Varför det går långsamt

En av anledningarna till att det tar mig så lång tid att läsa Jack - förutom att jag nyss flyttat utomlands, börjat en ny kurs och behövt plugga - är att den är tryckt med så här enormt litet typsnitt. Men jag är på gång, jag lovar!

Den patetiska bokhyllan

Jag är minsann inte van vid att ha så lite böcker. Min bokhylla just nu gör mig nästan lite ledsen. Men jag får påminna mig själv om hur kort tid jag egentligen ska vara här i England och om hur många böcker jag har hemma.

I min engelska hylla står iallafall Jack, som jag fortfarande håller på att läsa, Frukost på Tiffany's av Truman Capote, Varats olidliga lätthet av Milan Kundera och Anne Franks dagbok. Det är böckerna jag tog med mig från Sverige. Resten är faktiskt bara kurslitteratur, men som tur är för min del så är fyra av dem skönlitterära. Det är The Blue Flower av Penelope Fitzgerald, pjäsen The Vertical Hour av David Hare, The City & The City av China Mieville och Another Country av James Baldwin.

Resten är skolböcker av den riktiga sorten; An Introduction to Literary Studies, The Study of Language och Academic Writing. Det är tur att man iallafall pluggar ett program där man får läsa mer skönlitteratur än facklittertur!

(Jag ber förresten, återigen, om ursäkt för hur sällan jag uppdaterat den här veckan. Men internet är inte ett lika säkert kort här som i Sverige...)

För att inte glömma

Idag är det Förintelsens minnesdag. Jag tror verkligen på att man måste minnas också fruktansvärda händelser för att inte historien ska upprepa sig, och det gäller i allra högsta grad Förintelsen. Det finns så klart en uppsjö av böcker, både självbiografiska och skönlitterära, som handlar om just denna, och det finns nästan inget annat medium som lyckas lika bra som böcker med att förmedla mänskliga upplevelser. Därför tänkte jag tipsa om några av de böcker om Förintelsen som jag tycker är läsvärda och viktiga.

Pojken i randig pyjamas av John Boyne - om den nioårige Brunos oväntade vänskap med en pojke som av någon anledning bor på andra sidan ett stängsel och som alltid har en randig pyjamas på sig. En bok som närmar sig Förintelsen genom ett barns ögon och får det otänkbara att kännas ännu mer otänkbart.

Sommardåd av Stephen King - eller Årstider om man läser den nya utgåvan. Egentligen en samling om fyra långnoveller, men den av dem som heter just Sommardåd handlar om Todd, den perfekta amerikanska tonåringen som upptäcker att den gamle mannen på hans gata är en gammal nazist som flytt undan rättvisan. De två hamnar i ett maktspel med varandra när Todd tvingar den gamle mannen att berätta om de fruktansvärda saker han utsatt människor i koncentrationslägren för, utan att förstå att hans egen oskuld står på spel. En psykologisk thriller som berör de mörkaste sidorna av människosjälen.

Männen med rosa triangel av Heinz Heger - en sann vittnesskildring från en överlevande homosexuell man som sattes i koncentrationsläger av nazisterna. Boken lyfter hur bortglömda och utan upprättelse dessa människor var; utan något av det skadestånd som de andra överlevarna fick.

Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer - kanske egentligen inte en bok som handlar om Förintelsen, men som definitivt är märkt av den. Parallellt med pojken Oskar som tar sig runt i New York på jakt efter sin döde far, får man följa en kärlekshistoria i andra världskrigets skugga. En av de bästa och mest gripande böcker jag läst.

Jag märkte när jag gjorde den här listan att trots att jag läst en hel del romaner om andra världskriget, så har jag läst mycket färre böcker som utspelar sig i eller omkring koncentrationslägren. Ändå finns det ju mängder av sådana böcker, både memoarer, biografier och romaner. Så jag undrar - vilka är era favoriter? Vilka böcker om Förintelsen borde jag läsa till nästa års minnesdag?

Nu jävlar

Nu är jag äntligen inflyttad ordentligt i England! Idag har jag släpat min tjugo kilo tunga resväska, ett nyinköpt täcke och en kudde till campusområdet för University of Sussex, där jag ska studera och bo fram till juni.

Mitt rum är rent men slitet (för att inte prata om hur fruktansvärt dyrt det är), men jag tror nog det kan bli bra om jag bara får bo in mig lite. Jag ber om ursäkt för min frånvaro den sista veckan, men ett nytt land och en ny skola har blivit lite för mycket för mitt bloggande. Men nu är de flesta praktiska grejer fixade och jag hoppas på att kunna ta upp både läsandet och bloggandet ordentligt nu när jag inte sover i sovsal på vandrarhem längre.

Fortfarande håller jag på med Ulf Lundells Jack, och den är tjock så det räcker och blir över så kanske dröjer det ett tag innan nästa recension dyker upp. Men tills dess kan ni få lite bilder på alla de fantastiskt fina bokprylarna jag har hittat i Brighton den sista veckan. Till exempel den här Alice i Underlandet-tygkassen:

Eller de här fantastiskt vackra klassikerutgåvorna!

Bokhandeln Waterstones mycket goda råd:

Och såklart Primarks urval av Harry Potter-kläder.

Bästa boknördsstan

Jag är fortfarande fast på vandrarhemmet i Brighton - ett väldigt sunkigt och nedgånget ett, ska tilläggas - men nästa vecka hoppas jag att jag hamnar på ett okej boende och kan börja få in ordentliga rutiner igen.

Det måste dock sägas att Brighton är helt fullt av fina små butiker, med massor av bokrelaterade prylar! Det kommer bli svårt att hålla i pengarna, det kan jag lova. Till exempel har jag hittat riktigt fina tygkassar, planscher, muggar, kläder och allt möjligt annat med bokmotiv. Mycket Alice i Underlandet har jag sett, och såklart en del Harry Potter-grejer. Än så länge har jag inte köpt något eftersom jag fortfarande bor på vandrarhemmet, men sen ska jag verkligen passa på att köpa en del saker!

Bästa tishan jag sett på länge

Den här tröjan vore inte fel, eller vad säger ni? (Den går att köpa här.)

Fredagsfrågor

De här frågorna hittade jag hos en av mina favoritbokbloggar; Bookbirds, för länge sen - men tycker det var ett tag sen jag körde en enkät så here we go!

Senast köpta bok
Another Country av James Baldwin.

Därför köpte jag den
För att den ingår i kurslitteraturen till engelskakursen jag ska läsa här i Brighton (tillsammans med några andra romaner som också låter intressanta!)

Läser helst
Välskrivna utvecklingsromaner, skräck och homoböcker.

Bokmärken eller hundöron
Bokmärken! Känns snällare mot böckerna och dessutom har jag så många fina bokmärken som ju måste användas.

Omslag eller baksidestext
Omslaget kommer nog först - det är det som får mig att vända på boken och se vad den handlar om. Om jag redan vet på ett ungefär vad boken handlar om (eller bara har hört att den ska vara bra) så händer det att jag helt struntar i att läsa på baksidan för att undvika spoilers.

Favoritformat, alla kategorier
Inbundet känns alltid allra lyxigast, men ofta blir böckerna så klumpiga att ta med då. Jag har börjat uppskatta pocket allt mer, men det är synd att formgivningen då ofta får komma i sista rummet. Så det beror helt på vad jag ska göra med boken - ska den ut och resa mycket får det bli pocket!

Bästa soundtracket till läsning
Jag brukar undvika musik när jag läser, eftersom det ofta stör mig. Undantaget är i kollektivtrafik där jag ofta lyssnar på musik i lurar och läser, eftersom musiken då är mindre irriterande än omgivningen...

Bästa platsen för läsning
Jag läser nästan alltid i sängen, men det finns vissa fåtöljer som lämpar sig ovanligt väl också. Och som sagt i kollektivtrafiken.

Bästa tilltugget
Något som inte gör en kladdig om händerna! Fast de gånger jag struntat i fredagsfilmen och istället käkat chips med en bok är oräkneliga.

Den roligaste bok jag läst
Hm, svårt! Det skulle nog kunna vara Finns det liv på Mars? av Inger Edelfeldt, den var iallafall väldigt rolig. Men jag måste medge att jag skrattar mest hela tiden åt Ulf Lundells Jack också, som jag läser just nu.

Sämsta filmadaption
Vill svara Guldkompassen eftersom det är en fantastisk bok och en fruktansvärd film, men det finns många andra som också skulle kunna hamna på den listan.

Så får jag boktips
Via människor som tipsar mig IRL eller i kommentarer här, via andra bokbloggar, via recensioner i tidningar eller online, eller bara genom att gå in i bokhandlar, antikvariat och bibliotek. Från alla möjliga håll med andra ord!

I Harry Potters hemland

Nu har jag kommit fram till Brighton i södra England där jag ska plugga en termin. Än så länge bor jag på ett hostel och internetuppkopplingen är inte direkt den bästa, så jag hoppas ni kan ha tålamod med mig om jag är borta mer än jag brukar. Stan är iallafall väldigt fin och jag hoppas bara att jag hittar ett okej ställe att bo (med bra internet!). På resan hit hade jag iallafall sällskap av Jack.

Recension: Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz

Den här boken var precis vad jag behövde. Det känns som om det var evigheter sedan jag läste en ungdomsbok, en sådan som det inte känns som om man läser, utan mer som en man flyter fram genom helt utan ansträngning, och Livets outgrundliga mysterier har verkligen fyllt den rollen.

Aristotle är femton år och övertygad om att det är någonting fel på honom. Han är aldrig glad, alltid olycklig och inbunden. Han älskar sina föräldrar men han hatar att de aldrig pratar med honom, särskilt om hans storebror som sitter i fängelse och som de behandlar som om han vore död. Och hans pappa, som alltid är långt borta och otillgänglig. Men så träffar han Dante vid den lokala poolen. Över sommaren blir de bästa vänner - faktiskt den förste och ende vän Ari någonsin haft. Men ju längre tid som går och ju mer de måste växa upp, desto mer komplicerad blir deras relation till varandra.

Det finns en hel del saker jag verkligen gillar med den här boken - framför allt att den är så otroligt lättläst. Den flyter på i korta kapitel som drar en framåt, med ett sparsamt men ändå medryckande språk ur Aris jagperspektiv. Det har varit uppfriskande att läsa den. Bäst av allt är kanske dialogen, som när den är som bäst är ett snyggt uppbyggt pingpongspel mellan karaktärerna, ofta underfundig och rolig.

Men så finns det också en del saker som skaver. Dels är det att boken är uppdelad i delar, vilket känns alldeles onödigt, som något som snarare stoppar upp läsningen än vad den gör den enklare. Sedan är det namnen Aristotle och Dante, som känns alltför uttänkta. Skämtet med dem blir för uppenbart och tar ifrån boken en känsla av uppriktighet. Aris språk och tankar kan också ibland kännas alltför tillrättalagt, för planerat, men det räddas upp av allvarligare, mer melankoliska stråk.

En del av problemet med Livets outgrundliga mysterier tror jag beror på att jag läst boken på svenska, och jag kommer konstant på mig själv med att undra hur det engelska originalet är. Översättningen gör att vissa delar känns sökta, konstlade, på ett sätt som de kanske inte hade gjort på engelska. En del saker blir närapå löjliga, och det är synd på en bok som trots allt har en ganska allvarlig underton.

För allvarlig är den - den konstant olycklige Ari funderar över saker som är stora och komplicerade - saknaden efter en bror han inte vet någonting om och som ingen nämner, tomheten efter en pappa som finns där men ändå aldrig är närvarande, och ovanpå allt det hur han ska handskas med sina egna känslor, sin ilska och sin livssorg. Vad gör man när man redan som femtonåring känner sig uråldrig? När man längtar efter ett uppror men är alltför fäst vid sina föräldrar för att kunna orsaka dem någon skada? Och hur är man vän med någon som är så olik en själv? Det är tunga ämnen som boken ändå lyckas behandla på ett bra och respektfullt sätt.

Det trista är att boken lider av en brist på äkthet, den känns alltid ganska påhittad. Det gör att även om bokens melankoli väger upp det hela en aning, så känns den sällan angelägen och verklighetstrogen. Men i slutändan blir Livets outgrundliga mysterier ändå en fin berättelse om att förlåta andra deras fel och brister, om att hitta sig själv och acceptera både sina egna och andras olikheter. Det är en vemodig och ganska vacker bok med både humor och hjärta, och för det är den definitivt läsvärd.

Innan jag avslutar skulle jag dock vilja rikta en känga åt förlagets val av framsida på den här boken - att man valt en vit kille för att illustrera en berättelse om två killar med mexikanskt påbrå gör mig ganska besviken.

"Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe", 2012

En packåsnas bekännelser

Jag är lite borta för tillfället eftersom jag försöker få ihop allting jag ska ha med mig till England. Det är svårt att inte packa ner för mycket, och jag vet att jag egentligen inte borde packa ner några böcker alls. Men några pocketböcker blev det ändå, för jag kan inte tänka mig ett halvår borta utan några svenska böcker alls. Förutom två kursböcker (varav en är romanen Another Country av James Baldwin) så får Varats olidliga lätthet, Frukost på Tiffany's, Anne Franks dagbok och Jack följa med.

Imorgon åker jag, så nästa gång ni hör av mig är det från Brighton! Hur är det med er, brukar ni packa ner för mycket böcker när ni åker någonstans?

Äntligen lättare läsning

Nu är jag tillbaka i Skåne ett par dagar innan jag beger mig av till England. Det börjar bli nervigt nu och jag har en hel massa saker att ta tag i. Men jag försöker koppla av genom att spendera massor av tid med mina hundar och med en lite lättare bok, Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz. Lite såhär kan det se ut. Vad läser ni?

Recension: Allt går sönder av Chinua Achebe

Det är längesedan jag för första gången hörde talas om Allt går sönder, som en sån där bok man "ska" ha läst och särskilt då man vill läsa litteratur som inte är vit och europeisk, vilket jag ju gärna vill bli bättre på. Ändå har det dröjt tills nu - det var först när jag såg hur Chimamanda Ngozi Adichie hyllade Chinua Achebe som jag blev riktigt taggad på att läsa den här, som också är hans debut.

Okonkwo är en av de största männen i sin stam och välkänd i alla de nio byar som utgör området Umuofia. Han drivs av en stark önskan att inte bli som sin misslyckade far, och hans största rädsla är att verka svag och omanlig. Okonkwos största mål i livet är att bli en framstående och aktad man inom sin klan, och han är villig att göra precis vad som helst för att nå sitt mål. Men allting sätts i gungning när märkliga vita män kommer till Umuofia med sin religion och börjar omvända delar av befolkningen. Okonkwo ser det som sitt kall att bjuda motstånd, men ingenting kommer någonsin att kunna bli som förut.

Det är viktigt att minnas varför den här boken, som på ytan känns ganska enkelt uppbyggd och nästan simpelt skriven, har blivit så stor (den är översatt till mer än 50 språk och såld i mer än 12 miljoner exemplar). Det handlar om att Allt går sönder är en av de första starka motpolerna till all den vita, eurocentriska litteratur som skrivits om Afrika, och den har blivit den bok som allra starkast förknippas med uppkomsten av den svarta, afrikanska engelskspråkiga romanen. Få andra böcker är så viktiga för Afrika som Allt går sönder, som används i undervisning över hela kontinenten.

Boken utspelar sig i det förkoloniala Nigeria och stora delar av den ägnas åt analyser och utforskningar av Igbo-folkets samhälle och kultur. Man får följa Okonkwo som egentligen är en ganska tragisk karaktär, och se hur jordbruket, familjekonstellationer och religion fungerar för stammen han tillhör. Det är lärorikt och ofta intressant eftersom jag vet så lite om det, men jag skulle ljuga om jag sa att det var spännande. Den riktiga konflikten mellan Okonkwo och den vite mannen och hans tro kommer in mycket senare i boken än vad jag hade väntat mig, och därför spenderar jag stora delar av tiden med att vänta på att handlingen ska dra igång på riktigt.

Jag är också smått förvånad över att bokens språk och uppbyggnad är så pass enkla. Jag uppskattar det på sätt och vis, eftersom det gör boken lättläst, men kanske hade jag väntat mig någonting mer komplext än det som ändå möter mig. Men det raka, okonstlade språket i kombination med ganska korta kapitel gör att boken inte känns jobbig att läsa över huvud taget, och det är en stark fördel.

Det går inte heller att förneka att Allt går sönder ändå driver sin agenda väldigt väl och helt utan pekpinnar. Istället för den stereotypa europeiska skildringen de flesta är bekanta med när det kommer till Afrika, så ger den här boken afrikanerna en riktig, äkta röst. Man befinner sig på andra sidan gränsen som de europeiska författarna dragit, och får bekanta sig med traditioner och seder som är naturliga och uråldriga för Igbo-folket men som uppfattas som primitiva av de vita missionärerna. Varje medlem i stammen står ut som en individ och människovärdet hos dem alla är vad boken verkligen lyckas måla upp.

Jag tror nog att Allt går sönder egentligen är en mer komplicerad och mångbottnad roman än vad man från början ser, men att det krävs mer insikt och kunskap om den afrikanska historien för att jag ska få full tillgång till de delarna av boken. Jag tycker dock att den gör ett väldigt bra jobb när den visar de djupa och intrikata traditionerna som de så kallade primitiva folken har, vilken utvecklad och meningsfull tillvaro de för, men som de vita européerna är blinda för. Att boken dessutom varken romantiserar, fördömer eller är sentimental gör också att läsningen känns objektiv och på så sätt mer sann. Allt går sönder återupprättar värdigheten för ett folk som inte kunde stå emot den nya civilisationens maktmedel, och för det är den mycket läsvärd.

"Things Fall Apart", 1959

Läshögen på vandrarhemmet

Här är högen med böcker som just nu ligger på bordet på vandrarhemmet där jag bor ett tag. Om jag mot förmodan blir klar med hemtentan fort så har jag ändå att syssla med...

På resande fot

Just nu sitter jag på ett vandrarhem i Göteborg där jag ska spendera min sista svenska skolvecka innan det blir iväg till England. Temat är kulturbärande texter vilket innebär att jag roar mig med Bibeln, Koranen och de gamla klassiska grekerna.

Men förutom det läser jag vidare i Allt går sönder, och i vandrarhemmets bokbytarhylla hittade jag ett ex av Varats olidliga lätthet av Milan Kundera som jag velat läsa ett tag. Dessutom lånade jag Livets outgrundliga mysterier från biblioteket, men är väldigt osäker på om jag kommer hinna läsa ut den innan jag åker härifrån.

Vill förresten också varna för att internetuppkopplingen på vandrarhemmet inte är särskilt pålitlig, men jag ska försöka sitta mycket på biblioteket och i skolan. Men om jag är frånvarande den här veckan så vet ni varför! Vad läser ni?

Recension: Magisterlekarna av Kristofer Folkhammar

Jag har läst en bok av Kristofer Folkhammar tidigare, hans debutroman Isak & Billy som väl inte lämnade något bestående intryck. Men den här boken tyckte jag lät desto mer intressant, och på den vägen är det.

Det är hösttermin på Läroverket och de fyra killarna Paul, Noak, Tim och Fred gör sig redo för årets uttagning till Sångtåget som ska skrida fram genom korridorerna i december. Platsen som förstesångare är åtråvärd och uttagningarna är hårda. Snart sprider sig rivaliteten och splittringen mellan de två killparen. Samtidigt undrar Magistern vem som ristat in ett stort märke i dörren till hans arbetsrum - tankarna som väcks gör att han helt tappar greppet om sin undervisning och om Charles, den gudomligt vackre eleven som han leker dominanslekar med.

Magisterlekarna är en väldigt annorlunda roman. Så annorlunda att jag inte riktigt vet var jag har den.  Läroverket är en skola full med tonåriga pojkar som känns igen från otaliga filmer och böcker, men där den så vanliga homoerotiska undertexten tagit ett steg fram och ut. Alla karaktärer är bögar, och resultatet är en slags fantasivärld som jag förstår vitsen med, men som blir väldigt svår att ta till sig. Jag kan uppskatta hur boken i och med detta helt och hållet handlar om en homosexualitet som inte behöver förhålla sig till heteronormen - här är bögarna normen, här finns inte en enda hetero karaktär. Det ger en helt annan blick och skapar ett helt annat universum som jag kan uppskatta för dess lekfullhet och dess möjligheter, och för vad det säger om vårt eget samhälle.

Samtidigt kan jag aldrig helt dyka in i den här boken. Fantasivärlden förblir just det - en fantasivärld, någonting jag genom hela boken ifrågasätter och har svårt att bara acceptera rakt av eftersom den är så oförankrad i det liv jag själv känner till. Dessutom upplever jag den ibland som lite osmaklig, närmare handlingen i en fanfiction-novell eller porrfilm än en roman. Hur mycket jag än uppskattar möjligheterna den här tankeleken ger så tycker jag inte att det är tillräckligt för att boken ska bli bra.

Karaktärerna reduceras i och med detta till vackra pojkar som dessutom inte har någon egen personlighet utöver några drag här och där. Boken igenom har jag svårt att skilja Paul från Fred och Fred från Noak och så vidare. Att en av dem är nervös och en annan alltid bär skinnjacka gör dem snarare till karikatyrer eller seriefigurer än människor jag fascineras och tilltalas av.

Intrigen mellan killarna är dessutom tunn och ganska tråkig, och blir aldrig helt sammanvävd med intrigen mellan Magistern och Charles, vilket gör att boken känns rätt spretig och ofokuserad. Att den inte håller sig till något särskilt berättarperspektiv utan hoppar fram och tillbaka mellan karaktärerna gör inte den känslan mindre påtaglig. 

Språket i Magisterlekarna är lika experimentellt som handlingen och premissen. Det är ett oväntat, lite hattigt, uppdelat språk som visserligen känns unikt men som inte riktigt tilltalar mig eftersom det är så splittrat och ibland rentav svårbegripligt. Till exempel innehåller den här boken den förmodligen märkligaste meningen jag någonsin stött på i en roman: "Som om lådor av hav bröt fram ur en lax." 

Kort sagt tycker jag att Magisterlekarna är en intressant bok, på grund av sin lekfullhet med både upplägg och idé, såväl som i sitt språk. Men det är draget för långt för att jag riktigt ska ha någon glädje av det, och i kombination med karaktärer jag har svårt att bry mig om blir det en bok som jag inte gillar något vidare. Men att den är unik, det kan jag inte ta ifrån den.

"Magisterlekarna", 2015

En nödlösning

När jag nu flyttat hem alla mina saker från Göteborg (för att sen flytta vidare med lättare packning till England) så har jag, som vanligt, haft svårt att få in alla böcker i hyllan. En nödlösning blev att sätta en helt ny rad ovanpå min byrå. Så här blev det, och så får det se ut tills jag har en möjlighet att möblera om och rensa min riktiga bokhylla.

Och så läser jag Chinua Achebes Allt går sönder, men det går faktiskt ganska segt. Fast imorgon har jag en lång bussresa och då hoppas jag på att få upp farten lite. Vad läser ni?

En ny dörr till Dagerman

För ett tag sen upptäckte jag en ganska fin grej - att en hel del av Stig Dagermans dikter finns tonsatta och går att lyssna på på Spotify! Det är Urban Forsgren och Bengt Söderhäll som sjunger (törs jag gissa att det också var de som framförde en sång åt mig på Bokmässan?)

Det finns två album att lyssna på om man vill, Regn och En broder mer.  Och nej, det är kanske inte det bästa jag hört i mitt liv, men jag älskar dedikationen, nörderiet, och hur varje låt lyfter någonting ur dikten som jag själv inte uppfattat förut. Det blir en helt ny ingång till Stig Dagerman som jag verkligen uppskattar. Finns det fler tonsatta poeter som ni känner till? Själv vet jag nog bara Gunnar Ekelöf och så nu Dagerman, men det måste ju finnas fler!

Elle belle bi

Jag har gått en dag nu utan att läsa något, en ovan grej som alltid får mig att känna mig lite vilsen och nästan naken innan jag vänjer mig vid det. Anledningen är att jag har svårt att välja vad jag ska läsa härnäst. Helst av allt skulle jag vilja läsa en ungdomsbok, något med mycket fart där jag inte behöver tänka så hemskt mycket. Men eftersom jag snart flyttar utomlands vill jag inte börja låna hem en massa böcker, och jag har för länge sedan slutat köpa ungdomsböcker eftersom det tar mig så kort tid att ta mig igenom dem.

Så när jag åkte in en sväng till Malmö idag fann jag mig på PocketShop, men handlade såklart inte alls den typ av bok jag hade tänkt mig - istället blev det Chinua Achebes Allt går sönder som jag blivit allt mer taggad på sen jag läste Chimamanda Ngozi Adichie.

Väl hemma började jag dessutom rumstera i mammas bokhylla och hittade hennes sjuttiotalspocket av Jack. Också en sån där bok jag tänkt läsa i evigheter. Vilken tycker ni jag ska börja med?

Recension: Ut och stjäla hästar av Per Petterson

Sista boken för året 2015 läste jag ut på självaste nyårsafton. Jag har hört massor av gott om den här boken och blivit tipsad om den flera gånger, och eftersom handlingen tilltalade mig - ramberättelse, uppväxtskildring, psykologiskt drama - så tyckte jag att den var värd en chans.

Sommaren 1948 bor den femtonårige Trond med sin far i en fäbod vid en älv, nära gränsen till Sverige. Det är en sommar vars händelser sätter djupa spår och som tydligt kommer att ge genklang genom hela hans liv. Många år senare när han börjar bli gammal flyttar Trond till en liten stuga vid en stilla sjö. Här vill han vara ensam med skogen, stillheten och sin hund. Han har bara en granne - en man i hans egen ålder som visar sig ha med den där sommaren för längesedan att göra, och Trond måste tänka tillbaka på vad som egentligen hände i det förflutna han trott att han lagt bakom sig.

Jag måste säga att jag är lite besviken på Ut och stjäla hästar. För en bok som fått så många goda ord och utmärkelser hade jag nog väntat mig något mer. Inte så att boken egentligen är dålig, utan snarare är det jag som haft för höga förväntningar på den. Normalt sett brukar jag gilla ramberättelser och blicka tillbaka-upplägg eftersom jag tycker att det ger ett vemod som jag tilltalas av. Och jag kan förstå tjusningen i Ut och stjäla hästar - den har en särskild känsla som den förmedlar väl, den där somriga ungdomen i kontrast mot den gamla visheten och kunskapen, och dessutom beskriver den både sommarens och vinterns Norge på ett extremt välmålat vis.

Men det griper inte tag särskilt hårt i mig, inte på det sätt jag hade hoppats på. Jag tror att det beror på några olika saker - först och främst kanske att jag tycker att boken är alldeles för långrandig. Den vilar visserligen mycket på sina detaljer, men det finns avsnitt som är helt överhopade - behöver jag verkligen en detaljerad kronologisk beskrivning av hur Trond går ut i köket och häller upp kaffe och skär bröd? Eller en flera passager lång miljöbeskrivning av älven och skogen? Flera gånger kommer jag på mig själv med att skumläsa långa partier utan att uppleva att de ger mig något alls.

Ju mer jag läst i boken har jag också insett att mina svårigheter att tycka bra om den kanske också beror på att det inte är en bok som är skriven med mig i åtanke. Det är en bok som domineras av män och idéer om manlighet, en bok om en uppväxt från pojke till man, och om en sons relation till sin far. Mer än något annat är det kanske en bok om mäns svårigheter att visa känslor. Det finns mycket lite i den som har med mig att göra, och emellanåt har jag läst den här boken med en känsla av trötthet och nästan lite irritation, eftersom den spinner vidare på en kärv och otillgänglig idé om manlig litteratur som ibland till och med gränsar till ren gubbighet.

Men det finns naturligtvis saker jag ändå tycker om med boken. Framför allt tycker jag att relationen mellan far och son är väldigt bra gestaltad, och utan tvekan bokens största styrka. Trond respekterar, älskar och idoliserar en far som ändå förblir otillgänglig och outgrundlig, och i den relationen finns egentligen alla bokens stora känslor - kärlek, rivalitet, ilska och sorg. Och jag gillar hur boken handskas med den relationen och aldrig berättar för mycket eller för lite, även om jag önskar att den kunde ha erbjudit en annan upplösning som hade knutit samman boken och gett Trond de svar som både han och jag som läsare behöver.

Kort sagt är jag ganska besviken på Ut och stjäla hästar, en bok jag trodde skulle leverera mer. Men min besvikelse beror nog mer på mina egna högt uppskruvade förväntningar än på boken i sig, och jag tänker att det säkert är en bok som många andra skulle tycka var mycket bättre - men kanske främst människor som inte är tjugofyraåriga tjejer. 

"Ut og stjæle hester", 2003

Ett inlägg om framtiden

Så var det alltså januari 2016. Det här kommer bli ett annorlunda år för mig - nu är det nämligen bestämt att jag kommer åka utomlands en termin och plugga engelska i Brighton! Det är såklart en rätt stor grej, men jag ser fram emot att åka och mot att göra någonting helt annorlunda. Men det innebär så klart att bloggen kanske påverkas.

Riktigt hur vet jag inte ännu, men jag ska försöka hålla den igång som vanligt. Kanske blir det svajigt ett tag precis när jag flyttar utomlands, men i övrigt hoppas jag att den största förändringen kommer bestå i att jag recenserar fler engelska böcker. Men härmed har jag åtminstone varnat för att det kan hända, och ni vet anledningen.

Hur som helst innebär ju en ny månad en ny favoritbok. Det blir Ett hem vid världens ände av Michael Cunningham, som figurerat mycket i mina årslistor eftersom den var så hemskt bra.

I övrigt läser jag just nu Magisterlekarna av Kristofer Folkhammar - en självutnämnd "sodomitisk melodram". Och imorgon kommer recensionen på Ut och stjäla hästar. Vad läser ni?

Bokåret 2015 - en enkät

Precis som förra året är det också dags att göra årets enkät och titta mer i detalj på böckerna som lästs under året som gått. Svara ni med!

1. Hur många böcker har du läst år 2015?
74 stycken.

2. De fem sämsta böckerna du läste? 
De böcker som gav mig allra minst 2015 är nog de här:
In i Karoo och bortom av Mats Röyter
Fråga Alice av anonym
Biotika av KG Johansson
Akrobaten av Jenny Forsberg
Snökristallers tyngd av Thorvald Steen. 

3. De fem bästa?
Jag har haft ett väldigt bra läsår, faktiskt så bra att det är svårt att välja ut årets fem bästa böcker. Men de som hamnar överst blir nog ändå:
Ett hem vid världens ände av Michael Cunningam
Allt de bar av Tim O'Brien
Kött och blod av Michael Cunningham
Jag ger dig solen av Jandy Nelson
Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma.

Bubblare som hade fått vara med om listan varit lite längre är Om du vågar av Megan Abbott, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart.

4. Den sorgligaste boken du läste?
Det blir nog en av alla årets krigsskildringar;  Allt de bar. Den var hudlöst uppriktig på ett sätt som satte krokar i hjärtat. Men En halv gul sol kommer nog inte långt efter...

5. Den du aldrig kommer glömma?
Michael Cunningham har gjort stort intryck på mig i år, och jag tror att hans Ett hem vid världens ände är en bok som kommer finnas med mig ett bra tag.

6. Den mest spännande?
Förmodligen Färjan, det var en riktig bladvändare!

7. Den längsta?
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, med 679 sidor. 

8 ... och kortaste?
Kunskapens frukt av Liv Strömquist, som dessutom inte var en roman utan ett seriealbum, på 143 sidor.

9. Den med vackrast omslag?
Jag är väldigt förtjust i omslaget till Gale. 

10. Den med fulast omslag?
Helt klart oavgjort mellan Allt de bar och Kött och blod, vilket är hemskt synd eftersom de båda var fantastiskt bra.

12. Hur många böcker recenserade du?
72! Alla utom Kunskapens frukt (som ändå fick ett eget inlägg här). Och så kommer recensionen på Ut och stjäla hästar snart, så då blir det 73.

13. Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2015? 
Jodå, jag har sett filmatiseringarna av American Psycho, Ett hem vid världens ände, Dödens jungfrur, Dolores Claiborne, Lida, Jurtjyrkogården, Högläsaren, Timmarna och The Spectacular Now. Jag tycker det är ganska roligt att se hur andra föreställt sig böckernas värld.

14. Hur många seriealbum läste du?
Bara ett, Kunskapens frukt.

15. Hur många av böckerna kom ut 2015?
Sex stycken; Istvillingar, Färjan, Rörelsen, När hundarna kommer, Biotika och Onda boken. Då räknar jag inte in böcker som kommit på svenska först 2015.

16. En som bok alla borde läsa?
En halv gul sol och Kriget har inget kvinnligt ansikte.

17. Den roligaste boken du läste?
Finns det liv på Mars? av Inger Edelfeldt tyckte jag var väldigt rolig!

18. Den mest hypade boken du läste?
Kriget har inget kvinnligt ansikte, kanske, eftersom det var en Nobelbok.

19. Den du hade väldigt stora förhoppningar på, och boken överträffade?
Att Expeditionen: Min kärlekshistoria skulle vara bra hade jag redan hört, men att den skulle vara så bra hade jag faktiskt inte väntat mig. Färjan förvånade mig också med hur pass bra den ändå var.

20. Den du blev mest besviken på?
Jag trodde att jag skulle älska allt av Michael Cunningham, men blev rätt besviken på särskilt När natten faller, som inte alls lämnade mig särskilt berörd. Maria Gripes Skuggserie trodde jag också att jag skulle älska, men det gjorde jag inte.

21. En relativt okänd bok du läste, som fler borde läsa?
Att jag inte kände till Kött och blod av Michael Cunningham förstår jag inte riktigt. Vilken bok! Detsamma gäller Allt de bar, men jag tror att den har en annan status i USA än vad den har här.

22. Vilka fem böcker som kommer ut 2016 ser du mest fram emot att läsa?
Stephen Kings nya i Bill Hodges-serien kommer jag läsa, och så hoppas jag att John Ajvide Lindqvist kommer med sista delen i sin serie Platserna.

23. En bok som kom ut det här året som du inte hann läsa, men vill?
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, och Snödrottningen av Michael Cunningham. Plus en hel lista andra...

24. Den bok/de böcker du rekommenderade mest till andra under 2015?
Färjan, tror jag.

25. Den bästa serien du upptäckte under 2014?
För ovanlighetens skull har jag läst fler serier i år, annars jag brukar vara ganska dålig på det. Ursula K. Le Guins serie om Övärlden var definitivt läsvärd, och ett måste för alla fantasyfans.

26. Den bok du såg mest fram emot?
Jag såg mycket fram emot Färjan, och det var den värd!

27. Favoritförfattare du upptäckte 2015?
Den författare jag verkligen upptäckte i år har varit Michael Cunningham, som jag över huvud taget inte kände till förut men som verkligen tagit mig med storm. Jag ska definitivt läsa mer av honom eftersom två av de bästa böckerna jag läst i år är från hans penna. Det är något med hur han skriver som verkligen passar mig.

28. Den mest minnesvärda karaktären du stötte på?
Jag gillade Frankie Landau-Banks från Den ökända historien om Frankie Landau-Banks väldigt mycket, men andra karaktärer som satt spår är Harriet Cleve från Den lille vännen, och så kan man väl aldrig glömma American Psychos Patrick Bateman... 

29. Vilken bok påverkade dig mest?
Allt de bar hade mig i ett järngrepp och skildringarna från Vietnamkriget kommer nog inte lämna mig på väldigt länge. Men den bok som fick mig att nästan fysiskt må illa var nog American Psycho ändå. 

30. Vilken bok kan du inte fatta att du INTE läst förrän 2015?
Pappan och havet av Tove Jansson - den har stått på listan så länge och ändå har det dröjt tills nu.

31. Favoritcitat från en bok du läst 2015?
Så många! Men ett av de som jag tycker är bäst är det här, ur Ett hem vid världens ände:

"Vill det du vill med större hetta. Bli besvärligare och kräv mer. Annars kommer du aldrig skapa ett liv som tar dig i bruk."

32. Den bok du läste 2015, som du kan tänka dig att läsa om 2016?
Pappan och havet tror jag att jag vill läsa om någon gång.


33. Vilka tre bloggare taggar du?
Alla som känner sig taggade är härmed taggade!