Mörka tornet-maraton

Funderar allvarligt på att ha ett Mörka tornet-maraton i sommar. Eller iallafall så fort The Wind Through the Keyhole kommer på svenska (för det räknar jag kallt med att den gör).

Jag har redan från början känt att jag skulle vilja läsa den serien från början till slut, nonstop, men det är så många tusen sidor att det känts som ett väldigt stort företag. Men jo, nu är jag faktiskt taggad. Känns som ett bra projekt när skolan tar slut i juni.

Veckans recension: Skräck och avsky i Las Vegas av Hunter S. Thompson

Skräck och avsky i Las Vegas – en vild tripp till hjärtat av The American Dream. Så lyder hela titeln till den här boken, som jag egentligen bara trodde var en film jag inte sett. Sedan fick jag syn på den i en bokhandel för något år sedan, och tyckte att den verkade läsvärd. Men jag hade faktiskt ingen aning om vad den handlade om. Till och med nu, efter att precis ha avslutat boken, så är det svårt stt formulera vad handlingen består av, men jag ska göra mitt bästa:

Raoul Duke är journalist och skickas till Nevadas öken för att skriva en artikel om Mint 400, ett motorcykelrace som ska hållas där. Med sig har han sin advokat, kopiösa mängder droger och en röd Chevrolet Shark. Det som börjar som ett journalistuppdrag blir snabbt en påtänd, neurotisk jakt på den amerikanska drömmen.

Medan man läser förstår man fort att den här boken inte är enbart fiktion, och inte heller en självbiografi. Mycket i boken verkar vara självupplevt, vid flera tillfällen är till och med namnet Hunter S. Thompson utskrivet och man förstår att ”Raoul Duke” är ett täcknamn som huvudpersonen använder sig av för att lättare slinka undan när det korthus han ständigt bygger på börjar rasa ihop. Skrivsättet gör att det känns som om boken är byggd på dagboksanteckningar, minnen och sanna incidenter, som sedan förvrängts innan de skrivits ned. Det är svårt att veta vad man ska ta för sanning och vad man ska ta för fiktion, och till en början tyckte jag att osäkerheten störde min läsning. Men tvivlet inför vad som är sant och inte blir snart ganska ointressant när man inser att jaget i boken är hög på det ena eller andra hela romanen igenom. Det gör att även om boken är helt och hållet baserad på sanningen, så kan man inte lita på vad Raoul Duke säger, eftersom hälften av det han ser och upplever är hallucinationer. Han skulle förmodligen kvala in bland topp tre över listan på opålitliga berättare i romaner jag läst (tillsammand med Lolitas Humbert Humbert och Eva från Vi måste prata om Kevin).

Trots att Skräck och avsky i Las Vegas inte har någon konkret handling lyckas den behandla många olika teman. Jag tycker ibland att det blir ganska jobbigt att läsa boken eftersom det inte känns som om det finns en röd tråd – finns det en så är den uppklippt i bitar och utspridd mellan sidorna så att man inte känner igen den när man väl ser den. Dock stärker detta naturligtvis känslan av att boken är verklighetstrogen – livet har ingen handling, varför skulle då den här boken ha det? Istället blir läsningen en suddig dimma av droger, alkohol och idén om den amerikanska drömmens existens, där man aldrig kan vara helt säker på vad som faktiskt händer och vad som karaktärerna bara föreställer sig.

Men så är ju boken rolig. Faktiskt mycket roligare än jag hade kunnat föreställa mig. Den är rolig på ett bisarrt, ironiskt, överdrivet och fasansfullt sätt, vilket ger boken en väldigt speciell ton. Bara faktumet att Raoul Duke och hans advokat bokar in sig själva på en poliskonferens om hur farliga droger är i samhället och sitter i föreläsningssalen höga som hus är faktiskt ganska kul.

Dock är jag personligen absolut inte en drogliberal människa. Jag är uppfostrad i tron att droger är något av det värsta som finns och jag har aldrig ifrågasatt den synpunkten. Jag känner ingen som helst dragning till droger heller, och att läsa Skräck och avsky i Las Vegas blir en nästan lustig kontrast mot mitt eget liv. Här har vi två killar som provar precis allting som går att få in i sitt system – vi snackar marijuana, alkohol, meskalin, LSD, eter, syra. Och här sitter jag, som aldrig rökt en cigarett i hela mitt liv och dricker lite vin då och då om jag får lust, och läser med  skräckblandad förtjusning om hur Raoul Duke kör omkring i Vegas, svettig och paranoid i en vräkig bil full av grapefrukt, genomskinlig tvål och droger, komplett med en drink i ena handen.

Känslan som genomsyrar hela romanen är känslan av att leva på gränsen, hela tiden balanserande på randen till ett totalt sammanbrott. Dock tror jag att boken vänder sig främst till amerikanska läsare. Den handlar mycket om att ta droger för att komma bort från den amerikanska vardagstristessen, om att försöka hitta den amerikanska drömmen, och jag läser bitvis boken som en berättelse om en man som försöker kämpa emot och förstöra det som i hans huvud symboliserar det amerikanska slit-och-släng-samhället. Innan boken tar sin början finns ett citat av Samuel Johnson som för mig känns som en sammanfattning för hela läsningen av boken: ”Den som förvandlar sig till en best slipper plågan av att vara människa.” Ja. Det är precis detta som den här boken handlar om; att bli något värre än en människa, för att vara mänsklig går inte att stå ut med.

Boken tar också upp mycket amerikansk historia, och jag tror att man skulle ha mycket större förståelse och förbehållning av boken om man läst den som amerikan. Men trots det, så tycker jag att Skräck och avsky i Las Vegas är en läsvärd, dråplig bok som går in under skinnet på drogeran, och den blir en väldigt viktig bok eftersom den är skriven så tätt inpå drogernas storhetstid och tar upp många frågor som fortfarande är aktuella i det amerikanska samhället. Dock känner jag att min läsning varit splittrad (precis som den här recensionen), och när jag slår igen boken vet jag fortfarande inte riktigt vad jag läst, eller vad jag tycker.

”Fear and Loathing in Las Vegas – A Savage Journey to the Heart of the American Dream, 1971

Fredagsmys med Hunter S. Thompson

... det vill säga med hans Skräck och avsky i Las Vegas. Jag tror att den lilla asterixen med texten "Namn utelämnade på inrådan av utgivarens jurist" kan vara något av det bästa jag någonsin stött på i en bok. Helt fantastiskt.

Sen uppdatering - bokrea

Bloggen har visst fallit mellan stolarna lite. Jag ber hemskt mycket om ursäkt. Jag har varit hemma på sportlov i Skåne förra veckan, vilket tursamt råkade vara under bokrean. Här har ni mina fynd:

I ett annat land av Håkan Lindquist. Jag hittade den här för tio kronor, och tänkte att det kunde den definitivt vara värd. Har ju tidigare läst Regn & åska och Min bror och hans bror av Lindquist, som båda har homotema. Återstår att se om det gäller I ett annat land också.

Monster av Micael Dahlén. En fackbok jag blivit tipsad om. Snygg är den, med röda sidkanter och allt.

Magritte av Marcel Paquet. En fackbok med bilder ur Magrittes konstnärskap. Jag gillar Magritte skarpt, så jag slog till. Fantastisk konstnär.

Berättelsen om Pi av Yann Martel. Den går ju på bio nu och jag har blivit intresserad. Den var visserligen inte på rea, men who cares. Läsas ska den!

Boknörden attackerar

På alla hjärtans dag igår låg det ett paket i min brevlåda - ett visst halsband jag beställt via Amazon. And yes, indeed, nu äger jag AURYN. Så här ser den ut. I feel the power! (eller åminstone en stolt nördkänsla).

 

Veckans recension: Varför deppar Gilbert Grape? av Peter Hedges

Egentligen ville jag bara läsa den här boken för att kunna se filmen sen. Men precis som några andra gånger när jag gjort det (Gökboet till exempel) så blev jag förvånad över hur bra den här boken faktiskt är.

Gilbert Grape är tjugofyra år och bor fortfarande hemma, i den lilla småstaden Endora i Iowa. Tillsammans med honom i barndomshuset finns hans enormt överviktiga, tröstätande mor, och hans syskon som alla retar gallfeber på honom. Den ende han tål är Arnie, hans utvecklingsstörde lillebror som snart ska fylla arton år. Ingen trodde någonsin att han skulle bli så gammal, och hans födelsedag ska firas med den största festen familjen kan uppbåda.

Men Gilbert är nere, han känner sig fångad och fasthållen av sin familj och den lilla staden. Föraktet och hatet han bygger upp inom sig närmar sig bristningsgränsen, och det enda som håller honom uppe är Becky, den nyinflyttade mystiska tjejen som verkar förstå honom bättre än någon annan.

Varför deppar Gilbert Grape? (en titel som låter totalt befängd på svenska, för övrigt) känns som en typisk generationsroman som inte riktigt når ända vägen upp. Vi har den olycklige, sökande unge mannen och vi har hans önskan om att bryta upp, hans band till sin familj som han hatälskar, och ett kärleksintresse som smyger runt i utkanten av berättelsen. Med andra ord alla ingredienser för  en ”ung vuxen”-bok á la J.D. Salinger.

Och jag gillar det. Det må inte vara Räddaren i nöden jag läser, och det kanske inte är en fantastisk bok, men jag tycker att Gilbert Grape är avslappnande, rolig läsning. Det finns en hög halt av bitter humor i den här boken som jag uppskattar oerhört och som lyfter hela läsupplevelsen för mig. Gilbert är en tydlig, inte alltid sympatisk karaktär som jag ändå kan känna igen mig själv i, och i sin slitning mellan att leva ett eget liv och vara lojal mot familjen blir han en väldigt intressant person som går att relatera till. Detta tycker jag är bokens allra största behållning, och också det som gör att man vill fortsätta läsa.

Det finns också en svag fernissa av absurditet i den här romanen, som skulle kunna bero på att man läser ur Gilberts ironiska synpunkt, men som ger berättelsen en extra skruv. Mammans överdrivna fetma, syskonens bisarrhet och vännernas oerhörda dumhet är exempel på vad jag menar. Ändå tar det absurda aldrig över, vilket jag är tacksam för. Trots allt fortsätter boken att vara allvarlig, och det hjälper för att jag ska kunna ta boken i sig på allvar och inte avfärda den som en bok som bara vill att jag ska skratta.

Dock har jag svårt för Becky, den mystiska, vackra flickan som dyker upp i Gilberts liv och väcker honom. Hon känns extremt sterotypisk och klyschig, och jag förstår aldrig riktigt hennes motiv eller hur hennes koppling till Gilbert kan vara så djup och betydande. Hennes roll i hans liv är uppenbarligen viktig, men jag förstår aldrig riktigt på vilket sätt och det hela känns väldigt klassiskt; den snygga, märkliga tjejen som agerar mer som ett övernaturligt väsen än som person. Jag tycker det är tråkigt att det känns så, för det är egentligen det enda i den här boken som drar ner allting rejält.

Men på det stora hela är Varför deppar Gilbert Grape? en väldigt lättläst och finstämd bok om familj, ungdom och lojalitet, kryddad med en bitter och lite absurd humor som verkligen går hem, åtminstone för mig. Det är inte en bok som förändrar ens liv, men gott och väl en bok som man kan döda några timmar med utan att ångra det.

”What’s Eating Gilbert Grape?”, 1992

Litterära smycken

Jag är ute på nätet as I type, och kollar på smycken med koppling till böcker - allt från dödsrelikerna från Harry Potter, till AURYN från Den oändliga historien. Jag. Vill. Ha. Seriös craving just nu faktiskt. Grejen är att jag redan påbörjat en liten samling av smycken med koppling till böcker - jag har Ka-symbolen från Det mörka tornet:

Och mitt I Read Banned Books- armband med titlar från förbjudna böcker (som jag fortfarande betar av titlar från):

Sen har jag ett halsband som föreställer boken Peter Rabbit med riktiga papperssidor i. Fast texten inuti ser inte riktigt ut att komma från Peter Rabbit (men vad vet jag som inte läst den?).

 Iallafall hade det varit grymt att ha några fler (AURYN särskilt hade varit cool, eftersom det är värsta maktsymbolen... fast jag vill ju ha något Harry Potter-themed också...). Jag får se över bokbudgeten antar jag, och se om det blir av att beställa.

Edit: Jag föll för trycket och beställde AURYN. (Harry Potter-smycket kunde inte levereras till Sverige, så där blev ju valet enkelt). Bild kommer när jag fått den!

Boktröjor

Idag släppte Litographs, som gör de ascoola affischerna, några av sina motiv som tryck på t-shirts. Jag kan inte ens beskriva hur glad jag blir av tanken att jag kommer kunna ha på mig en bok. Just nu går det att välja mellan Alice i underlandet, Moby Dick, Om arternas uppkomst, Peter Pan, Sherlock Holmes äventyr, och Den store Gatsby. Jag ser spänt fram emot vilka motiv som kommer dyka upp.

Här har ni länken om ni vill beställa: http://www.litographs.com/collections/t-shirts

Loppisfynd

Igår var jag på loppisrunda med klassen i Visby. Bland annat besökte vi 9 Liv, second hand-butiken som finansierar Visbys katthem. Där hittade jag de här två böckerna, Den trettonde historien av Diane Setterfield, som jag blivit tipsad om av en engelsklärare för flera år sedan, och Varför deppar Gilbert Grape av Peter Hedges (vilket är en fruktansvärd översättning av What's Eating Gilbert Grape), som jag velat läsa väldigt länge för att jag vill se filmen, typ. Sammanlagt tjugo kronor - jag älskar loppisar :)

 



White Fang på väggen

Jag har hittat min kamerasladd! Vilket betyder att ni kan få se en bild av min White Fang-affish!

Allt det grå i bilden är alltså bokstäver. Hela romanen finns tryckt på den här postern - här har ni en närbild av ögat: