Just nu läser jag den födelsedagspresent jag fick i oktober - Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell. Jag brukar aldrig läsa essäer, men det är faktiskt riktigt mysigt och dessutom har Rynell ett otroligt språk. Och så hjälper det när man kan äta en muggkaka till. Vad läser ni?
lördag 5 december 2015
Lucka 5: Måltid att läsa till
Alltså, faktum är att jag har ätit det mesta med gaffel i ena handen och boken i andra. Men det är inte det lättaste av konststycken, jag brukar tröttna efter ett tag eftersom man hela tiden måste ta ögonen från boken för att se till att man inte spiller, missar munnen med gaffeln eller något annat som vore pinsamt att förklara. Men om boken är riktigt bra så att man inte vill släppa den, så går det mesta an. Någon särskild favoritmåltid har jag inte - men nu i december älskar jag ingenting mer än lussekatter! Och de går faktiskt väldigt bra att äta medan man läser...
fredag 4 december 2015
En dos Chimamanda till alla gymnasieelever
Riktigt glad blev jag häromdagen när jag såg att Bonniers gett ut Chimamanda Ngozi Adichies fantastiska tal We Should All Be Feminists i bokform på svenska, med titeln Alla borde vara feminister. Och inte bara det - de har skickat ut boken till alla 16-åringar i Sverige. Ett riktigt bra initiativ som jag önskar att jag varit en del av när jag gick i gymnasiet.
Om ni inte sett talet (det borde ni) kan ni göra det här:
Om ni inte sett talet (det borde ni) kan ni göra det här:
Lucka 4: Litterär kärlekshistoria jag minns
Jag tycker att Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger kommer på första plats när det gäller litterära kärlekspar. Den här postern som är gjord av hela texten till boken går att köpa på Litographs. Vilken kärlekshistoria minns du?
torsdag 3 december 2015
Recension: Hate List av Jennifer Brown
Den här boken har funnits på min att läsa-lista ett bra tag, sedan jag läste om den på Buzzfeed Books, där jag ibland hittar böcker som verkar intressanta, men som varierat ganska mycket i kvalitet.
Valerie är lite av en outsider - hon blir retad i skolan och hatar sina föräldrar som spenderar nästan all tid åt att gräla. Men hon har en grupp vänner och framför allt har hon sin pojkvän, Nick. Men allting förändras på några minuter när Nick en morgon öppnar eld i skolans kafeteria och dödar flera klasskamrater, inklusive sig själv. Valerie är lika chockad som alla andra, men i efterdyningarna av den fruktansvärda incidenten blir hon själv misstänkt, på grund av listan. Listan som hon och Nick skrev ned namn på, namn på människor de hatade. Det var den listan som Nick gick efter när han valde ut sina offer. Under året som följer måste Valerie konfronteras med sin egen skuld i det som hände, sorgen över pojkvännen som hon fortfarande älskar men som omvärlden hatar, och hitta ett nytt sätt att fungera - både med sig själv, sina föräldrar och sina överlevande klasskompisar.
Jag blev intresserad av Hate List eftersom jag dras till moraliska dilemman och psykologiska skildringar, och Hate List kan definieras som både och. Och den är på något konstigt vis både en bok som varit precis vad jag väntade mig och som samtidigt gjort mig besviken.
Det jag verkligen gillar med boken är att den fokuserar så mycket på att ingen människa är varken god eller ond. Valerie är både medskyldig, ett offer och en överlevare. Hon är självisk och samtidigt helt utlämnad. Det gäller också hennes föräldrar som har svårt för att stötta henne, hennes klasskompisar som förändrats lika mycket som hon av vad som hänt, och inte minst Nick som är både en kallblodig mördare och en gullig pojkvän. Ändå känner jag aldrig på riktigt att Hate List handlar om människor. Trots alla ansträngningar ter sig karaktärerna schablonartade för mig, och på det faller hela boken, för det blir svårt att bry sig om karaktärer som inte känns som människor.
Jag har tänkt en del på varför jag upplever boken så, och jag tror det beror på att alla karaktärer är så passiva. De väljer ingenting, utan skolskjutningen står för omständigheterna som formar dem. Själva låter de sig bara föras med, trots att boken försöker övertyga mig om att de har en egen vilja. Men ingenting de gör känns någonsin organiskt, utan noga planerat och regisserat. Det gör också att boken ibland känns stel och tråkig att läsa, eftersom den inte bjuder på några överraskningar. Dessutom oroar jag mig ibland för att Nick, som ändå mördat flera personer, blir romantiserad som den tragiska, missförstådda outsidern, vilket kan ha rakt motsatt effekt än den som boken är ute efter.
Det märks också tydligt vilken extremt amerikansk roman det är. Det förvånar mig inte att den inte har blivit översatt till svenska, för den vilar otroligt mycket på sin high school-grund. Det stör mig egentligen inte så mycket, utan det är det amerikaniserade slutet som blir irriterande för min del. Det hade definitivt kunnat vara värre, men det finns ändå en viss air av "allt ordnar sig" över de sista sidorna som känns alltför tillrättalagd. Men jag får ändå ge boken att den lyckas framkalla lite tårar då och då.
Det känns också mycket som om Hate List är en bok som är skriven med en agenda, vilket lyser igenom ganska hårt. Det är en typisk mobba inte-bok, skriven för att läsas i klassrum och diskuteras i grupp. Det är ett upplägg som ibland gör den alltför övertydlig och som nästan får den att likna skrämselpropaganda, och det har jag svårt för. Men även om jag inte tycker att den når några fenomenala höjder så tror jag att många tonåringar ändå kan få ut mycket av den. Den är skriven på så pass lätt engelska att den borde gå att läsa för de flesta i gymnasiet också i Sverige, och jag uppskattar försöken till komplex karaktärsbeskrivning även när det inte funkar fullt ut. Och framför allt tror jag att den kan vara nyttig som startpunkt för diskussioner kring mobbning, skuld, kärlek och konsekvenser.
"Hate List", 2009
Valerie är lite av en outsider - hon blir retad i skolan och hatar sina föräldrar som spenderar nästan all tid åt att gräla. Men hon har en grupp vänner och framför allt har hon sin pojkvän, Nick. Men allting förändras på några minuter när Nick en morgon öppnar eld i skolans kafeteria och dödar flera klasskamrater, inklusive sig själv. Valerie är lika chockad som alla andra, men i efterdyningarna av den fruktansvärda incidenten blir hon själv misstänkt, på grund av listan. Listan som hon och Nick skrev ned namn på, namn på människor de hatade. Det var den listan som Nick gick efter när han valde ut sina offer. Under året som följer måste Valerie konfronteras med sin egen skuld i det som hände, sorgen över pojkvännen som hon fortfarande älskar men som omvärlden hatar, och hitta ett nytt sätt att fungera - både med sig själv, sina föräldrar och sina överlevande klasskompisar.
Jag blev intresserad av Hate List eftersom jag dras till moraliska dilemman och psykologiska skildringar, och Hate List kan definieras som både och. Och den är på något konstigt vis både en bok som varit precis vad jag väntade mig och som samtidigt gjort mig besviken.
Det jag verkligen gillar med boken är att den fokuserar så mycket på att ingen människa är varken god eller ond. Valerie är både medskyldig, ett offer och en överlevare. Hon är självisk och samtidigt helt utlämnad. Det gäller också hennes föräldrar som har svårt för att stötta henne, hennes klasskompisar som förändrats lika mycket som hon av vad som hänt, och inte minst Nick som är både en kallblodig mördare och en gullig pojkvän. Ändå känner jag aldrig på riktigt att Hate List handlar om människor. Trots alla ansträngningar ter sig karaktärerna schablonartade för mig, och på det faller hela boken, för det blir svårt att bry sig om karaktärer som inte känns som människor.
Jag har tänkt en del på varför jag upplever boken så, och jag tror det beror på att alla karaktärer är så passiva. De väljer ingenting, utan skolskjutningen står för omständigheterna som formar dem. Själva låter de sig bara föras med, trots att boken försöker övertyga mig om att de har en egen vilja. Men ingenting de gör känns någonsin organiskt, utan noga planerat och regisserat. Det gör också att boken ibland känns stel och tråkig att läsa, eftersom den inte bjuder på några överraskningar. Dessutom oroar jag mig ibland för att Nick, som ändå mördat flera personer, blir romantiserad som den tragiska, missförstådda outsidern, vilket kan ha rakt motsatt effekt än den som boken är ute efter.
Det märks också tydligt vilken extremt amerikansk roman det är. Det förvånar mig inte att den inte har blivit översatt till svenska, för den vilar otroligt mycket på sin high school-grund. Det stör mig egentligen inte så mycket, utan det är det amerikaniserade slutet som blir irriterande för min del. Det hade definitivt kunnat vara värre, men det finns ändå en viss air av "allt ordnar sig" över de sista sidorna som känns alltför tillrättalagd. Men jag får ändå ge boken att den lyckas framkalla lite tårar då och då.
Det känns också mycket som om Hate List är en bok som är skriven med en agenda, vilket lyser igenom ganska hårt. Det är en typisk mobba inte-bok, skriven för att läsas i klassrum och diskuteras i grupp. Det är ett upplägg som ibland gör den alltför övertydlig och som nästan får den att likna skrämselpropaganda, och det har jag svårt för. Men även om jag inte tycker att den når några fenomenala höjder så tror jag att många tonåringar ändå kan få ut mycket av den. Den är skriven på så pass lätt engelska att den borde gå att läsa för de flesta i gymnasiet också i Sverige, och jag uppskattar försöken till komplex karaktärsbeskrivning även när det inte funkar fullt ut. Och framför allt tror jag att den kan vara nyttig som startpunkt för diskussioner kring mobbning, skuld, kärlek och konsekvenser.
"Hate List", 2009
Lucka 3: En bok jag vill flytta in i
Här blir svaret faktiskt detsamma som igår - Harry Potter! Ta mig till Hogwarts, någon! Särskilt så här i juletid... Vilken bok vill du flytta in i?
onsdag 2 december 2015
Kolla vad som hände igår
Ni vet att jag bara för ett par dagar sen var lyrisk över Novellix nya noveller med tillhörande filmisar? Igår vann jag Dagermans novell på deras instagramtävling! Det gjorde verkligen min kväll och jag väntar med spänning på den. De verkar lotta ut lite noveller över jul så gå in och följ dem ni med!
Lucka 2: En bok jag läser i december varje år
Någon sådan har jag faktiskt inte. Borde jag det? Jag stötte på en tjej som sa att hon läste Harry Potter över varje jullov, det tyckte jag lät mysigt. Kanske en tradition att starta? Har i någon bok ni läser varje jul?
tisdag 1 december 2015
Lucka 1: Om jag vore en bok
Om jag vore en bok så skulle jag vilja vara en intressant och djup roman som Steglitsan, men i verkligheten är jag nog lite mer som An Abundance of Katherines - väldigt nördig, inte så lång och rätt förutsägbar. Vilken bok är du?
Hej december och julkalender!
Kolla, det blev visst december i år med. Månadens favorit till höger är en av de vintrigaste, kallaste och bästa böcker jag vet; Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma.
Hur såg november ut då? Jag fick läst fyra böcker, vilket är mindre än jag brukar men ändå helt okej, särskilt med tanke på hur mycket jag har haft att stå i vad gäller skolarbete. I december siktar jag framför allt in mig på en del hyllvärmare eftersom jag ska flytta ut ur mitt kollektiv i slutet av månaden, och jag skulle vilja ha läst ut så många av mina böcker så som möjligt. Men först ska HAte List läsas ut.
I och med att det är första december idag kör vi igång med julkalendern också! Första luckan kommer lite senare idag. Hur var er läsmånad november?
Hur såg november ut då? Jag fick läst fyra böcker, vilket är mindre än jag brukar men ändå helt okej, särskilt med tanke på hur mycket jag har haft att stå i vad gäller skolarbete. I december siktar jag framför allt in mig på en del hyllvärmare eftersom jag ska flytta ut ur mitt kollektiv i slutet av månaden, och jag skulle vilja ha läst ut så många av mina böcker så som möjligt. Men först ska HAte List läsas ut.
I och med att det är första december idag kör vi igång med julkalendern också! Första luckan kommer lite senare idag. Hur var er läsmånad november?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






