söndag 14 februari 2010

Veckans recension: Harry Potter och Halvblodsprinsen av J.K. Rowling

Harry Potters sjätte år på Hogwarts börjar med en obehaglig överraskning; det har kommit en ny lärare i trolldryckskonst, professor Snigelhorn, medan posten som lärare i försvar mot svartkonster intagits av ingen annan än själve professor Severus Snape.
Harry har blivit utnämnd till kapten för sitt quidditchlag och måste ta itu med uttagningar och träningstillfällen, samtidigt som lektionerna blir allt svårare och läxorna allt fler. Dessutom har Dumbledore bett Harry om att komma till hans kontor för privata lektioner under hela Harrys sjätte år.
Då han infinner sig på den första visar Dumbledore honom minnen, och tar med honom bakåt i tiden för att han ska få se och lära sig allt om Voldemorts bakgrund. Harry får se släkten Gaunt, mugglaren Tom Dolder, barnhemmet där den pojke som en dag skulle bli den mest fruktade trollkarlen genom tiderna växte upp, och brottstycken av Voldemorts liv på och efter Hogwarts.
Men vad är det som hänt med Dumbledores hand? Vad för slags förfärlig förbannelse har varit stark nog för att inte kunna upphävas av Dumbledores stora kraft? Som får den att se svartnad och död ut…?
Harry har också fått tag i en bok i trolldrycksframställning som hjälper honom mycket under lektionerna; genom att stryka över och förbättra innehållet guidar bokens förre ägare Harry genom ämnet. Bokens gamla innehavare kallar sig för Halvblodsprinsen.
Vem var han? Harry blir alltmer fäst vid den mystiske bokägaren, men blir osäker då de hemmagjorda förtrollningarna som finns nerklottrade i boken blir allt mer otäcka.
Och snart misstänker Harry också att Malfoy har något i kikaren, och inget som kan vara bra. Harry börjar ana att Malfoy blivit värvad som dödsätare av Voldemort, som ersättare för sin far som nu sitter inspärrad i Azkaban. Men vad är det som Malfoy gömmer i slottet? Allt Harry vet är att det är något han vill ha lagat, något som tär på Malfoys psyke… och försöker inte Snape att hjälpa honom?
Men varken Ron, Hermione, McGonagall eller Dumbledore tar Harrys misstankar på allvar, och ber honom att hellre tänka på skolarbetet, på det som Dumbledore visar honom i minnessållet – och snart får Harry svaret på vad det är han måste göra för att stoppa Voldemort… det finns en väg, en väg genom horrokruxerna. Tillsammans med Dumbledore börjar Harry nu vandra den stig som kommer leda antingen till Voldemorts död… eller hans egen.

Den näst sista boken i den storartade serien om Harry Potter kanske är den sämsta av dem – boken har inte lika mycket handling som de föregående och känns ibland lite mager och uttänjd. Man märker tydligt Harrys mognad och då även nya kärleksaffärer. Harry fortsätter vara den välkände unge hjälten, men förblir också den vanliga, förvirrade tonåringen.
Bok nummer sex är kanske den mörkaste av alla böckerna, nu när Voldemort tillkännagett sig själv och sin existens, och där trollkarlssamhället befinner sig i fullständig, skräckslagen upplösning. Elever tas ur skolan, mordförsök såväl utanför som innanför Hogwarts murar äger rum och den person som alla litar till är Dumbledore… eller Harry själv.
Bokens slut är överraskande och sorgligt, och precis som i de föregående böckerna dras en mycket tydlig linje vid sista kapitlet, som säger att Harry nu är redo att möta sin störste fiende, att han blivit vuxen. Boken får en att längta ihjäl sig efter den sjunde och sista delen; Harry Potter och Dödsrelikerna.

Harry Potter and the Half-Blood Prince”, 2005

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar