söndag 19 januari 2014

Recension: An Abundance of Katherines av John Green

Så har jag läst An Abundance of Katherines, den enda boken kvar av John Green som jag inte läst (om jag inte räknar novellsamlingar där han bidragit). Tidigare har jag läst Var är Alaska?Den andre Will GraysonThe Fault in Our Stars och Paper TownsAnledningen till att jag väntat med att läsa den här beror faktiskt på att jag aldrig riktigt förstått vad den handlade om förrän jag började läsa den.

Colin Singleton har i hela sitt liv blivit betraktad som ett underbarn; han är intelligent, har lätt för att lära sig saker, tycker om att ha kunskap och anstränger sig för att förbli duktig i allt han gör. Han är en udda kille som aldrig riktigt haft vänner förrän de sista åren i high school, där han äntligen träffar Hassan, en överviktig, muslimsk kille som alltid skämtar. Men Colin har ändå haft flickvänner - nitton stycken för att vara exakt - och alla har hetat Katherine. Alla nitton Katherine har dessutom dumpat honom. Nu har Katherine den nittonde gjort slut med honom och för att försöka muntra upp sin kompis bestämmer Hassan att han och Colin måste åka på en roadtrip. 

Det finns mer att säga om handlingen, men jag skulle tro att man gör bäst i att läsa boken själv för att se vad som händer. Det är en lättläst roman - det märks att den är riktad till en ung målgrupp - och det beror mycket på bokens lättsamma humor. För An Abundance of Katherines är faktiskt väldigt rolig. Flera gånger skrattar jag högt, men det är också med en känsla av att det är lite för bra för att vara sant. Det vill säga att boken inte riktigt känns verklighetstrogen alls. Detta är något som John Greens böcker lidar av rent generellt, en slags fernissa av glättighet och överdrivenhet som jag kan ha ganska svårt för. Det känns som om han har väldigt roligt när han skriver och det smittar av sig på läsaren, men kanske har han lite för roligt ibland, för jag har svårt att alltid ta boken på allvar. Alla karaktärer är alltid så kvicka och säger precis rätt saker, alltid med glimten i ögat och ett leende, och det blir lite för bra. Det gör att boken periodvis känns som en high school-film med dåligt manus.

Det finns också vissa saker som sticker i ögonen på mig - till exempel förstår jag inte varför det ska vara en så big deal att Hassan är överviktig. Boken hänger upp sig på detta som om det vore hans enda karaktärsdrag ibland, och det stör mig eftersom jag tycker det är lite ytligt.

An Abundance of Katherines slår mig också som en ganska medioker bok; trevlig läsning men ingenting som man blir direkt till sig över. Det beror framför allt på att den är väldigt lik de böcker jag läst av John Green förut - särskilt med Paper Towns och Var är Alaska?. Det är trist när författare använder sig av samma formula om och om igen, och tyvärr gör John Green det. Det är tonåriga killar i huvudrollen som är lite nördiga och smarta, som åker på roadtrips på grund av en tjej och som alla innehåller birollskaraktärer som liknar varandra. Det gör att böckerna tappar sin individualitet och känns som olika böcker skrivna på samma grund. Undantaget är väl The Fault in Our Stars som, förutom att den har en kvinnlig huvudroll, också behandlar ett tyngre ämne som känns mer angeläget. 

Därmed inte sagt att An Abundance of Katherines är en dålig bok. Absolut inte. Den är trevlig, kanske lite intetsägande, men den är rolig och den går fort att läsa. Dessutom har den mer mörka, mänskliga teman som viljan att spela roll, viljan att bli någon, och att alltid vara under press från sin omgivning. Den har sina stunder där man önskar att man själv kommit på vissa av formuleringarna för att de är så bra. Om det är något som John Green är expert på så är det att skapa one-liners som liksom drar hjärtat ur bröstkorgen på en. Bara för dessa vill man ju läsa hans böcker!

Värt att nämna är också att boken är lagom nördig. Den innehåller massor med roliga fotnoter (fotnötter?) som skiljer den från Greens andra romaner, och Colin har en idé om att skapa en teori kring dumpning för att förutsäga kärleksförhållanden som går ut på att räkna matte. Där tappar boken visserligen mig, som aldrig förstod femte klassens multiplikation, men det är ändå roligt.

Kort sagt; An Abundance of Katherines är en rolig, trevlig ungdomsroman som jag absolut kan rekommendera, men den är inte direkt en bok som jag kommer minnas i resten av mitt liv.

Se också till att kolla in John Green och hans bror Hank på deras YouTube-sida Vlogbrothers där de kämpar för en bättre värld med hjälp av sin stora, världsomfattande internetpublik.

"An Abundance of Katherines", 2006 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar