måndag 8 november 2010

Veckans recension: Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm

Pesten slår hårt, snabbt och obarmhärtigt över Sverige år 1350. Ylva Ulvsdotter är den enda överlevande ur sin familj, kanske i hela byn. Förtvivlad och ensam flyr hon ut i vildmarken för att undkomma, med bara varghunden Vargtass som sällskap. Hon kan inte förstå. Hennes älskade far, hennes mor, hennes systrar och lillebror, alla är de döda. Hon är ensam överlevande, men det hon helst av allt vill göra är att dö. Att dö och få komma till himmelriket och träffa alla de sina igen. Hur ska hon kunna leva kvar på jorden om hon inte har sin familj? Vem ska ta hand om henne, hur ska hon överleva på egen hand?
Tillbaka till byn kan hon inte gå. Där finns bara död. Men Ylva har inte varit länge i vildmarken förrän hon stöter på en underlig pojke. En yngling i hennes ålder, men så märklig att hon undrar om han inte är något skogsväsen. Han ser ut som en ängel. En ängel med svarta lockar och blå vargögon. Men han är stum. Inte ett ord säger han. Och i hans ögon brinner en eld som Ylva inte kan förstå. Det är en eld som närs av hat, en hämndlystnad som gör Ylva rädd. Frågorna surrar. Vem är han? Vad heter han? Var kommer han ifrån? Varifrån kommer alla hans ärr? Han vill inte bli vidrörd och inte ett ljud ger han ifrån sig.
Men de har bara varandra. Tillsammans måste de försöka överleva.

Själva tjockleken på den här boken kan verka skrämmande. Det är en massiv bok på nära 600 sidor, full med en lite främmande gammeldags dialog och uttryck. Men det är ingen svårläst bok. Den är indelad i så många delar och kapitel att den blir väldigt lättläst. Faktum är att den nog bara är hälften så lång som den ser ut att vara. Just den här indelningen irriterade jag mig en del på i början; många gånger känns den inte logisk. Varför göra en blankrad när handlingen ändå fortsätter direkt i nästa stycke? Jag förstår inte, men det gör i alla fall boken oväntat lätt att läsa. Dessutom är den spännande. Den är riktigt, riktigt svår att släppa.
Ylvas syn på världen är ganska roande med jämna mellanrum. Hennes vardag styrs av vidskepelse och tron på inte bara religion, utan också på underjordiska folk, varulvar och andra övernaturliga hot. Det ger en bra och trovärdig insikt i livet under medeltiden, och jag beundrar författarinnans researcharbete.
Samtidigt som boken är intressant ur ett historiskt perspektiv är den också oväntat aktuell. Jag var rädd att den inte skulle kännas relevant för mig, men där hade jag verkligen fel. Trots att den utspelar sig under medeltiden och pesten, så tar den upp förvånansvärt aktuella ämnen, bland annat homosexualitet. Den behandlar oförståelsen kring homosexualitet och könsroller och är väldigt nära inpå. Dessutom finns andra, mer tidlösa element också med – boken handlar om vänskap, om mod, kärlek, sorg, hämnd, misshandel och om banden till en annan människa.
Det är en väldigt bra bok för alla åldersgrupper som jag varmt kan rekommendera. Trots att jag kan räkna ut en del av handlingen som en yngre person kanske inte skulle klara av på samma sätt, så uppskattar jag boken väldigt mycket. Den är skickligt skriven på ett sätt som ger en bra och förvånansvärt trovärdig känsla av medeltid, men som ändå aldrig blir svår att förstå.
Det enda jag tycker är negativt är slutet. Man får inga svar. Det känns som om man glömt publicera de sista kapitlen av boken, och det gör mig otroligt besviken. Men jag hoppas att det bara är en cliffhanger och att en fortsättning är på väg. För jag gillade den här boken extremt mycket mer än vad jag trodde jag skulle göra.

”Månskensvargen”, 2009

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar