Amanda Hardy har genomlidit en uppväxt av grov mobbning, depression och självmordsförsök. Allt för att hon föddes som Andrew. Men nu är hon arton år och har genomgått en könskorrigering. Hon kan äntligen börja vara den hon alltid vetat att hon är, och när hon flyttar till sin pappa i Lambertville får hon chansen till en nystart - en ny skola där ingen vet vem hon varit. Plötsligt lever hon det liv hon alltid drömt om - med vänner och till och med en pojkvän. Men ju längre tiden går, desto mer vill hon berätta sin stora hemlighet för sin omgivning. Men hon befinner sig trots allt i amerikanska södern, dessutom omgiven av tonåringar. Går det verkligen att vara helt öppen och ärlig?
Jag har faktiskt bara läst en enda bok med en transsexuell huvudperson förut - den svenska boken Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, som är så olik den här boken som det bara går att vara. Du är rötterna är en kaotisk, poetisk och språkligt böljande bok som är svår att sätta fingret på. Om jag var din tjej å andra sidan, är en konkret, tydlig och lättdefinierad bok, uppenbart skriven för ungdomar. Och på sätt och vis uppskattar jag det, hur okomplicerad den anstränger sig för att vara. Men kanske är det också just därför som den klingar ganska falskt. Den anstränger sig så för att vara öppen och lätt att ta till sig att den nästan blir inställsam. Mer än något annat ger den mig känslan av att vara grovt, grovt förenklad.
Amandas upplevelse som transperson är nämligen så generell och så tydlig som den bara kan vara. Hon vet att hon är en flicka så långt tillbaka som hon kan minnas. Hon genomgår en könskorrigering i unga år, flyttar till en ny plats och passerar i allas ögon som tjej. Det är en resa som känns om inte enkel, så åtminstone inte särskilt trolig. Jag oroar mig för att hennes upplevelse blir en standard som verkliga transpersoner inte kan känna igen sig i, och för att det gör Om jag var din tjej till en bok som på vissa sätt mer är skriven för den icke-transsexuella, heteroläsaren, än för en verklig transpublik. Det är ett fokus som inte bara känns fel utan rent av skadligt. Det enda som tar udden av det är författarens eget efterord, där hon berättar att hon gjort just så för att göra boken mer lättillgänglig, men själv är jag inte lika övertygad om att det är en bra idé.
En annan anledning till att Om jag var din tjej klingar lite falskt är att den anstränger sig så för att passa in i en klassisk high school-genre. Det är hela köret, med fotbollsmatcher, stora romantiska gester och med bokens klimax på skolbalen. Emellanåt måste jag himla med ögonen åt hur förutsägbart alltihop är, hur smörigt och inställsamt, och på hur boken hela tiden förlitar sig på att spänningen ska ligga i att Amanda är trans. Det blir ett grepp som jag irriterar mig på, för det gör transsexualiteten till bokens huvudkonflikt, till själva problemet. Även om jag inser att det finns ett värde i den här typen av "komma ut"-litteratur, så lämnar det en ganska dålig smak i munnen att det inte finns något annat problem för Amanda i hela boken, än själva faktumet att hon är trans.
Men kanske är jag alltför hård nu. Om jag var din tjej är trots allt något så ovanligt som en bok om en transperson, och det är man definitivt inte bortskämd med. Den här typen av litteratur krävs, trots sina brister och fel, och på det stora hela måste jag vara gladare för att boken finns över huvud taget än sur på dess tillkortakommanden. Det är bra att den finns. Det är inte en perfekt bok, men den är bättre än ingenting, och om den kan hjälpa en enda människa till mer förståelse eller en igenkännande läsupplevelse, så har den vägt upp sina negativa sidor fullkomligt.
"If I Was Your Girl", 2016
