverse sociala medier och hur det nu blev så började jag lyssna på hans poddradioprogram som han gör med sin kompis/kollega Ted Forsström. Det är kanske inte en direkt litteraturrelaterad poddcast men jag vill tipsa om den ändå!

Det är egentligen lite otippat att jag som skåning slaviskt har börjat följa en finlandssvensk podd, men nu ser jag till att lyssna varenda tisdag. De är verkligen riktigt roliga och det har blivit en av höjdpunkterna varje vecka för mig, att sätta igång deras podd på bussen hem eller när jag går en långpromenad. För er som är intresserade går det att lyssna till exempel här.

Och samtidigt kan ni ju ta och läsa Korkea-ahos böcker, för de är riktigt bra. Jag måste ta mig i kragen och läsa hans senaste snart. Lyssnar ni på någon podd?

Tillbaka till barndomen

Ni vet sådana där målarböcker för vuxna som är inne just nu, med pyttesmå mönster att färglägga för att bli lugn? Just det - det ska komma en med Harry Potter-tema! Jag har stått och tittat på de där böckerna länge och nu tror jag äntligen att jag har hittat en med motiv jag har lust att färglägga. Kolla in:

(Tyvärr verkar den inte gå att beställa via svenska förlag förrän i mitten på december, men då har vi ju något att önska oss i julklapp, eller hur?)

Också mobilen är nördig nu

Jag insåg förresten att jag inte visat mitt nya mobilskal! Jag köpte ju en ny telefon för ett par veckor sen, och beställde det här skalet samtidigt från den här Etsy-shopen.  Det passar bra, eftersom jag verkligen gillade Räddaren i nöden och den har ett så fint omslag.

Och så har jag börjat på årets Nobelpristagare, äntligen! Vad läser ni?

Recension: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

En halv gul sol har existerat i min periferi i flera år, liksom Chimamanda Ngozi Adichie själv. Jag har många gånger stått och tittat på hennes böcker på biblioteket, men inte lånat någon eftersom deras blotta tjocklek har känts tröttsam. Men så fick jag se ett av Adichies Ted Talks till skolan för ett par veckor sedan, och blev golvad av hennes personlighet och förmåga att uttrycka sig - och jag gick och köpte den här boken.

Det är sextiotal i ett Nigeria som präglas av politiska motsättningar och konflikter. Olanna och Kainene är tvillingsystrar från övre medelklassen, som är mer olika än lika. Olanna har en relation med den högljudde revolutionären Odenigbo, medan Kainene träffar den blyga och försynta britten Richard. När inbördeskriget 1967 blir ett faktum och Biafra utropas som en egen stat faller deras liv samman. Under de tre år som Biafra existerar måste allting som betyder något omvärderas, och själva tillvaron blir en prövning att överleva.

Jag måste medge att en av anledningarna till att jag aldrig läst Adichie beror på att hon skriver om Nigeria. Jag har ingen koll på Nigeria över huvud taget, och Biafra är ett ord jag bara stött på i samband med svält och katastrof. Förutom att den är en fantastisk bok, så har En halv gul sol lärt mig enormt mycket som jag inte hade någon aning om, och för det är jag väldigt tacksam.

Det är svårt att beskriva vad boken handlar om eftersom den utspelar sig under en lång period - man får följa en familj från början på sextiotalet till slutet av Biafras existens, och under tiden händer mycket som förändrar karaktärerna. Därför har jag svårt för bokens baksida och hur den avslöjar massor som inte händer förrän väldigt långt in - en grej som beskrivs på baksidan händer inte förrän efter 550 sidor, vilket är en helt enormt långdragen spoiler!

Hur som helst är det verkligen karaktärerna som gör den här boken. Den är framför allt centrerad kring den sympatiska och vackra Olanna och hennes sarkastiska, kyliga syster, men har ett brett persongalleri som ger boken ett sprakande liv. Bland annat får man följa den godhjärtade Ugwu, en ung pojke från en fattig by som börjar arbeta som tjänare hos den bildade Odenigbo, och som snabbt blir en viktig del av familjen. Den tafatte och blyga Richard som kämpar för att hitta sin plats i samhället som vit man spelar också en central roll.

Men även om det är karaktärerna som bär upp den här romanen så handlar det också mycket om Adichies språk, hennes intensitet och kraft som författare. I kombination med så vältecknade karaktärer blir romanen otroligt engagerande. Själva läsningen har varit näst intill berusande, det enda jag har velat göra är att läsa, och trots att boken är så tjock så har den gått fort och lätt att ta sig fram i. Att den handlar om krig och fruktansvärda händelser som ägt rum på riktigt gör naturligtvis läsningen tyngre, men gör också att den känns desto viktigare. För jag vet ju ingenting om det här, och jag kan bli arg på det. Varför vet jag så lite om ett så fruktansvärt krig? Varför får man inte lära sig om sådana här saker, varför de händer och hur de påverkar oss? Vi vill gärna se att Afrika och mellanvästern är platser skilda från oss i Europa och västvärlden, med människor vi inte kan förstå oss på. En halv gul sol blir när den är som bäst ett slag i ansiktet på den uppfattningen, en bok som om och om igen säger; Världen var tyst när vi dog.

Jag ska inte låtsas att jag förstår all politik som boken också handlar om - Storbrittanien, Ryssland och USA:s roller, kupperna som ägde rum och spänningarna mellan de olika folken, men jag inser också att det är inte är detta som är det allra viktigaste. I slutändan handlar boken ändå om människor - människor som måste se saker ingen borde behöva se, och som blir ärrade för alltid av vad de tvingas gå igenom. I grund och botten är En halv gul sol en ytterst mänsklig bok om mänskligt lidande, som känns viktig också idag eftersom den tjänar som en påminnelse om hur krig påverkar oss, oavsett vilken världsdel vi bor i, vilken religion vi tillhör eller vilken hudfärg vi har.

"Half of a Yellow Sun", 2006

Plågan

Alltså, ni anar inte hur mycket jag bara vill läsa En halv gul sol. Det är i princip det enda jag vill i hela världen för tillfället, och istället sitter jag fast med att skriva en hemtenta. Men jag har iallafall vägt upp det hela lite grann med att använda Chimamanda Ngozi Adichie som en av mina källor...

Högens återkomst

För att få lite ordning i skallen på alla böcker som jag vill läsa härnäst så återtog jag mitt system med en läshög. Så här ser den ut:

Det är En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läser för tillfället, Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell som jag fick i födelsedagspresent, När hundarna kommer av Jessica Schiefauer som jag tror blir näst på tur, Biotika av KG Johansson som är ett recensionsexemplar, och så klart Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj som jag tjatat om att jag ska läsa i typ en månad nu. Dessutom kom min reservation på Hate List av Jennifer Brown in på biblioteket häromdagen, så den ska också hämtas ut... det är verkligen en oändlig lista, detta.

Vilka böcker ligger på lut hos dig?

På resa med Adichie

Innan jag åkte till Dublin i helgen var det som vanligt samma svåra fråga att att ta ställning till - vilken bok att ta med på resan. Eftersom jag kommit i kontakt med Chimamanda Ngozi Adichie under min utbildning och blivit smått förälskad bestämde jag mig för att äntligen ta och läsa En halv gul sol som funnits på min radar ganska länge - den är dessutom så tjock att jag inte riskerade att den skulle ta slut.

Och tur var det, för flygresan och tågtimmarna flög förbi i sällskap med den här boken! Men den är ofantligt tjock, och nu har jag bara kommit halvvägs. Dock kom skolan och satte käppar i hjulet - jag måste nämligen skriva en hemtenta nu i dagarna och har inte så mycket tid över till att läsa (även om boken åker fram på varje spårvagn och busshållplats). Men till helgen hoppas jag att jag kan läsa ut den iallafall!

Vad läser ni?

Dublin-souvenirerna

När jag var i Dublin i helgen köpte jag som sagt lite souvenirer - alla i form av Harry Potter-prylar (vad annars).

Först och främst köpte jag den här mysiga tröjan med Hogwarts vapen på. Det blir min fjärde Harry Potter-tröja i raden faktiskt. Men de sålde också t-shirts med de olika elevhemsvapnen på, och till och med mjukisbyxor med t.ex Gryffinfor i text på ena sidan. Men jag nöjde mig med den grå!

Och så köpte jag det här Deathly Hallows-halsbandet, ett sådant har jag velat ha väldigt länge.

En Dublin-helg

Nu är jag tillbaka i Sverige efter en mini-semester på Irland! Jag var i Dublin över helgen för att hälsa umgås med vänner och se lite av stan. Irland har ju producerat en hel del kända författare - däribland Jonathan Swift, Oscar Wilde, James Joyce, George Bernard Shaw, W.B. Yeats och Samuel Beckett. Dublin är faktiskt den stad i världen som producerat flest författare som fått Nobelpriset i litteratur (Yeats, Shaw och Beckett har alla fått priset).

Så en av de roligaste grejerna jag gjorde var att besöka Oscar Wildes staty på Merrion Square, där han ligger utfläkt på en sten klädd i färgglada kläder. Tvärsöver gången finns pelare där kända citat av honom finns skrivna i olika handstilar - vilken citatmaskin!

Statyer av James Joyce fanns det också många av.

På University College Dublins campus hittade jag dessutom coola planscher med Dumbledore på:

(Och jag köpte souvenirer i form av en mysig Harry Potter-tröja och ett Deathly Hallows-halsband som jag får visa senare).

Det finns massor av fler litterära sevärdheter i Dublin, som Trinity College Library och Writer's Museum, men det hann jag inte med den här gången. Men jag tyckte mycket om Dublin och nu har jag ju en anledning att åka tillbaka! Har ni några platser ni skulle vilja besöka på grund av litteratur?